22 mars 2007

På väg till Danmark

Nu lämnar jag stressen ett tag och åker till Danmark. Jakobs mamma fyller 60 år och har bjudit hela familjen på spa. Det blir skönt att koppla av. Vi flyger idag.

Här i London dalar snöflingorna i vår gröna trädgård. Det är redan aprilväder. Men våren här ger inte samma härliga effekt som i Sverige eftersom våren kommer smygande gradvis. Det är inte de tydliga skiftningarna utan årstiderna övergår nästan obemärkt i varann. Men de engelska somrarna har faktiskt varit över förväntan, varma och soliga.

Nej, nu ska jag packa och göra mig färdig för resan!

20 mars 2007

Jobbigt på jobbet

I ungefär tre månader nu har jag haft en mycket pressande situation på jobbet. Av alla i vårt team har jag fått den tyngsta bördan och jag har ungefär tre-fyra gånger så mycket arbete som de övriga. Jag har fått de tyngsta posterna. Nu har stressen pågått så lång tid att jag börjar må fysiskt dåligt av det. Jag har talat med alla chefer som finns på företaget, men det har inte hjälpt speciellt mycket. Om en vecka kommer jag att gå ner på deltid (för att jag ska ha tid att ägna mig åt mina kreativa projekt), men jag kommer fortfarande att ha samma arbetsbörda och jag har mer än 100% arbete redan nu. Jag kan inte ens föreställa mig hur jag ska kunna göra mer än en heltidsarbete på tre dagar. Jag lämnade in min avskedsansökan tidigare, men då bönade de mig om att inte sluta och tillmötesgick mina önskemål gällande deltiden. Jag kunde säkert ha förhandlat om lönen också för de är så desperata, men det gjorde jag inte. Jag vill bara vara på en arbetsplats där jag kan trivas och inte behöver jobba ihjäl mig.

Annars är allt bra. Värmeböljan är över och det snöade idag och igår. Engelsk snö, sådan där snö som smälter bort så fort den träffar marken. På torsdag ska jag och Jakob åka till Danmark och fira hans mamma som fyller 60 år. Hon har bjudit hela familjen på spa. Det blir ett välbehövligt avbrott från den engelska vardagen och förhoppningsvis kan man komma tillbaka med förnyade krafter.

13 mars 2007

18 gradig värme!

Folk går i kortärmat. Jag har slängt av mig min enorma pytonormslånga halsduk. Våren har kommit till London. Staden tycks lite mer inbjudande. Det är upp emot 18 grader varmt och solen gassar. Jätteskönt!

Jag minns förra gången jag bodde här och brukade strosa ner till Bishops Park i Fulham och ligga i gräset och läsa. Jag saknar för övrigt mitt skrivande. Jag saknar alla onödiga krumelurer. Mitt liv är så realistiskt, så verkligt. Jag saknar mina drömmerier. Det finns inte tid för drömmerier nu för tiden. Jag skulle helst vilja sitta ute i trädgården med min bärbara dator och skriva.

Jag var ute i skogen och gungade i repgungorna som hänger i de stora träden igår. Men som alltid i London tränger trafikens ljud igenom och beblandar sig med fågelkvitter.

Den senaste tiden har vi tittat på lägenheter. Men det är alltid något som inte är bra. De flesta lägenheter har heltäckningsmattor och sovrummen är ofta inte mycket större än garderober. Riktigt kök finns nästan aldrig utan det är frågan om kokvrå. Det står ofta "stunning two bedroom" och så kommer man in i en dammig lägenhet med fuktskador. Och den underbara trädgården liknar närmast en klaustrofobisk rastgård med staket som liknar fängelsemurar. Och allt detta till priset av fem miljoner. Ibland har de till och med heltäckningsmattor inne på toaletten. Men man lär sig att se på allt med engelska ögon och man blir fartblind vad det gäller priser. "Åh, vilket stort master bedroom!" utbrister man när man går in i ett rum där det faktiskt finns plats att gå runt om sängen. Och finns det trägolv talar vi om exklusiva grejer.

Vi sonderar mest terrängen i området där vi bor eftersom vi trivs så bra här. (Jag har lagt Hampstead Garden Suburbs på is. Tror mest det var frågan om romantiska drömmerier. Det är ju hundra mil till närmsta affär och jag vågar inte köra bil i London!) "Vår" förort lär vara ett område för konstnärer och bohemer, men eftersom vi är så asociala och bara arbetar eller umgås med varandra har vi tyvärr inte hunnit utforska området till fullo. Hoppas att ett eget hem kan göra en inspirerad till att rota sig lite och umgås mer med urinvånarna. Det finns säkert en massa spännande saker som bara ligger och väntar på att bli upptäckta!

7 mars 2007

Äktenskap vs samboskap

Oj, vad länge sedan det var jag skrev! Jag måste göra något åt mitt allt mer sinande bloggeri... Det är inte för att det har hänt så mycket i den verkliga världen som jag inte har hunnit spegla den i bloggosfären utan snarare för att mitt jobb tar all tid och helgerna har ägnats åt lägenhetsletande.

Det verkar ha gått inflation i äktenskap. Jag läste häromdagen ett allt mer vanligt yttrande om giftemål: "Vi känner inte att vi behöver gifta oss för att visa vår kärlek." Äktenskapet tycks nästan ha fått en negativ klang. Det är numera de som inte gifter sig som framstår som nyktra, trofasta och realistiska - och de som gifter sig är bara ute efter själv festen. Det är starkare att hålla ihop av andra skäl än "den stora festen". De som gifter sig är de romantiska, glamorösa och orealistiska. De har minst chans att lyckas hålla ihop det eftersom dagen D verkar viktigare än resten av livet.

Det har blivit lite hippieaktigt/kändisaktigt att gifta sig och moraliskt att vara en krass realist i ett långt samboförhållande. Sambon framstår som mer genuin medan den gifta misstänks ha ingått äktenskap mest för att (be)visa sin kärlek för resten av världen. Sambon står över fester, bröllopsklänningar, diamantringar och smekmånader. Samboskapet tycks heligare. Och mer asketiskt.

Det enda sättet att bevisa sin kärlek och särskilja sig från dem som gifter (skiljer!) sig och verka seriös tycks vara att inte ingå äktenskap. Samborna vill kanske visa att de har ett starkare band mellan sig än det lagliga. De vill kanske visa att de inte går i koppel utan är tillsammans av fri vilja. Eller så bryr de sig helt enkelt inte.

P.S. Sa jag att jag är förlovad? Jag tillhör nämligen de obotliga och utrotningshotade romantikerna...