Bye bye London?

Jag är fylld av lycka och förväntan! Jag har kanske äntligen avtjänat min tid här i London...

Tillbaka i London med proviant

Igår lämnade vi ett snöfläckat Danmark och landade i ett domedagslikt London med ösregn och en himmel som ett stort, mörkt blåmärke. Vi hade stängt av värmen så lägenheten var iskall när vi kom hem och vi försökte värma oss med pepparmyntste innan vi stupade i säng vid halv nio...

Idag är det soligt och medan jag för en gångs skull har städlust ska jag passa på att packa upp väskor, tvätta och försöka få lägenheten någorlunda representabel (jag saknar tyvärr en husmorsgen).

Vi har släpat med oss allt saltlakrits vi kunde utan att behöva betala för övervikt. Js kompis E som besökte oss i januari hade köpt 2 kg saltlakrits åt oss, plus att vi införskaffat egen proviant. Annan skandinavisk proviant vi kunde pressa ner var ost (är såå trött på cheddarost), oljor och hudkrämer.

Jag insåg härmomdagen att jag faktiskt mår bra. Jag känner mig inte bakfull med illamående och huvudvärk. Det känns inte längre som om jag ska kräkas på fisk, smält ost, kronärtskockor och London. Bakfylleveckorna är över!

Glad Påsk!

Æntligen insnøade! Igår kvæll hade de varnat før snøstorm och uppmanat folk att hålla sig hemma så vi gick en liten promenad i skogen och sedan satt vi hemma framfør brasan och spelade schack och væntade på ovædret som aldrig kom. Men i morse vaknade vi och allt var vitt så glad påsk på er!

" Insnøade"

Hæromdagen...

Snødrænkta påskliljor på Påskafton.

Suppestegogis

Det ær kanske inte helt lætt att gøra pr før Danmark nær det ær snålblåst, snøblandat regn och man befinner sig i ett helt døtt Århus som verkar ha slagit igen på skærtorsdagen. Sist jag gjorde pr før Stockholm var det sommar och vin vid Norrmælarstand.

1-0 till Sverige alltså.

Dessutom. Vad sæger de egentligen, de dær danskarna? Suppestegogis...? Hade varken klarat uttalet eller betydelsen om jag inte hade varit i sællskap av tre danskar.

Suppestegogis, någon?

Påsk i lilleputtland

Vackert, men kallt i Silkeborg

Jag ær mig i Danmark. Det ær riktigt kallt och det ska (førhoppningsvis) bli snø øver påsk. Det ær en helt annat kænsla att vara hær. Så snart man klev av planet och åkte genom skog och åkrar kænde man sig långt borta från London och den stress som liksom vibrerar øver hela stan vare sig man ær stressad eller inte.

Jag befinner mig i ett stort hus i en liten by på Jylland. Omkring oss ær det bøljande åkrar, små skogar, små sjøar och fler små byar. Allt tycks vara i miniatyr. Till och med Danmarks størsta "flod" liknar mer en å.

Det ær ær så tyst och stilla hær dær jag sitter och skriver. Jag hør bara en klocka ticka och utanfør fønstret stiger en blek sol upp. Det ær ett sådant dær hus med knarrande golv och stora tysta rum. På kvællarna sitter vi framfør brasan och dricker te. Det ær meditativt. London ær stort och Danmark ær litet, men ændå kænns det som om man får plats hær. Det ær helt fantastiskt att ha dessa ytor, att inte behøva krocka i køket.

Jag har åkt hit med øppet sinne. Jag har sagt till J att nu får han visa mig det bæsta av Danmark, gøra lite pr helt enkelt och jag ska førsøka ta till mig så mycket av landets lilleputtcharm som møjligt.

Glada nyheter

Vi hade bestämt oss för att inte ge julklappar, men något vecka före jul fick jag veta att jag var gravid så det var förstås den bästa julklapp vi kunde få! (Och på julafton fick jag i alla fall en present - en morgonrock i XL som J köpt till mig. Och som han nu går runt i.)

Har mått illa fram till nyligen, fått luktsinne som en hund (utan deras icke-fördömande nos för lukter tyvärr), haft avsmak för nästan all mat och sovit tolv timmar om dagen. Har knappt orkat göra någonting, men nu börjar jag återgå till mitt normala jag även om jag fortfarande har huvudvärk till och från...

Talade med en kompis i Sverige som nyligen fått barn och hon sa att det bara är att se på allt som ett enda stort skämt. Efter att ha läst om alla "biverkningar" i böcker (den ena värre än den andra) kändes det ganska skrämmande. Hon rekommenderade Best Friends Guide to Pregnancy som jag fick J att köpa åt mig (på den tiden orkade jag ju inte gå utanför dörren). Har nog läst hälften, men den är ganska läskig, måste lägga ifrån mig boken då och då...

Vi träffade några vänner i Islington i förrgår och jag orkade vara ute/vaken till 23:15 så det var fantastiskt! Regnet öste ner så vi tog taxi hem. Det har stormat ganska mycket här i London på sistone. Vårt lilla träd ute på balkongen håller på att ryckas upp med rötterna. Men idag tittar solen fram medan jag skriver detta...

Utlandssvenskan

Det bor drygt 300 000 svenskar utomlands. Statistiska centralbyrån har lyckats få fram en fantombild på den typiska utlandssvensken. Hon är en kvinna under 30 år. Hela 40% är 30 år eller yngre och bara 10% är över 60 år. (Alltså inte så många pensionärer i Spanien som man kanske kunde tro.)

Statistiska centralbyrån har också kartlagt vilka länder som har högst procent unga kvinnliga emigranter. (Alltså procent kvinnor i förhållande till män). Topplistan ser ut som följande:

Frankrike tar ledningen med hela 70%
Andraplatsen intas av Storbritannien med 61%
USA och Danmark hamnar på delad tredjeplats med 58% respektive

Man är uppenbarligen inte så unik som man kan tro. Jag har bott i eller har anknytning till alla fyra länder.

Snuff

Danskarna har visst inte helt förstått det här med snus. Eller det var i alla fall vad jag trodde. J hade prövat det (i sin ungdoms dar får jag tillägga) och höll på att svimma och jag antog såklart att han hade stoppat snuset under läppen. En självklarhet så självklar att jag inte brydde mig om att fråga vad han annars hade gjort med det. Sedan för en tid sedan hade vi en dansk kompis här på besök. Ämnet snus dök upp som det brukar när man pratar om något svenskt. Denne danske vän hade haft liknande reaktion som J, men jag har ju aldrig prövat så jag vet inte hur man reagerar. Sedan visade det sig att de båda hade inhalerat snuset upp i näsan! Så som man sniffar kokain.

"Jamen, snusa", försvarade de sig när jag bara skrattade. "Man snusar ju snus."

Var tvungen att kolla upp det och på Wikipedia kan man läsa att "Det ursprungliga snuset var torrt och användes som luktsnus (kallat snuff), det vill säga intogs genom att man sniffade upp det i näsan".

Det är alltså så man snuffar.

Flyktbeteende

Nu har allt lagt sig även om jag och J var tvungna att fly verkligheten i ett par dagar och kasta oss in i Lost. Vi såg alla avsnitt fram tills nu. Jag skojar inte, men i fyra dagar ockuperade vi soffan och pausade bara för livsuppehållande behov som att äta och sova. När vi sedan tog oss ut i verkligheten la vi märke till att påskliljorna blommade.

Jag är som bekant ganska förvirrad och rastlös och nu tror jag att jag har smittat den stabile J. Eller så är det ett London-syndrom...