Det är så här. För det mesta är allt bra, men det känns som om jag lever under hot och vecka 30+3 närmar sig och jag orkar helt enkelt inte skriva inför publik just nu. Jag mår fysiskt bra - tror jag - men jag går på nålar och efter två akutbesök på sjukhus denna höst känner jag mig känslomässigt utmattad. Lyckas jag ta mig förbi vecka 30+3 och ännu längre tror jag att jag kommer att slappna av, men just nu känner jag så här: Käre gode Gud, låt mig bli en elefant! Jag överlever inte att få ett till för tidigt fött barn. För att uttrycka det på mitt vanliga dramatiska sätt.
Sedan är det en annan sak också. Jag måste ge avkall på bloggandet för jag skriver på en annan grej... Och jag vill bli klar innan barn nummer två kommer. Och eftersom jag älskar att skriva till er är bloggen lite av en underbar distraktion som tyvärr leder mig bort från mitt andra skrivande. Därför blir det inte så många betraktelser här på ett tag - av ren självdisciplin helt enkelt. Ok, helt inläggslöst blir det nog inte. Ett och annat inlägg poppar förmodligen upp under 2009, bara som en liten uppdatering och sedan... om ni orkar vänta på mig... hoppas jag att jag är tillbaka på bloggen i fulltidstjänst i början på nästa år. Senast. Och kanske tidigare om jag saknar er alltför mycket!
.
Kram på er!!