Jag brukar klara mig ganska bra på mental föda och trodde därför att det skulle fungera bra med geografisk distans. Men jag hade inte räknat med att skype skulle vara oanvändbart och att rösten skulle hackas sönder i stackato i telefonen.
Jag och J började vårt förhållande på distans eftersom jag åkte tillbaka till Sverige strax efter att vi hade träffats, men vi talade med varandra i minst en timme om dagen och vi sågs 1-2 gånger i månaden. Sedan vi flyttade ihop i London har vi levt i symbios. Även när vi var ifrån varandra på dagarna hördes vi flera gånger på telefonen. Nu gör kommunikationerna oss svåråtkomliga, svårflörtade och det är en helt annan upplevelse. Det känns nästan som om jag vore singel.
Sex and the singellivet har aldrig lockat mig. Jag lever gärna kaotiskt, äventyrligt, men inte i kärlek. Där vill jag ha en närhet som kräver en vardag. Men samtidigt är det en fascinerande känsla att kunna ha något som är starkt, konkret och abstrakt på en gång. Något som man kan ha var som helst i världen, som inte försvinner när man blundar, som finns där fastän man inte känner det.
Men samtidigt. All trygghet, alla vanor, all tråkighet är som bortblåst. Och när jag vaknar på natten känns det som om hela mitt liv hackats upp i stackato.
9 kommentarer:
Underbart sagt om hur du vill ha din kärlek. "Jag lever gärna kaotiskt, äventyrligt, men inte i kärlek. Där vill jag ha en närhet som kräver en vardag." Jag vill ha min likadant och lever också gärna kaotiskt och äventyrligt. Även kärleken kan jag ha kaotisk och äventyrlig ibland, men jag förstår vad du menar med dina ord och jag håller med.
Mäh! Funkar inte Skype?!? Suck! Kan ni chatta med varandra?
Jag förstår hur du menar...jag är beroende av ORDEN mellan min älskade man och mig....dagligen i form av samtal i telefon, sms, mailen och irl så klart.
Kan ni inte prata med varandra genom msn? Om man har ett headset och högtalare så funkar det ju!
ÅH, va jobbigt!!!
& i ditt tillstånd - vill man dela allt - från minsta pirr i tårna till värsta mardrömmen nattetid... Fy, va jobbigt - stackare!!!
Tror vi ska testa & köra på med 2 lite billigare bord, nu när barnen är relativt små - senare kan vi köpa drömbordet... Ha det bra PiM
aj då. jag känner igen det där. när man har levt tillsammans en längre tid så är det ack så svårt att leva själv igen! jag kan ju iallafall prata med min kärlek i telefon eller web cam, men det är ju ändå ingenting mot att ha en varm kropp bredvid sig när man sover.
Nu har jag last ikapp lite :-). Det ar lite laskigt det du skriver om att man inser redan pa inflygningen till Sverige att det Sverige man sjalv har skapat i sitt huvud ar en illusion som egentligen inte har sa mycket med det verkliga Sverige att gora. Aven om jag ar lika glad varje gang jag ska aka hem o halsa pa sa far jag alltid samma kansla nar jag kommer hem. Som om den varld jag har skapat i mitt huvud inte riktigt existerar.
Det maste kannas jatte underligt att vara tillbaka och speciellt da det att allt kanns sa naturligt! Jag var hemma i 7 veckor den sommar jag var mammaledig med Nils och laskigt nog kande jag mig helt hemma o svensk igen efter de veckorna. For forsta gangen kandes det nastan fel att aka tillbaka till Bristol efter den resan. Men det ar nog sa att det land och den kultur man vaxte upp i satter sig mer i ens satt att vara an vi tror. Det spelar nog ingen roll om vi bor utomlands resten av livet for svenska ar vi nog anda alltid innerst inne.
Usch vad jobbigt att det inte funkar med skype till Seyshellerna. Forstar att du maste sakna J nagot otroligt! Men gott att hora att han trivs dar nere. Det badar ju gott!!
Ar det ok om jag lankar till dig fran min sida forresten??
Det har været lidt af et chok at opdage at skype ikke fungerer. Men har snakket lidt med de få kontakter jeg har skabt og de siger det måske kan lade sig gøre. Da vi besluttede os for at vi skulle være fra hinanden var skype en af de ting der gjorde tanken udholdbar. Så nu føles det utroligt tomt. Og da jeg ikke så flittig en blogger som Lisa :-( så har lisa endnu ikke set ent eneste billede hernede fra. Men skat, jeg skal nok se om jeg kan uploade lidt på min blog her i weekenden.
Prinsessan: Jag vill helst ha romantik, passion och trygghet i ett. Jag behöver verkligen stabilitet i kärlek för jag är så instabil själv :) Jag har haft den där dramatiska, desperata, besatta distanskärleken och jag tror att jag misstog lidande för lidelse.
Londongirl: Det är förfärligt! Vi kan chatta med skype, men inte prata, det bara brummar. Jag har inte msn, men tvivlar på att det funkar. Jag är väldigt kommunikativ - älskar att prata och skriva så det är konstigt när allt bara är på "mute".
Pim: Ja, det är jobbigt och det är inte en situation man ens vill vänja sig vid. Man vill ju inte vänja sig av vid varandras sällskap.
Det blir säkert fint med borden. Ni kan ju ha dem tills ni hittar ert ultimata drömbord :) Ha en bra kväll!
Millan: Tack, du får gärna länka till min sida :) Jag lägger till dig också om det är ok?
Ibland är det lite glappkontakt mellan verkligheten och ens egna tankar. Man inser hur präglad man är på sitt land, man kan allt by heart. Det gör mig rädd att jag ska fastna här som en magnet. Jag är verkligen förvirrad. Ena sekunden vill jag bo här och nästa vill jag vidare... Men det är i alla fall underbart att kunna umgås med vänner och familj igen!
Älskling: Ja, det är jobbigt, men hoppas att det går att ordna genom dina kontakter då! Men det måste vara skönt för dig att få vila öronen lite ;)
Såg dina bilder på din blogg! Jättefina! Det är lika vackert som i reseböckerna ser jag!! Kan knappt vänta tills jag får se det live - och du vet ju att tålamod inte är min starkaste sida :)
Gud. Vad jag känner att jag kunde sagt detta; "Jag lever gärna kaotiskt, äventyrligt, men inte i kärlek. Där vill jag ha en närhet som kräver en vardag."
Jag har följt din blogg sedan jag själv flyttade till London och fortsatte läsa den nu när jag är tillbaka i Stockholm.
Du är lite äldre än mig men jag känner att jag traskar i likadana fotspår o känner samma saker. Sverige är en verklighet jag inte vill ha som min verklighet. Den är bättre utanför landsgränsen.
Sandra: Vad roligt att du följer min blogg och att vi har liknande tankar och erfarenheter! Mitt hem är där jag har min kärlek. Det är den enda fasta punkt jag behöver - sedan kan den punkten vara varsomhelst i världen.
Hoppas att du också finner din verklighet någon annanstans utanför Sveriges landsgränser!
Skicka en kommentar