27 juli 2007

På väg mot nya minnen

Huset ser ut som ett bombnedslag. Vi håller på att packa både för flytt och för resa, allt är upprivet. Vi är på väg mot något nytt och det ser ut som om vi har haft inbrott. Men vi har bara infört undantagstillstånd i vårt vardagsliv.

Om 24 timmar sitter vi på en färja mellan Dover-Calais. Det ska bli skönt att lämna allt kaos och alla tankar hemma och vila ut på någon strand i 30-gradig värme i Tour de France-trakter (som vi för övrigt har slutat titta på).

Kommer förstås att ta med min lilla bärbara som jag inte kan leva utan. Får sitta i tältet och skriva. Det finns förmodligen inte wifi på campingen, men något internetcafé lär väl inte vara omöjligt att hitta. Vi når troligtvis inte in i Provence och rivieran är allt för långt bort, så det blir inget upplivande av gamla minnen. Men det är bara bra. Jag vill ha nya minnen.

26 juli 2007

Bara en människa

Igår förmiddags:

Så... är ditt efternamn spanskt, eller? ...Inte. Nähä. Ok. Så är dina föräldrar från Skottland? Nähä. Ok. Eh... men var kommer du ifrån? Men...! (Lång förklaring.) Aha... Så varför är du i London? Ah, din pojkvän jobbar här. Inte engelsk? Va? Dansk! Ööh...

Nu har det hänt både idag och igår. Varför denna (nästan dagliga) gissningslek? Vad är det med mig och mitt utseende som retar folks nyfikenhet? Jag är också underlig i kombination. Med Jakob t.ex. (Vad är det där för konstigt? Med olika färger och olika språk och nästan från samma land.)

Men det är inte bara när jag är ute och går med min pojkvän. Värst är det när jag är ute och går med min hund. Vad är det för konstig sort? Va?! En kinesisk nakenhund! Med hår! Och vad är jag för en konstig hybrid? Va?! En svensk! Med mörkt hår!

Jag förstår inte intresset...

Småprat i en storstad

I en hiss någonstans i London. Det är visserligen på ett sjukhus, men det är ingen galning som har rymt från mentalavdelningen. Det är en helt vanlig männniska som inleder en konversation med mig. London har sin charm på det sättet. Vem som helst kan börja småprata med en. Ok, kanske inte vem som helst, kanske oftast män, men ändå.

Tillbaka till hissen och konversationen som just inletts. Av en man. Vet förvisso inte hans motiv (men jag var osminkad, iklädd mina värsta slafskläder, så jag ska inte inbilla mig för mycket).

Tolv sekunder in i konversationen:
"Så varifrån kommer du?" Den obligatoriska frågan.
"Sverige."
"Åh!" Höjda ögonbryn. "Det skulle jag aldrig ha gissat på." Den ännu mer obligatoriska kommentaren. (Och jag är redan trött på att småprata.)

Den frågvise mannen berättar att han varit i Norge för många år sedan och att han hade varit med ett gäng "idioter" som skrattade åt de trevliga norrmännen för att de var så naiva.
"Jag gillade den där bristen på cynism", sa hissmannen.
"Sådan var jag också när jag flyttade hit, men i London måste man bli cynisk. För att överleva", svarade jag.

Faktum är att hur småstadsaktigt och småpratsaktigt London än är så måste man vara lite cynisk, hårdhudad och framför allt ska man akta sig för att vara naiv. Allt sveps in med "love" och "darling", men det gäller att passa sig.

Lustigt nog känner jag mig tryggare när jag går på Londons gator än i Stockholm. För Stockholm är så folktomt och människor talar inte med varandra och man undrar om någon ens skulle ingripa om det hände något. Men så läser man nyheterna här. Ytterligare en ung kille har blivit skjuten i södra London. Och en farmor har dömts för hedersmord.

Kanske är det som i Brasilien. Någon berättade för mig att i Brasilien måste man vara trevlig för annars kan man få ett pistolskott i ryggen.

Tour de France

Lika plötsligt och oväntat som jag började kolla på Tour de France har jag slutat. När man är tillsammans med en dansk kille blir man mer eller mindre tvungen att titta på sporten. Speciellt när en dansk ligger i ledning.

Efter några tvångstittningar blev jag till slut hjärntvättad nog att bli intresserad. Dessutom kunde jag kolla lite på det franska landskapet. De cyklar ju genom områden dit vi snart ska åka, så jag försökte spana in fina byar.

Först höll jag på Vinokurov (för att stackarn hade ramlat). När han sedan åkte fast för doping fick jag övergå till Rasmussen (man måste ju vara lojal med sin pojkvän). Nu är han också utkastad ur tävlingen och jag har fått nog. Man förlorar ju inte sina favoriter för att de förlorar tävlingen, utan för att man förlorar förtroendet för dem.

25 juli 2007

Bloggberoende

Man märker att man har blivit bloggberoende när man tänker sitt liv i bloggbanor.

Exempel: Man går genom London och ser inte längre på staden med vanlig förströdd blick, utan man vill hela tiden dokumentera en vacker bild av livet, landet eller vad det nu. Och så åker kameran fram eller så tar man minnesanteckningar.

Och om något märkvärdigt händer tänker man "Åh, det här kan jag använda på bloggen!". Man får ett annat perspektiv på saker. Bloggperspektivet.

Till och med Jakob har börjat tänka i bloggbanor. När vi var på banken häromdagen mötte vi en lustig bankman som var mycket nyfiken på oss, hur vi hade mötts, varifrån vi kom och han gjorde narr av Jakobs danska efternamn och sa "kghlrrrr" och skrattade. Och sedan sa han att det lät som en groda när Jakob uttalade det på danska och Jakob vände sig mot mig och suckade: "Det här kommer väl på bloggen..."

24 juli 2007

Det mesta regnar bort...

Det är katastrofala översvämningar runt om i England och nu hotas visst London också. Här uppe på toppen av norra London där vi bor skiner solen förrädiskt nog idag så jag märker inte mycket av vad som pågår. Men bilderna som länkas ut på BBC visar städer som förvandlats till små öar i vattenmassorna och hundratals människor är utan el och rent vatten. Man ser hundar som räddas ut ur husen i sista minuten, bilar som drunknar i vattnet och människor som får ro över till grannen. Förödelsen är katastrofal. Och nu stiger vattnet i Themsen...

Jag får nog ta tillbaka det där jag skrev tidigare om att de brittiska öarna inte alls är så regniga som ryktet säger. Den här sommaren har visst regnat bort...

Bloggens okomplicerade och retuscherade tillvaro

Man skulle kunna säga att det inte har hänt så mycket. Och man skulle kunna säga att vi har haft en lugn helg och att vi har klippt gräsmattan och prövat att sätta upp tältet i trädgården. Om man skär bort de högsta topparna och de djupaste dalarna så har man min blogg. Jag kan inte berätta om mina lyckligaste stunder... eller mina olyckligaste. När man har en öppen blogg måste man ibland vara mindre öppen. Och ibland finns det inget att säga för det är för mycket som inte kan sägas.

Bildbevis på att jag inte är så kokett som Jakob tror

Svalkar mig med en smoothie.

Att sätta upp ett tält var ingen konst
(även om jag fick viss hjälp från Jakob)

21 juli 2007

London på håll

Det finns stunder i London då staden ter sig underbar. Det finns vissa glimtar, ögonblick i mitt minne då staden skimrar. Som den där kvällen när jag åkte i en stor svart taxi förbi ett stämningsfullt Sloane Square där lyktorna sken så att staden inte kunde bli annat än vacker. Eller när man strosade runt bland de vita vackra husen i Notting Hill. En natt i South Kensington. En sommardag i Regent's Park.

London kanske inte är magiskt just nu, i detta ögonblick. Men kanske på håll, när minnet fått mogna och London hunnit bli nostalgi. Då kommer jag säkert att se tillbaka på denna tid och med vemod minnas den heta tunnelbanan, de röda bussarnas akrobatiska slingrande fram på överbelamrade småvägar, bruset på Oxford Street och allt det där som är London...

Jag ska inte flytta (än), men jag behöver ibland förflytta mig bort från London i tanken för att kunna se staden på håll.

20 juli 2007

Uppdatering

har man äntligen bokat Atlantkusten också! Trodde jag. Jag hade gjort en annan sådan där bokning som egentligen inte var någon bokning för man kan inte reservera tältplatser fick jag veta när jag ringde. Man får bara åka ner på vinst och förlust för campingplatserna vill inte fullboka sig. Anledningen till att de inte vill fullboka sig är för att man ska kunna vara spontan och bara komma ner och strosa in på en camping och få tältplats. Här försöker man vara ordningsam och förutseende, men det är förmodligen inget annat att göra än att coola ner sig och tänka utanför den skandinaviska boxen.

Åtta dagar kvar till avresa...

Campingen börjar dåligt redan innan det har börjat. Igår fick jag ett mail på franska där det stod att den bokning jag trodde att jag hade gjort inte alls garanterade oss någon campinplats. Faktum var att jag inte hade bokat något alls. Och för övrigt hade de inga platser kvar. Jag som trodde att jag hade säkrat Medelhavet. Efter timmar av letande och "complet" överallt hittade jag till slut en ledig campingplats nära Montpellier, lite mer norrut än vad vi hade tänkt, men det fick gå.

Dagens campingbravader fortsätter lika illa. Vi har precis vaknat när Jakob snubblar på tältet och landar pladask på soffan och téet och mackorna... Och sedan dess har jag letat campingar på Atlantkusten. Utan restultat.

Londonska trädgårdar

Ibland kan man få aha-upplevelser av de mest triviala ting. För en tid sedan satt jag på vårdcentralen här i London och läste förstrött i något modemagasin. Jag fastnade i en intervju med Liv Tyler. Hon fick frågan om hon kunde tänka sig att bo i London och hon svarade till min förvåning ja (hon som redan bor i N.Y., en av mina absoluta favoritplatser). Och så fortsatte hon med att säga att mitt i London kan man bo i ett hus med trädgård, det kan man inte i New York.
Jag vet ju mycket väl att det finns trädgårdar mitt i centrala London, men ändå var det som om jag hörde det för första gången. Plötsligt förstod jag hur ovanligt detta fenomen är i en storstad av Londonmått. Ok, det är väl mest de som har pengar som kan bo centralt och ha trädgård. Men det finns även vanliga dödliga som har små uteplatser, med betoning på små. Även när jag bodde i Fulham fanns det en minimal rastplats som i och för sig var en sådan djungel att man inte kom ut. Och där vi bor nu (kanske inte är supercentralt, men ändå, här gäller det att vara positiv!) har vi också en trädgård. En trädgård som vi snart kommer att förlora. Men då kommer vi att ha skogen som trädgård...

19 juli 2007

The Flask

Det är fortfarande ljummet i solen senare på kvällen när vi går till en mysig pub med uteservering. Puben, The Flask, ligger precis bakom Pond Square och precis som så många andra engelska pubar är den uråldrig. 1663 står det på husfasaden.



Inne i puben är det mörkt trä som dominerar. Inredningsmässigt ser det inte ut som om det har hänt mycket, man kan lätt låtsas att man befinner sig i en annan tid. Men trots att stämningen är tidlös, stället hemtrevligt och avslappnat är detta 2007 och man befinner sig i det posha Highgate Village där Kate Moss och Pierce Brosnan gärna tar en drink.

Det är skön atmosfär på The Flask



Rosévin påminner mig om varma kvällar i Provence

Pond Square

Efter campingletande och huvudvärk skyndade jag mig ut i solen som sken för första gången på evigheter. Och inte bara sken så där flirtigt, utan med beständighet. Tidigare dagar har den mest retats - som en lampa som irriterande tänds och släcks. Så fort man har stuckit ut huvudet har den lekt tittut och gömt sig bakom ett moln. Men igår var det en riktig sommarsol som värmde upp luften till nästan tropiska grader. (Ok, inte riktigt, men efter kalla regndagar känns det här exotiskt.)

Utsikten från Highgate

Jag promenerade upp till Highgate Village, mest bara för att insupa den atmosfäriska stämningen. Där, vid det trekantiga torget Pond Square, kunde man sitta och filosofera och planera livet.




Oaser i London

Även i London kan man finna gröna oaser. Att staden är full av parker är bekant för de flesta, men det finns också rester kvar av den skog som en gång täckte området. Inte långt från där vi bor ligger en sådan skog full med ekorrar och fåglar. Där finns också små gulliga kaféer och härom kvällen spelade ett jazzband på en av uteserveringarna. Det är perfekt för ljumna sommarkvällar.


17 juli 2007

Camping och camping

Vi har bestämt oss för camping. Det ska tydligen vara romantiskt och ha hög mysfaktor enligt en viss person. Och faktiskt, när jag tittar på de franska campingplatserna på nätet ser vissa ut som värsta vingresekatalogen. På bild bör det kanske förtydligas.

Det jag minns av mitt barndomscampande i Frankrike var gula sönderbrända, söndertrampade gräsmattor intill gräsrötterna fyllda med tält, bilar, husbilar och husvagnar. Och toaletter med ett hål i mitten.

Mycket tycks ha hänt sedan dess.
På bilderna lockar de med pool, restaurang och bar. Lyxcamping med andra ord. Dessvärre verkar det inte vara helt lätt att bara boka några nätter. Man ska helst bo en vecka. Vi vill ju resa runt, bo lite här och där, campa vid både Medelhavet och Atlanten.

När jag lärde känna Jakob talade han om någon romantisk plats i de schweiziska alperna där det bara fanns utedass och kallvatten. Uhum..., tänkte jag och undrade hur man skulle kunna tvätta sig och hur romantiskt det skulle vara efter någon vecka på en alptopp utan en varm dusch.

Men att campa i Frankrike med varmt rinnande vatten kan nog vara hur mysigt som helst. Och när Jakob talar om smattrande regn på tälttak och vi två där inne i värmen med varmt, rykande kaffe tror jag nog också att det kan vara romantiskt.

Hur som helst. En viss person är nu glad och tittar på tält, gasolkök och sovsäckar.

Och en annan person ser framemot att resa till Frankrike och ligga på stranden med en drink i handen.

Dagens danska ord

Plaskforelsket!
(Det betyder vad det låter som - jättekär.)


15 juli 2007

Camden Market

På helgerna har Camden Market öppet. Där kan man hitta allt möjligt spännande, från utflippade kläder till exotiska möbler. Det är väldigt inspirerande om man tycker om heminredning. Jakob och jag stod länge och tittade på ett rustikt soffbord till vårt nya hem, men kunde inte riktigt bestämma oss. Här i London bor man trångt som i ett dockskåp och måste mäta varje kvadratmillimeter. Vi måste ju kunna gå mellan soffbordet och tv:n också.



Marknaden är belägen i ett gammalt industriområde fullt av små prång. Vi strosade runt ett bra tag i ett virrvarr av tunnlar och minitorg. En del av butikerna är inhysta i gamla katakomber från 1854. Det är lite som att gå runt i Lustiga Huset. En av byggnaderna har tydligen varit hästsjukhus. Nu är det fyllt med små butiker där man säljer möbler och antikviteter.

Medan vi gick runt och tittade på soffbord märkte vi att flera affärer hade skyltar om att de skulle stänga och vi fick reda på att många tvingas stänga igen eftersom det ska byggas kontor.

Själva Camden är ett mysigt och bohemisk kvarter inte alltför långt från vackra Regent's Park (min favoritpark). Det rinner en liten flod genom Camden och det myllrar av barer, nattklubbar och restauranger och på själva marknaden kan man äta fast food från olika delar av världen.

Det är nästan lite utlandskänsla när man går mellan alla restaurangstånden.

Matförsäljarna försöker locka en till sig med rop om att just de har den bästa maten.

14 juli 2007

Ny layout

Har länge varit trött på min gröna blogg och funderat på att ändra den. Så idag skulle jag bara börja leka lite med olika alternativ. Det började med lite förprogrammerade prov-templates eftersom jag inte på något sätt kan snickra ihop hemsidor. Men jag tänkte, hur svårt kan det vara? Så jag har förvirrat stirrat på html-texter och sedan ändrat lite på måfå. Lyckades efter många bryderier göra lite korregeringar och fick sedan in mitt fotocollage som jag hade gjort i InDesign, ett program som är mer i min stil. Och helt plötsligt hade jag en helt ny design på min blogg! (Ni som kan det här med html skrattar kanske och tänker, "Vaddå? en vit sida och en bild". Det kanske är ett litet steg för er, men ett stort steg för mig.)

13 juli 2007

Kulturkrockad gul och blå?

När jag skrev mitt inlägg om tvåspråkighet frågade Tolken mig om kulturskillnader i ett dansk-svenskt förhållande. Jag tänkte att svaret förtjänar ett eget inlägg eftersom det är en intressant och komplex fråga.

Ok, danskarna lät huvudena rulla nedför Stortorget i november 1520 och Kristian II gick under namnet Kristian Tyrann hos oss och Christian den Gode i Danmark. Men det var ju över 500 år sedan vi låg i luven på varandra. Så är det verkligen några kulturkrockar mellan dagens svenskar och danskar? Är vi egentligen inte nästan samma land? Delar av Sverige har ju till och med tillhört Danmark. Vad har hänt sedan separationen 1523?

När jag mötte Jakob bodde jag i London, som inte bara är Storbritanniens huvudstad utan på många sätt en världshuvudstad. Jag skulle ha behövt en krockkudde vid landningen här och när jag träffade Jakob var jag relativt mörbultad. Naiv som jag var hade jag blivit lurad ett antal gånger och kulturkrockade nästan dagligen. Jag hade mött och avpolluterat en rik nigeriansk man som ville göra mig till sin andra fru och köpa ett lyxhus till mig var som helst i världen. Jag hade mött bitchiga brasilianska tjejer. En kille från Sri Lanka hade blivit besatt av mig. Och jag hade blivit utkastad av en galen svensk. När jag mötte Jakob tänkte jag: "Gud, vad skönt! En 'normal' människa som inte röker på!" Och på ytan var det mycket som förenade en dansk med en svensk.

När man kommer för nära någon händer det förstås att man (kultur-)krockar. Den största skillnaden som jag har upplevt är danskarnas (inte Jakobs) liberala syn på droger och prostitution. Danmark är på dessa områden mer liberalt än Sverige. I alla fall på Själland för det är skillnad mellan Jylland och Själland. På Jylland är man mer traditionella och konservativa och ses också som "lantisarna". Och vid juletid dansar hela Danmark kring granen.

Hur liberala danskarna än är när det gäller vissa frågor är svenskarna är definitivt mer liberala när det gäller t.ex flyktingpolitiken.
Danskarna vill gärna vara kontinentala, men svenskar verkar vara mer medvetna om hur det är att leva i ett mångkulturellt samhälle. Jakob var totalt naiv (och fördomsfri) när han kom till London och fick höra att svarta kände sig diskriminerade här.

Men den största skillnaden ligger kanske i vår syn på varandra. Enligt danskarna är vi tråkiga och Sverige är som en kommunistisk förbudsstat. Systembolagen älskar de att skämta om och de tycker att vi är hämmade och livsfientliga - medan vi ser dem som glada och gemytliga (och kanske, på senaste tiden... en smula rasistiska).

Det som chockar en tråkig svensk som mig är att man kan dricka vin eller öl och sedan sätta sig bakom ratten eller amma sitt barn.

Kulturskillnaderna i Jakobs och mitt förhållande är relativt milda. Och jag kommer alltid att krocka med skandinaviska killars oförmåga att hålla upp dörren och liknande. Måste dock lägga till att danskarna är mer kontinentala på uppvaktningsfronten. Jakob skickade blommor till mig då jag var i Sverige och hade stora planer inför sitt första Stockholmsbesök (som bl.a inkluderade luftballongsfärd) och en dansk betalar så gott som alltid för notan om han bjuder ut en tjej. Däremot är det lite si och så med att bära väskan. Men detta är ett så känsligt ämne och jag vill inte riskera att anklagas för att vara en antifeministisk bakåtsträvare så jag lämnar detta område.

Den största kulturskillnaden jag personligen har erfarit i förhållandet med en dansk har nog mer att göra med att jag kommer från en storstad och Jakob från landet. Han har en mer burdus inställning till vissa saker och kallar mig för prinsessa. Enligt honom ska halsont bara springas bort och lite regn och lera har väl aldrig skadat någon.

En sak som jag inte fått bekräftad, men bara observerat, är att danska killar verkar vara väldigt tålmodiga och uppvaktande. Hur ofta blir man t.ex kurtiserad av någon i fyra månader, hämtad på flygplatsen av en chaufför, överraskad med blomster och diamanter? I Sverige blir jag glad om jag blir bjuden på en kopp te och inte får dörren i ansiktet...

12 juli 2007

Anteckningar från källarhålet

Igår var vi och tittade på vår blivande lägenhet. Den känns mycket ljusare och luftigare än där vi bor nu (i underjorden). Det kändes som att öppna en lucka till ett helt nytt liv. Ett eget liv. Vi mätte och planerade, allt vad vårt liv ska rymma på de där 65 kvm. Och jag har lovat att jag ska bli mer ordningssam i vårt nya hem. Nu har jag fått för mig att den där lägenheten ska göra London till hemma. Det där ska vara vår gata. Vår egen Londongata.

Men för tillfället sitter jag i källarhålet och skriver.

Jag hann arbeta ganska mycket på mitt kreativa projekt igår, men idag måste jag planera vår resa, göra research för B&B, kolla vilka byar man absolut måste se och öva franska.

11 juli 2007

På londonsk mark

Så var man tillbaka i London, med regntunga moln som hänger över himlen. Det känns helt ok faktiskt. Har varit borta så mycket att det har börjat kännas som hemma nu. Det är skönt att landa på en plats ett tag.

Förmodligen flyttar vi till nya lägenheten av i månadsskiftet augusti/september. Jag kan knappt vänta på att få mitt första riktiga hem i London. Vi ska måla och slipa golv. Ikväll ska vi dit för att mäta och kolla. Jag har storslagna idéer i mitt huvud om en takterass, men i vårt counsil är det principiellt emot takterrasser. Vilket kanske är lika bra eftersom vi ändå inte har råd...

Sånt man kan finna i Danmark

På en köpenhamnsk restaurang

En dockklinik i Odense

10 juli 2007

Odense

Så åkte vi till Odense för att hälsa på Jakobs syster Jeannette som har fått en liten dotter, Marie Elvira. Marie Elvira var väldigt lugn och söt.

Det var en vacker dag, perfekt lämpad för en promenad. Staden Odense är förstås H.C. Andersen-märkt och man kan föreställa sig hur han gick där på de gamla kullerstensgatorna - även om ett och annat modernt hus dyker upp då och då.


6 juli 2007

Christiania

Innan jag helt lämnar Köpenhamn, vill jag skriva om Christiania. Det första som möter en är cannabisröken på Pusher Street. Det påminner mycket om Camden i London med marknader, folkmyller, mat och droger...

Det var en solig dag när jag var där och Maibritt ville visa mig det andra Christiania, det som finns bortom Pusher Street, så vi gick en promenad. Pusher Street är som Christianias centrum, men snart såg vi små hus med odlingar framför. Ett reggaeband spelade loj musik och hela atmosfären var så där avslappnad och solvarm. Hundar och barn sprang fritt omkring. Trots att det inte är långt från Köpenhamns centrum kändes det nästan som om man var ute på landet. var gamla hus, igenvuxna trädgårdar, vildvuxen natur, sandvägar och snart kom vi till en sjö. Här fanns en massa fantasifulla hus och gamla träkåkar med ved staplade utanför.

Fristaden Christiania kom till 1971 när hippies flyttade hit. Här äger ingen någonting och invånarna betalar inte skatt för det arbete de utför inom stadsdelen. Myndigheterna har gång på gång försökt stänga igen området för att bli av med drogerna. Numera är det främst hasch som säljs på Pusher Street. Och så vitt jag kunde se är de inte speciellt hemlighetsfulla med det. Man blir nästan hög bara av att gå förbi gatan.

Det är inte säkert att Christiania kommer att förbli Christiania länge till eftersom myndigheterna nu vill förändra den kollektiva livsstilen och införa marknadshyror, privatisering osv. Nya bostäder planeras att byggas och Christianiahusen riskerar att rivas eftersom de går under beteckningen svartbyggen. I Christiania har husen byggts hur som helst, i olika former, mestadels av återvinningsmaterial. Därför ser fönstren olika ut och det är lite Pippi Långstrump och Villa Villerkulla över alltihop.

Maibritt och jag satte oss vid ett litet kafé och åt glass. Köpenhamn kändes långt bort. Christianiter kom joggande förbi längs med sjön till höger om där vi satt. En stund senare gick vi vidare längs med raden av hus, det ena lustigare än det andra. En ensam hund joggade förbi. En familj letade bland bortkastade saker, sedan cyklade pappan iväg med mamman och barnet i en sådan där lådcykel. Det var som om tiden hade stått stilla, som om man befann sig i ett kollektiv på 60-talet. Som rent kulturhistoriskt fenomen tycker jag att det är synd om Christiania utplånas. Det är verkligen en helt unik plats.


Legoland

Jag är fortfarande i lilla Legoland, men på Jylland nu, i en pytteliten by. Det är Jakobs hemby. Jag minns första gången jag kom hit. Jag var lite nervös för i Sverige läser man ju mycket negativt om dansk flyktingpolitik och här kommer jag. Inte nog med att jag ser annorlunda ut, jag är svensk också! Och så ska man till en liten by med 1000 invånare, mitt i Jylland. Hade de någonsin sett en sådan underlig figur som jag? Jag var beredd på att bli bemött som ett ufo, men de storslagna reaktionerna vid min entré uteblev.

När jag kom hit första gången frågade jag Jakob:
"Men var är centrum?"
Och han svarade:
"Detta är centrum."
Centrumet är ungefär 300 kvm stort.
I denna lilla danska by finns en affär, ett bageri och en kyrka. Det finns faktiskt ett hotell också, men det verkar mest användas till arrangemang och liknande. Nästan allt är byggt av rött tegel och runt omkring byn breder de böljande, danska åkrarna ut sig.

Det är en charmerande och exotisk plats. Speciellt för en Londonbo. Jag tycker mycket om det lantliga livet, bristen på storstadens utbud och val. (Jag är
nämligen tvilling och kan aldrig bestämma mig.) Dessutom finns Århus inom räckhåll om det skulle bli för lugnt. Men just nu är det ganska skönt att bara kunna slappna av. Det är väldigt rofyllt här och jag går omkring på knarrande trägolv i det stora huset och utanför hänger regnet i luften. Man hör ingen trafik, bara fåglarnas kvitter eller regnets smattrande mot fönsterblecken.

5 juli 2007

Tivoli

Och så Tivoli. Förstås. Ett köpenhamnskt Gröna Lund.


Maibritt och jag insöp den atmosfäriska kvällen på ett kafé vid vattnet. Det blev inga karuseller utan bara ett flanerade runt bland alla människor.



Rundvandring

Med utgångspunkt från Nørreport station valde jag en gata på måfå och hamnade på Fiolsträde. Den var kantad av en mängd butiker, bokhandlar och antikvariat (där jag hittade Frøken Smillas fornemmelse for sne). I slutet av gatan möttes den upp med det berömda Strøget. Bara namnet för mitt att se röda och vita färger framför mig.

Husen i Köpenhamn är mycket varierade och alla husfasader är olika.


Charmiga Christianshavn

Nybrogade

På kvällen var jag hembjuden till Maibritt och hennes pojkvän René. Det var kul att se ett riktigt köpenhamnskt hem och inte bara turista.

4 juli 2007

Svensk-danskt lexikon

Kul att så många gissade på de danska orden. Här kommer de rätta svaren!

Kissemisse
Pussas
Pjat
Fjant, larv
Syltet
øj Sylt (observera dock att töj betyder kläder! Och de klär många ord i tøj, t.ex kørtøj = bil, bentøj = ben och snakketøj = snacksalig.
Pudse næsen Snyta sig
Bange
Rädd
Bred ymer
Cool (ordagrannt betyder det "tjock yoghurt" och är Köpenhamnsslang från 80-talet)
Buttet
Mullig
Kunstig
Konstgjord
Numse
Rumpa (jylländsk dialekt)
Tr
ædemølle Ekorrhjul
Tyttebær Lingon

Nyhavn

Samma kväll jag kom till Köpenhamn vandrade jag och min vän Maibritt ner till Nyhavn. Det hade regnat under dagen och så tittade solen fram precis innan den skulle gå ner.

Vid Nyhavn ligger båtarna och kluckar längs med kajen och folk dricker öl vid restaurangerna och kaféerna eller så sitter de på kajkanten och betraktar människorna som passerar.

Kanalen grävdes ut på 1600-talet och var länge ett tillhåll för prostituerade. Nu är det ett känt turiststråk och något av det vackraste i Köpenhamn med sina färglada hus och fina båtar. Atmosfären är härlig och en varm sommardag avnjuts Köpenhamn kanske bäst här vid vattnet.

Danskt cykleri

Oj, oj, oj, vad det cyklas i Köpenhamn. Överallt ser man cyklister och överallt är det breda, säkra cykelbanor. Det finns cyklar i alla former. Många skjutsar runt sina barn i "lådor" som hänger fast med cykeln.

Cykleriet är något resten av världen borde ta efter.

En cykel med "barnvagn" där framme.

Christianiacyklarna är populära i Danmark.

Min första kväll i Köpenhamn


Någonstans i virrvarret av Köpenhamns medeltida gator tog Maibritt med mig till en italiensk restaurang som gjorde några av de godaste pizzorna jag ätit. I London finns det mest sådana där pizzor med tjock botten som Domino's eller liknande. Men det här var äkta italiensk pizza med god, vällagad tomatsås. Maibritt talade italienska med servitören och det kändes nästan som att vara i utlandet, vilket jag förstås också var, men när jag tänker på utlandet tänker jag på sydligare breddgradet.

Det är nästan två år sedan jag såg Maibritt sist. Vi lärde känna varandra då vi båda bodde i London. Vi flyttade tillbaka till våra respektive hemländer vid ungefär samma tidpunkt och jag minns att våra mail var fyllda av lättnad över att ha kommit ifrån London. Vi skrev båda: "Åh, så härligt att få sova i en skön säng, att duscha i ett rent badrum, att ha fungerande element och ett hem där man slipper bli hög på haschröken som sipprar ut under tröskeln till min flatmates rum..."

2007. Köpenhamn två år senare. Maibritt är kvar i Danmark och jag tillbaka i London.