När barnen sover...

J lagar underbar mat. Här är den små tapasrätter.

Nudelsallad med koriander och salmalax.

Vi brukar alltid äta mat tillsammans med barnen och vi lägger ner mycket energi på att äta gott. J är en fantastiskt kock så det gör inte så mycket att vi sällan hinner gå ut och äta. Men att äta en rofylld middag med tre barn mellan 1 och fyra år är omöjligt ("Sitt på stolen! Häll inte ut mjölken! Vifta inte med gaffeln! Akta! Nej... Kom tillbaka!"). Så därför har vi vid ett fåtal tillfällen låtit dem äta sin favoritmat och sedan, när de har lagt sig, dukar vi fram till oss. Gärna något starkt, gärna lite vin, ibland tillsammans med gäster, ibland bara vi två. Det är nästan mysigare än att gå på restaurang, intimare. Jag hoppas att det blir fler sådana kvällar nu när hösten kommer med regn och mörker.

Tre franska utflykter

Vi gjorde några små utflykter, nedslag i Provence. Först, den ambitiösaste. Île des Porquerolles. Jag hade hört att detta skulle vara paradiset på jorden så jag släpade dit hela familjen (och vägen dit, och framför allt hem, var ett helvete rent ut sagt). Jag måste erkänna att det var rätt överskattat. Eller så är vi för bortskämda med Seychellerna. Det påminde om La Digue. En ö, ingen privatbilism, litet, gulligt. Men det var för turistigt, för tillrättalagt, för snorkigt (vilket jag annars inte alls upplever fransmännen vara). Så det var bara nja, sådär för oss.

Dessa bilder är från en dimmig dag på stranden... någonstans mellan Bandol och La Ciotat. Det var överbefolkat, men barnen hade kul. Jag minns inte att stränderna mellan Marseille-Nice var så här överbelamrade när jag var barn. Men jag har väl romantiserat mina minnen i efterhand. Hur som helst. Det var hur härligt som helst att vara tillbaka på de franska stränderna.

Och så slutligen Le Castellet. En bergsby som vi snubblade över. Turistig, men ändå förförande. När vi såg ett hus med en blå dörr, belägen på randen av en klippa med utsikt över Medelhavet och en À vendre-skylt på fasaden var vi sålda. Impulsiv som jag är hade jag kunnat flytta dit där och då. Tyvärr blev det inte till mer än några bilder och lite ljuva minnen.

"Hemma"

Emil i "regissörstolen"

Nybadad Vera.

Tar det lugnt i hängmattan.

Frukost på altanen.

Vi hade några lata dagar då vi inte orkade göra några utflykter, utan bara stannade vid poolen i vårt tillfälliga hem i Aubagne-trakten. Denna semester var helt utan måsten. Med tre små barn skippade vi finkulturella museibesök och gjorde det enkelt för oss. Vi ville även pröva på hur en vardag med tre barn i Frankrike kunde vara.

Frankrike vs Sverige

Tillbaka vid datorn efter lite Danmark, Frankrike, Trosa och besök av svärföräldrarna. Sommaren har varit lång, intensiv och underbar. Jag hade egentligen tänkt fylla detta inlägg med lite fler bröllopsbilder och stanna upp vid den dagen den 30 juni ytterligare en liten stund, men bilderna är med J på jobbet i hans dator så det får bli vid ett annat tillfälle, snart, innan det faller i blogglömska...

Men några semesterbilder har jag i alla fall i min laptop. Vi bodde i Frankrike, utanför Aubagne, åkte runt lite i Provence och gjorde en kort tripp till Côte d'Azur. Jag studerade i Aix-en-Provence och Nice för många år sedan och ända sedan den tiden har trakten haft ett romantiskt skimmer över sig. Jag har drömt om att återvända till de där bergen och det där havet, se kullarna drunkna i solnedgång, ligga på stranden och smälta bort i eufori, äta god mat och leva franskt liv igen. J har också drömt om Frankrike. Vi har drömt om ett liv där tillsammans. 

Som de flesta kanske redan vet möttes J och jag i London. Han dansk, jag svensk och ända sedan dess har vi försökt finna en plats där vi kan bygga upp vårt hem och stanna för all framtid. 2008 åkte vi till Seychellerna och det var fantastiskt, men när jag nu föreställer mig dessa öar för alltid blir det nästan ångestladdat och klaustrofobiskt. Vi flyttade till Sverige året därpå eftersom J fick en otrolig chans till en specialistutbildning här, men nu går studierna mot sitt slut och vi kan stanna eller resa vidare.

Provence var precis lika underbart som förr. Storslaget, vackert, magiskt. Det kändes underligt att gå på de gamla gatorna i Aix med min familj. Nya människor på samma gator. Lager av upplevelser som la sig på varann. Några dagar senare badade vi vid Juan les Pins. Verkligheten där var något solkigare och stränderna var lite mer överbefolkade än i mitt minne, men ändå. Och utflykten till bergsbyn Le Castellet var en ny upplevelse. Jag ville fortfarande bo i Frankrike. Men arbetsmöjligheterna är inte lika bra.

Och så kom vi tillbaka till Sverige och alla Julies efterlängtade leksaker och det var svalt och nätterna var så ljusa och... det var skönt att komma hem. Stockholm var underbart, lite regn, lite sol, runt 20 grader och då, mitt i den vackra svenska sommaren, kändes det ganska ok att bo här. Vi får se vad vi tycker när kylan och mörkret sätter in, men just nu känner jag - med en motsträvig lättnad - att jag faktiskt trivs här. För sekunden tänker jag att Sverige kanske kan vara en bra utgångspunkt, boplats och att man istället kan resa mycket.

Nej, nu ska jag sluta skriva om detta (Veras sömn är ändå tidsbegränsad och jag måste göra tråkiga saker som att städa innan dagishämtning) och bjuda er på lite bilder från underbara (med kanske ändå oåtkomliga) Frankrike. Först lite Aix...