Igår träffade jag min bästa kompis i Vasastan och fikade på Blåbär. Det var så mysigt att prata som förr i tiden! Jag är så lycklig över att jag har gjort slut med London. När jag ser tillbaka på mitt förhållande till den staden inser jag verkligen hur dåligt det var. Och hade inte jag gjort slut hade London gjort slut. Tillvaron var ändå på väg att braka. Men ibland kan jag bli destruktiv och bara tänka: "Låt det braka!"
Stockholm är som jag lämnade det. Odenplan känns så bekant, som om det inte var länge sedan jag väntade på bussen till universitetet. Blåbär finns kvar. (När jag studerade skulle alla till Blåbär av någon anledning.) Allt finns kvar för mig om jag skulle vilja ha det.
Stockholm är som jag lämnade det. Odenplan känns så bekant, som om det inte var länge sedan jag väntade på bussen till universitetet. Blåbär finns kvar. (När jag studerade skulle alla till Blåbär av någon anledning.) Allt finns kvar för mig om jag skulle vilja ha det.
5 kommentarer:
Vad underbart att vara fri från ett dåligt förhållande!
Lite nostalgiskt måste det ândå vara att vandra runt bland alla minnen?
Vännen! Förlåt om jag var lite töntig som nästan började gråta när jag såg dej men det var ren LYCKA att återse dej igen! Jag e SÅ glad över att ha dej på "möjligt-att-träffas"-avstånd i mer än två veckor. Oj, vad mycket roliga saker vi ska göra i sommar!! Och räkna med att jag kommer och våldgästar er i värmen i vinter:) Kram!!
Sara: Nostalgiskt, men inte på det där "döda" förgångna sättet, utan väldigt levande på något sätt.
Ann: I så fall var ju jag lika töntig, haha! Har verkligen längtat efter att kunna prata och umgås och vara i samma stad. Nu måste vi ta igen oss :) Kram, min vän!!
Blåbär, det låter som väääärldens mysigaste fik!
Det är ett charmigt namn, låter gulligt.
Skicka en kommentar