4 maj 2008

What's going on?

Blev som vanligt alldeles hänförd när jag mötte mitt vackra Stockholm, men vad är det med alla konstiga människor? Jag har bara varit här i ett par dagar och överallt är det underliga personer som stryker omkring. Igår blev vi psykförföljda av någon galning som ställde sig någon meter intill och morrade.

Under mina år i London har jag aldrig sett ett så stort koncentrat av alkoholister. Eller de kanske bara befinner sig på puben och dricker under mer civiliserade former. Där kan man ju ta några pints under lunchen utan att det är något med det.

Jag känner mig utsatt i Sverige. Inte främst på grund av alla galningar, utan på grund av alla "normala" människor som bara vänder bort blicken.

3 kommentarer:

Thérèse sa...

Du har helt rätt. Några spanska kompisar som var på besök i Sverige reagerade på att ingen såg dom i ögonen utan man såg bort hela tiden. När jag kom tillbaka från Madrid så blev jag chockad av det stora antal tiggare och alkisar i lilla Uppsala. Kändes mycket värre än i stora Madrid men där kanske man dricker kontrollerat på baren och tiggarna är utspridda på en större yta.

Sara sa...

Visst får man en annan blick på Sverige när man kommer tillbaka?

Fast det är nog lite annorlunda för mig som kommer från lilla Falun än för er i Storstäderna? ;)

Lisa Christensen sa...

Det är konstigt, men en ganska miserabel syn måste jag säga. När jag var i Danmark sist stötte jag och J på en av hans kursare som nyligen hade varit i Stockholm och han hade gjort samma iakttagelse. Då var jag i förnekelse och blev nästan lite putt, men han hade ju helt rätt! Tycker inte att jag har sett något liknande någon annanstans, men när man har bott här ett tag blir man immun och ser det inte på samma sätt.