31 december 2006

Året som gått

Under dessa sista timmar av 2006 funderar man förstås över året som gått och gör bokslut. När jag ser tillbaka i 2006 års backspegel kan jag konstatera att det har hänt en del i mitt liv. Jag har flyttat tillbaka till London, förlovat mig och börjat ett nytt jobb!

Hoppas att det kommande året blir spännande och händelserikt med en massa roliga förändringar. Helst förändringar i den stabiliserande riktiningen... Jag har svävat runt i tillvaron alltför länge nu.

Jag får önska alla ett Gott Nytt År!

30 december 2006

Tomhet

Stockholm är ofattbart tomt på människor. Man går på öde gator. Solen segar sig upp mellan nio och tre, sedan är hela staden mörklagd.

London är ett myller. Man kan knappt ta sig fram i folkvimlet på Oxford Street. Men så bor det också ungefär lika mycket människor i London som i hela Sverige.

Jag håller på att tömma min lägenhet på innehåll så att någon annan kan hyra den medan jag (tillfälligt) lever mitt Londonliv. Det går inte att leva i två världar parallellt. Jag måste välja - bort. Det är lite tungt att alltid leva detta lätta, flyktiga kappsäcksliv. Även fastän jag har ett hem i London så är det inte ett liv jag kan investera i eftersom det är så tillfälligt. Så tillfälligt och så i andra hand att jag inte ens kan sätta upp något på väggarna. Men jag är inte nostalgisk över Sverige. Jag nostalgerar på en framtid någon annanstans. Om man nu kan nostalgera framåt...

28 december 2006

Trött på London

Jakob säger att han har börjat tröttna på London. Kan man bli trött på London? Det har sagts att den som är trött på London är trött på livet... Jag har alltid varit trött på London, ända sedan första gången jag flyttade dit 2004. Men man "ska" liksom älska London. Speciellt om man är ung.

London är en stad bland alla dessa städer som bär en kosmopolitisk aura över sig, som bara genom sitt mytomspunna namn lockar. Innan jag själv emmigrerade dit kunde jag tänka namnet för mig själv och drömma mig bort till någon diffus värld där det hände saker!

London, New York, Paris... Till och med i det skyskrapsstora och imponerande N.Y. kunde jag känna att "här skulle jag kunna bo och höra hemma". Och i det vackra Paris... Men London är en splittrad upplevelse. Jag intar ännu staden i form av fragment. Staden är för utspridd för att greppa. Den flyter hela tiden ut och övergår i något annat. Den utgörs av människor på tillfälligt besök. Den tycks vara i konstant rörelse.

Och så säger Jakob plötsligt att han är trött på London och jag känner omedelbart hur hela världen åter öppnar sig för mig.

Människor som ser på mig utifrån får ibland för sig att jag är rastlös, att det är förändringen jag söker. Men jag söker efter det konstanta. Ett hem. För jag vet att London bara är ett "i väntan på...". I väntan på livet, på det riktiga livet som ska börja, inte denna pseudotillvaro, denna låtsaslek att man har ett hem, att man har en stad, att man har ett land.

Men alla dessa människor som älskar London... Tala om hemligheten! Var finns magin? Jag skulle vilja se på London genom deras förälskade blick. Jag bor i London, på en fantastisk plats sägs det, men jag förstår det inte. Och det är inte för att jag är trött på livet. Det är för att jag söker efter ett annat liv...

27 december 2006

Rundt om juletræet

Så här går det till på danskt vis. Jakobs syskonbarn Hjalte och Mathilde dansar kring granen.

26 december 2006

Tilly vill ha julgodis

Min lilla älskling har fått nys på chokladasken...

Annandagen

Mormor och mamma
Julafton 2006

Julafton var trevlig och inleddes med glögg. Jag hade lagat en gigantisk kalkon, potatis, morötter och palsternackor i ugn, gräddsås i engelsk stil och Janssons frestelse i svensk. Vi hade också sallad och kålgryta. Till efterrätt var det en favorit i repris - Christmas pudding. Det fanns förstås också svenska gamla klassiker som saffransbröd och chokladask.

Tilly studsade förstås upp och ner av glädje. Man såg hennes svarta nos dyka upp här och var kring matbordet som en hajfena då hon vädrade kalkon. Hon vaknade munter redan på morgonen och trippade runt med hög svansföring och tindrande ögon hela förmiddagen som om hon hade julstämning.

Min mormor var pratglad som vanligt. Hon är nyss fyllda 80 år och har just kommit hem från Afrika. Hon berättade om en giftspindel som hon hade haft i sitt sovrum. Den var stor, brun och luddig. De kryper visst upp i taket och firar sedan ner sig över sitt offer och biter sig fast och suger blod. Som tur var hade en vän till henne kommit på besök och blixtsnabbt krossat spindeln under sin fot med ett krasande ljud i riktig James Bond-anda.

Jag skulle ha klippt min mormors dokumentärfilm, men det hinns inte med eftersom jag åker tillbaka till London i början på januari och hon inte har sållat i det 20 timmar filmade materialet.

Igår låg jag helt utslagen i min säng efter julen, men jag börjar återfå mina krafter idag. Jag har inte ens haft speciellt mycket aptit. Jakob berättar om matorgier borta i Danmark. Igår satt de i timtal och åt julefrukost. Det verkar mer traditionellt och Fanny och Alexanderaktigt i Danmark (i alla fall mätt med mina Jakobinska erfarenheter). De dansar till och med kring granen! Dans kring granen verkar man i det närmste ha rationaliserat bort i Sverige - i alla fall i mina umgängeskretsar. I luthersk, spartansk anda hade vi inte ens en julgran hemma hos mig, men det berodde inte på något svenskt sparsmakeri utan helt enkelt på att jag kommit flängande från London och inte haft tid att köpa gran och dekorera för ett par dagar innan jag flyger iväg igen. Dessutom skulle granbarr vara en mardröm i min gamla lägenhet. Allt barr skulle hamna i springorna mellan träplankorna.

23 december 2006

God Jul!

Nu kommer jag att gå in i köket och inte komma ut på ett tag... Jag kommer praktiskt taget att vara fjättrad vid spisen fram till julafton så jag får passa på att önska alla en riktigt god jul!

22 december 2006

Fotoalbum från ett juligt London

I avsaknad av London lägger jag in några nostalgiska stämningsbilder från förra gången jag bodde i London. (Det är inte precis så att jag saknar London speciellt, men jag är i avsaknad av julstämning...)



Jag försöker bestämma mig inne på Starbucks.

I ett vintrigt Covent Garden.

(Photos: Vinesh Naidoo)

21 december 2006

London - Stockholm

Den täta dimman som legat som ett tjockt täcke över London har orsakat kaos i flygtrafiken. En massa flyg har ställts in från Heathrow, men som tur var skulle jag flyga med lågbudgetvarianten från Stansted.

Jag lämnade vårt hem kl. 9.30, fastnade på tuben i tunneln mellan Hampsted och Golders Green i tjugofem minuter. Som tur var var flygbussen också försenad. Väl på bussen kunde jag luta mig tillbaka och läsa gårdagens London Lite. (Det mesta just nu handlar om vem som seriemördat prostituerade i Ipswich.) Även denna resa tog längre tid än väntat. Den mjölkvita dimman gjorde att man knappt såg var bussen var. Man hade bara några meters sikt och det enda jag kunde se vid sidan av vägen var de allra närmaste träden och buskarna vid vägrenen. Allt annat försvann in i dimman. Det är lite deckaraktigt i London just nu...

Ankom i alla fall i någorlunda god tid till flygplatsen. Jag hann slänga i mig en varm macka och en latte på Starbucks innan jag måste skynda iväg till gaten. Sedan var planet ungefär en timme försenat. När vi väl startade hade jag förväntat mig de vanliga kilometertjocka brittiska molnen att ta sig igenom, men vi trängde snabbt igenom dimman som knappt nådde över hustopparna.

Spenderade mina timmar i luften på att läsa Marie Claire och Smärtan av Margurite Duras. Och nu - 10 timmar senare sitter jag i min lägenhet. (Den som säger att London bara är ett stenkast bort har aldrig flugit med Ryanair.) Börjar tröttna på denna skytteltrafik. Har åter släpar mig själv och mitt bagage uppför fyra trappor utan hiss. 22 kg närmare bestämt.

Det kändes nästan lite vemodigt att landa i Sverige. Jag kan inte riktigt förklara varför. Kanske för att det inte är mitt längre. Det kändes underligt att åka på välbekanta vägar, att veta precis var man befinner sig. Essingebron, Pampas, Tomteboda, Karlberg. I London är jag bara någonstans, men kan inte riktigt säga var jag är i förhållande till allt annat. Jag kanske finner mig själv placerad i East Finchley eller High Barnet, men jag kan liksom inte lokalisera mig och svänger jag bara av på en sidogata är jag helt lost.

Nu sitter jag i min lägenhet som sägs tillhöra mig med hela sitt innehåll, men det känns främmande. Det påminner nästan om ett museum. Jag hoppas att jag kan fylla det med musik, värme, dekorationer, mat och glädje till jul!

20 december 2006

Minced pie

Det är frost ute när jag går till jobbet i gryningen. När man pratar bildas rökbubblor och jag vill nästan springa till tunnelbanan för att fly kylan. Och snart ska jag till Sverige för ännu mer kyla. Har hört rykten om att det kommit ett tunt täcke pudersnö över Stockholm. Hoppas att det blir en vit jul för kyla utan snö är meningslöst.

På jobbet bullar man upp med kakor och godis. Nästan varje dag är det någon som har med sig en liten "treat". Idag har vi bjudits på varma mackor till frukost, colakarameller och minced pies. Minced pies har för övrigt ingen ting med kött eller minced beef att göra som en av mina svenska kollegor trodde. Han frågade om de innehöll Halal-kött (kött som slaktats enligt muslimska principer). Men minced pies är helt vegetarisk - innehåller bara frukt. Det är fruktansvärt sött och påminner lite om Christmas pudding.

Engelska toaletter är ett kapitel för sig. Det finns oftast bara en kran för kallt vatten och en annan separat kran för varmt så det är bara att välja mellan att skållas eller förfrysas. På jobbet har vi lyxen att ha en normal kran, men däremot kan man bara spola i toaletterna med 15 minutersintervaller. Så lång tid behöver de nämligen för att återhämta sig. Vi har två damtoaletter för hela vår våning där det kanske jobbar 70 personer.

Imorgon åker jag till Stockholm, så Jakob och jag ses inte på två veckor...

19 december 2006

Förvirrad på jobbet

Stressen på jobbet byggs upp. Det ramlar in reklamationer i min brevlåda och jag ringer förlag i Frankrike, talar någon blandning av franska och engelska och sedan övergår jag till svenska när jag ska tala med mina kollegor. Jag befinner mig i ett totalt förvirrat tillstånd. De säger alla att det var så svårt i början, men de har lärt sig. Hmmm... jag undrar om jag kommer att bli den första i världshistorien som inte kommer att göra det.

18 december 2006

Måndagsmorgon

Dimman ligger tät över London denna kalla måndagsmorgon. Luften är fylld av mikroskopiska regndroppar. Vi har flyttat till vårt riktiga kontor på fjärde våningen nu och håller på att installera oss. De föregående två veckorna har vi haft training, men nu börjar allvaret. Nu ska vi arbeta "på riktigt". Min käre pojkvän har förlorat sin hemmafru och pannkakor har blivit ett minne blott. (För övrigt har han "glömt" att säga att han bytte ut sina pannkakor mot massage...)

Igår hade vi ju vår minijul. Den där Christmas puddingen var inte något speciellt, bara frukt, kryddor, cider, sherry och brödsmulor som lagrats i ett halvår för att smälta samman till en brun gegga som utseendemässigt påminner litegrann om blodpudding. Förstår inte riktigt vad människor här blir så lyriska över. Men det ligger kanske en massa nedgrävda nostalgiska minnen i den där julpuddingen.

Det är lugn stämning på jobbet. Som i väntan på jul. Folk knappar på sina datorer och dricker te ett öppet kontorslandskap. Man hör ett sorl av människors prat och skedar som klirrar mot koppar. Och mitt uppe i allt sitter jag, på ett kontor i yttersta delen av nordligaste London, så långt ut i ingenstans att postkoden inte längre är London.

Och Fuglesang svävar lyckligt runt i det blå. Undrar när man själv ska uppnå sina drömmar...


17 december 2006

Jakobs betraktelser part 2


Ja jeg har jo stadig ikke fået mine pandekager endnu, men i aften skal vi have mini juleaften og christmas pudding så måske er det et lille plaster på såret. Vi har besluttet os for at give gaver i aften så vi ikke skal slæbe vores gaver med til vore respektive lande.

Vi har ikke købt noget juletræ da vi jo ikke har noget julepynt, men vi kan måske gå ned i skoven og stjæle noget grantræ som vi kan brænde. så det lugter lidt af jul.

På torsdag tager vi begge hjem til vores familier for at holde jul og nytår. Det bliver dejligt at se dem igen, men lidt hårdt at skulle undvære hinanden så længe.

Igår blev vores practice manager i London "redundant". Det er engelsk for "vi har ikke brug for dig længere, men vi kan ikke fyre dig for det er ulovligt, så vi kalder det noget andet...". Hun blev i princippet tilbudt en lavere stilling som min chef selvfølgelig vidste hun ikke ville tage. Man må ikke fyre folk med mindre de har fået mange advarsler både skriftlig og mundtligt, men man må godt nedlægge stillingen. Han skal så nu ansætte en receptionist istedet og hun er allerede kørt i stilling.

Jeg har virkelig ondt af Jocelyn som er en utrolig sød ældre dame, og jeg har altid haft et godt forhold til hende, selvom hun indimellem har glemt at sørge for at min løn blev betalt til tiden. De fleste af mine patienter har også et godt forhold til hende og de bliver meget skuffede.

Min chef lærer mig egentlig meget om det at køre en tandlæge praksis, både fagligt og organisatorisk, hvilket jeg sætter pris på. Men jeg tror og håber aldrig jeg får hans kyniske forhold til andre mennesker. Han har stort set fyret flere mennesker det sidste år end jeg har spist ærter....

Det var vist alt hvad jeg havde på hjerte denne gang. Glædelig jul.

Dansk julefrukost

Det känns lite underligt när man går ut på kvällen endas iklädd en tunn sommarklänning och högklackade skor mitt decembermånad och sedan inte frysa. Det är exceptionellt varmt. Häromdagen var det 13 grader.

Det var ett tjockt sorl av danska över puben. Den danska julfesten hölls på en pub vid Old Street. Det var 60 danskar och jag. Jag åt brune kartoffler, potatisgratäng, sill och ris à l' amande (på danska innebär det risgrynsgröt med grädde, vanilj och körsbärssås). Efter maten var det "pakkeleg" dvs lek med paketen. Man kastar tärning och roffar åt sig de andras paket. Sedan var det underhållning. Vi var på lag och vad vi egentligen höll på med är jag inte riktigt säker på. Några sjöng, rimmade och skrek (oigenkänliga) ord och drack ur en sillburk. Alla skrattade, klappade i händerna och plötsligt hade vårt lag poäng. Jag följde med i deras gester och åtbörder. Kondomer träddes på gurkor och pumpor. Det ropades och skreks och skrattades. Det var en spännande antropologisk studie av danskar. Det var ungefär som att se svenskar, fast utifrån. Det var en trevlig kväll, men jag var trött och vid tolvslaget körde vi hem.

Idag ska jag och Jakob fira minijul innan vi åker hem till våra respektive länder. Vi håller på att laga kyckling (som en minikalkon), brune kartoffler (karmelliserad potatis, se bilden till höger), kål och till efterrätt ska vi pröva engelsk Christmas pudding. Det blir intressant.

16 december 2006

Julbord

Igår var det julbord med jobbet. Alla nya arbetskolleger var jättetrevliga. Vi välkomnades med champagne och ett band spelade jazz medan vi satt och åt. Det var traditionellt engelskt julbord med kalkon, roasted potatoes, palsternacka, morötter, tranbärssylt, minced pies och andra saker som jag inte riktigt kan förklara vad det var och som jag försökte undvika. Kalkonen simmade runt i en oljig sky, men jag har just fått veta att man i vissa delar av Norge äter fårhjärna och suger ut substansen och på Färöarna gräver man ner ett får i jorden och tar upp det sex månader senare som juldelikatess så den engelska julmaten var faktiskt helt ok!

Efter middagen var det dans och mingel. Man kunde också spela roulette med låtsaspengar. Alla var väldigt omhändertagande mot oss nya. Det är mycket god stämning på jobbet, men ryktesspridningen på engelska arbetsplatser liknar OK magazines fabulerande. Helst ska man bli jättefull och göra bort sig. De visar med glädje upp bilder tagna på chefen eller på sig själva i mer eller mindra smickrande positioner. Med låtsas blygsamhet säger de "Oh dear! Titta på mig, huh!" I själva verket har de uppnått hög status genom sina berusade eskapader. I egenskap av tråkig svensk orkade jag inte hålla takten med de andra efter en lång arbetsvecka så jag var en tråkmåns som ringde på Jakob som var snäll och körde mig både till festen och hem.

Jag tror att jag har haft en romantiserad bild av engelsk jul, med julstrumpa vid den öppna spisen, mistel och gyllne kalkoner. Men jag tror att jag är kvar i någon gammal föreställning från viktoriansk överklass. Mitt London har på det hela taget mycket lite att göra med afternoon tea. Kanske finns det någonstans, men i en parallell värld där jag inte har tillträde.

Det är svårt att fånga det genuient engelska. (Eller i alla fall så som jag hade föreställt mig att det skulle vara.) Här i London finns hela världen. Det är som ett smörgåsbord. Bara på vår arbetsplats finns det människor från Sverige, Finland, Norge, Sydafrika, Mauritius, Grekland, Turkiet... Det reflekterar hur det är London. Man möter människor från hela världen.... och så kan man stöta på några engelsmän ibland också! De rödhåriga är i minoritet och är nästan en raritet.

Idag är det dags för nästa fest! Dansk julefrukost, dvs julbord, det är knappast frågan om någon frukost... I Danmark äter man frikadeller, leverpastej, medisterpölse (kryddad korv i form av en snurra), lax, hälleflundra och räkor. Julefrukost är inte detsamma som man äter på julafton då man äter fläskstek, and eller kalkon.

Dags att förflytta sig till lilla Danmark för ett tag!

14 december 2006

Shopping i London

Igår var det invigningsfest på den nya kliniken där Jakob jobbar. Vi minglade runt och log. Det serverades vin och plockmat. Den nya kliniken ligger mycket centralt bakom Selfridges och är snyggt och stilrent inredd.

Senaste nytt är att jag har varit på Oxford Street och handlat en klänning till julfesten med jobbet imorgon. London är förknippat med shopping. Man behöver bara nämna ordet London för att människors ögon ska glittra och de hänfört ska börja tala om shopping. Låt mig bara slå hål på myten. Det finns massor av kläder, men de är i jumbostorlekar! Inte ens H&M är att lita på, de har konverterat sina storlekar till engelska mått. Och en 36:a är egentligen en förtäckt 40. I söndags spenderade jag fem timmar på att vandra upp och ner för Oxford Street inklusive avstickare in på smågatorna. Men om man inte har råd att köpa små, dyra designerkläder är utbudet litet. (Och det behöver faktiskt inte betyda att man är någon liten miniatyrmänniska bara för att man drunknar i de engelska kläderna.) Nu talas det om att man ska införa size 0. I u-länder räknas det som om man är i behov av hungershjälp om man har ett BMI under 18,5 - de flesta fotomodeller ligger under 18. Det är förstås något vansinnigt över det hela. Men måste allt vara svart eller vitt? Kan de inte bara göra några normala storlekar i 36? Hur som helst, jag fann till slut en brun skurrock på H&M som jag kunde ha, så den ska jag inviga på festen imorgon.

Följetongen med Jakobs bravader fortsätter för övrigt. Nu har han medan jag suttit och skrivit krävt sin dos av uppmärksamhet. Så jag måste ta hand om honom nu.

9 december 2006

Romantisk middag

Klockan 6 vaknade jag denna lördagsmorgon. Jag som skulle sova ut... Men dagen har annars förflutit i lugn takt. Vi har varit ute en kort stund, sedan har vi bara varit hemma, ätit och sett på X Factor som är ungefär detsamma som svenska Idol. Det har varit skönt att bara ta det lugnt och göra ingenting.

Den mesta energin har vi lagt ner på en romantisk middag, även om Jakob har inte fått sina pannkakor än... (har lovat att han ska få det imorgon).

Nu ska vi vara riktigt engelska och dricka mulled wine vad det nu är. Det blir spännande att pröva engelsk "glögg".

Jakobs betraktelser

Så har jeg fået lov til at komme med min betragtelse.. Kunne se at Lisa igår skrev at hun ville lave pandekager med is til mig idag. Hvilket jo gjorde mig utrolig begejstret. Men men men... Nu viser det sig at hun har ombestemt sig, så vi ikke skal have pandekager, for hun gider ikke lave det alligevel. Jeg mener jo at når hun nu har skrevet det til hele verden, så må hun også holde fast i det. Men sådan er det tilsyneladende ikke. Skuffende...

Nå men vi skal ihvertfald have sværdfisk med kammuslinger og hvidvins sauce så forhåbentlig har vi ikke brug for mere efter det.

Vårt hem

Om det är någon som är nyfiken på hur vi har det så får ni gärna titta in! Här är lite bilder av vår lägenhet. Det är alltså här denna blogg blir till, skrivarlyan...

Här är huset!

Här är vårt vardagsrum

Peter och Jakob vid middagsbordet

Trädgården så som den såg ut när vi tog bilden i höstas.
Nu har vi planterat örter och lökar till våren.

8 december 2006

Helg!

Jakob och jag invigt helgen med glögg och poker. Jag vann med 2 pence.

Jakob spelar gitarr i bakgrunden för att distrahera mig, medan jag försöker stänga ute världen med fransk musik. Fem minuter kan jag i alla fall offra åt min blogg. Imorgon ska jag göra pannkakor och glass åt stackars Jakob som är förkyld. Har varit hemma hela helgen för vård av pojkvän.

Tornadon svepte visst förbi mig alldeles nära igår. Den förstörde ett hus i Kensal Rise. Och jag var lyckligt ovetande. Ungefär som när det var terrorattack sommaren 2005 och jag satt på en buss på väg från centrala London mot Fulham.

Just nu lyssnar jag på den portugiska fadosången Cancao do Mar, men Jakob klagar på att jag sitter för länge och skriver. Det går visst inte att skriva i denna miljö... ;-)

7 december 2006

I stormens öga

Det lär visst ha varit en orkan i norra London. Det var genom Aftonbladet jag fick reda på att vi befann oss mitt i stormen! Där satt vi alla på ett kontor på femte våningen i norra London och märkte ingenting mer än att det var åska och sol om vartannat.

Om bara några timmar ska den mycket tålmodige och hårt prövade astronauten Christer Fuglesang äntligen få göra sin rymdtur - om vädret tillåter. Det är visst ett moln över avfyrningsrampen. Fuglesang väntar på att ta steget ut i rymden.

Och jag tar mina stapplande steg ut i världen. Eller jag gör sannerligen mina försök. Först en avstickare till Frankrike, äventyr bland människor och elefanter i Sri Lanka och nu sitter jag här i London. Det underliga är att London bara känns som en förlängning av Stockholm. London är liksom inte skrämmande eller annorlunda nog för att göra mig nervös. Staden är bara storleksmässigt en högre oktav av vår huvudstad. Jag inser att jag missar något. Jag måste själv lära mig att turista i denna stad. Jag och Jakob har skapat oss vår egna lilla mysiga oas. Vi kunde egentligen befinna oss var som helst. Jag måste låta London göra sitt intryck på mig.

Annars har det inte inträffat något speciellt idag som förtjänar utrymme på denna blogg och inte mycket betraktelser värda att redogöra för. För mig har det varit ännu en dag fylld av kodade ord. Och Jakob (som på något sätt har lyckats tillskansa sig någon slags huvudroll på min blogg) är på julbord med sitt jobb så jag kan inte heller berätta om hans bravader.

Det enda nya som har skett är att det ringde en person jag inte har hört av på mycket länge. Johanna. Hon hade hört via Chris som hade hört via Andy att jag var i London. Chris hade meddelat Johanna att jag eventuellt skulle vara med och fira honom när han fyller år på tisdag. Så Johanna ringde upp mig i lunchpausen. Och tro det eller ej, hon vill att jag och Jakob ska möta upp henne på King's Head på lördag. Allt är alltså i sin ordning.

(Fotnot. För er som inte vet är King's Head en pub i Bayswater som är något av ett stamställe bland mina fd kolleger. Om någon skulle få för sig att använda min blogg som en reseguide så vill jag bara utförda en liten varning för känsliga läsare och resenärer. King's Head är en genuin engelsk dekispub med allt vad det innebär. Personalen är sympatisk, men om ni bara ska tillbringa en weekend i London rekommenderar jag inte att ni slösar bort en kväll på KH.)

Nej, denna kväll går mot sitt slut för en arbetare som jag. Bara en sak att säga: Godnatt!

6 december 2006

Ett krypterat liv

Efter tredje dagen på jobbet börjar jag återhämta mig från chocken. Första dagen var jag som ett barn och gick och la mig redan klockan 21 och andra dagen 21:30. Jag hoppas att jag idag kan slå nytt rekord och hålla mig vaken till 22.

Arbetet är fullt av koder, förkortningar, siffror och bokstäver som hoppar på skärmen. Det känns som om jag försöker lära mig ett krypterat språk. Hela min tillvaro känns för övrigt krypterad. Allt tycks ske på en nivå vid sidan av vad jag är. Hemma talar jag på svenska, men får svar på danska. På jobbet arbetar jag med litteratur, men på något sätt omkring litteratur, eller vid sidan av. Jag bor i gigantiska London, men just där vi bor är det som sagt mer likt en söt liten småstad. Det är lustigt vilka uttryck mitt liv tar sig.

För övrigt har jag en lugnt skrivstund för Jakob håller på med en "Case Study" för sitt arbete imorgon.

Mitt liv är mycket enkelt i dessa dagar och det är på något sätt skönt. Jag komplicerar det inte med alltför många kryptiska tankar (det lämnar jag åt mitt jobb) - för jag hinner inte. Det är på något sätt bra att lobotomera sig lite med arbete och rutiner. Jag ägnar mig inte åt litterära krumelurer och konststycken. Och jag njuter av varje ledig sekund. När jag levde min "hemmafru-tillvaro" kunde jag slösa med dessa dyrbara sekunder och minuter som jag nu håller krampaktigt fast om. Jakob tycker förstås att jag melodramatiserar. Och det gör jag väl som vanligt. Så nu ska jag fortsätta skriva om mina bagateller. Denna blogg är en liten bagatell. Borde kanske ha kallat den Lisas bagateller. Betraktelser är nog lite för ambitiöst.

Vi har ätit thailändsk wok till middag. Både Jakob och jag tycker om att laga mat. Vi hade tänkt köpa oss lite julstämning på Sainsburys idag, men vi glömde. Fast vi har gjort hemlagad glögg som står och drar och vi har choklad i julgransformationer (ej hemlagad!) som vi snart ska "hygge oss" (sv. mysa) med. Oj, nu är Jakob klar med sin "Case Study" och har just gått ut i köket för att värma på glöggen.

Dags för mig att säga hejdå!



5 december 2006

Delad uppmärksamhet

Ännu en dag på jobbet. Hade preparerat mig med rosenrot på morgonen och kände mig faktiskt lite piggare.

I England är det tradition att gå på puben efter jobbet. Engelsmännen tycks nästan se en heder i att dricka och trots att de är så strikta med många saker är de helt införstådda med att man kommer bakfull till jobbet. Då är man liksom en i gänget.

(För övrigt har jag en pojkvän i bakgrunden som kräver uppmärksamhet genom att plötsligt prata oavbrutet och samtidigt hålla på att träna på en blå jätteboll mitt framför ögonen på mig, så det är därför mitt skrivande om brittiska vanor är lite oinspirerat. Men vänta lite! Nu kom det visst fotboll på tv... Man kan visst parkera män framför tv:n så som man gör med barn när man vill ha lugn och ro. Jag säger bara en sak: Bollibompa!)

Min julstämning tycks totalt ha kommit av sig. Det är varmt och regnigt och jag befinner mig långt, långt ifrån julbelysningen på Oxford Street och Regent Street. Jag kan faktiskt knappt märka att jag är i London. Detta skulle kunna vara vilken stad i England som helst. En stad på måfå. Jag pendlar bara mellan zon tre och fem om dagarna och befinner mig alltså i Londons periferi. Det är lite småstadskänsla över det hela.

(Nu har fotbollen upphört att intressera Jakob och han har åter börjat "terrorisera" mig!)

Jag måste tyvärr avsluta här (vissa personer kräver visst min uppmärksamhet). Mina kära läsare får ursäkta det fattiga utbudet på min blogg.

P.S. Nu undrar Jakob argt varför jag inte har skrivit att han har gjort 50 sit ups och 20 armhävningar så jag lägger in en liten fotnot om det.

4 december 2006

Klädattack

Kvällen innan dagen D på nya arbetet kommer klädpaniken - som på beställning. Strax innan vi ska gå och lägga oss kommer jag på att jag kanske ska kolla vad jag ska ha på mig nästa dag på jobbet. Det är då jag inser att jag inte har några kläder som passar en posh engelsk arbetsplats där man inte kan strosa in i jeans och lovvikavantar på svenskt manér. Därefter följer min sedvanliga klädattack. En hög av obrukbara kläder hamnar på sängen. Jakob som har blivit luttrad vid det här laget meddelar trött att han upplever en déjà vu. Efter diverse mindre utbrott somnar jag i alla fall utmattad och när jag dagen därpå kommer till jobbet ser jag att det är "casual" som gäller. Personalen är klädd i jeans och fotbollströja...

Jobbet i sig verkar ok. Jag ska vara mellanhand mellan bibliotek i Skandinavien och förlag världen över. Företaget har inte rekryterat några danskar så jag är rädd för att danskeriet kommer att hamna på mitt bord. Jag får öva på min danska med Jakob framöver.

Nu har jag några timmar på mig innan allt börjar om igen. Det är nu ett liv fullt av repriser tar sin början. Under mina resterande timmar ska jag äta lax- och spenatlasagne, umgås med Jakob och maila. Jag måste visst gå nu. Vad är väl en bal på slottet...

3 december 2006

London med soundtrack

Jag landade i London på kvällen. Det regnade. Så klart. Jag var ju i London. Jakob hämtade upp mig vid bussen. Och så var jag plötsligt tillbaka i mitt Londonhem. Här hade tiden stått stilla.

Nästa dag, vilket var igår, var vi på bio och såg Casino Royal. Jag gick mest för popcornens skull måste jag säga. Det var min första Bond-upplevelse och filmen levde upp till mina lågt ställda förväntningar, men inte till Jakobs som var något högre.

Idag började vi den vackra decemberförmiddagen med en promenad i skogen. Träden stod kala i solskenet. Ekorrar och hundar sprang runt och lekte bland de nedfallna löven. (Nu - medan jag försöker göra prosa av mitt liv - står Jakob bakom mig och psykar mig så att jag inte kan skriva! Han ska plötsligt trolla, kittlas och fråga mig en massa saker för att få uppmärksamhet... Och nu börjar han spela gitarr och sjunga på danska i bakgrunden! "I skooovens ensoomhed...")

Om det fanns ett soundtrack till denna blogg skulle ni nu höra ett Jakob-medley med Hey Jude, Let it be, Sailing och andra romantiska sånger i bakgrunden. Tror att jag måste kapitulera inför dessa "attacker" och ägna mig åt min stackars pojkvän... (Jag ska försöka återkomma snart med ett mer seriöst och litterärt inlägg när inte alla dessa låtar försöker lägga beslag på min hjärna...)

Imorgon ska jag berätta om hur det gått på mitt nya jobb.

30 november 2006

Nedräkningen...

...har börjat. Bara drygt ett dygn kvar. Så ska man snart lämna alla här hemma och den lilla maskoten - Tilly! (Se bilden här till höger.)

Jag har en del att fixa innan jag ska åka, städa, ställa in cykeln. Hade tänkt reda ut på vinden men det hinner jag inte. Hinner väl inte skriva så mycket som jag hoppats heller, varken på bloggen eller på mina andra projekt. Ska inte heller börja denna blogg med att utarma den med en massa blaj så det är bäst att jag i tysthet återgår till mina tråkiga vardagliga sysslor utan att försöka göra poesi av dem.

Det spännande livet, som jag planerat att jag ska beskriva, tar väl sin början så fort jag landat på engelsk mark igen hoppas jag!

29 november 2006

På väg "hem"

I övermorgon kommer jag att befinna mig i London. På fredag vid den här tiden sitter jag i mitt andra hem.

Jag undrar alltid hur det kommer kännas att komma tillbaka, till Sverige eller till England. Som om jag glömde, som om jag i detalj inte riktigt kunde minnas det andra livet.

19 november 2006

På besök i Sverige

Så där. Första orden skrivs på min blogg. Jag ska försöka fånga fragment av mitt liv och min tillvaro på dessa sidor.

Jag befinner mig i Stockholm för tillfället. När jag vaknade imorse såg jag en svag sol som höjde sig över hustaken. Klockan var kvart i tio på morgonen, men solen påminde om skymningssol, som en svag glödlampa som försökte lysa upp i mörkret. Och ingen snö. Allt är som vanligt, men man glömmer snabbt. Man glömmer hur oändligt långa nätterna är i Sverige under vinterhalvåret. Utifrån ett utlandsperspektiv kan man gärna inbilla sig att svenska vintrar är fulla av metertjock snö och vackra frusna sjöar där människor glider runt på skridskor.

Två veckor kvar till London. Jag måste pressa ut mesta möjliga av min tid här. Två veckor kvar av mitt Sverigebesök. Jag vet inte om jag ska säga att jag är hemma i Sverige på besök eller att jag snart ska åka hem till London.