Igår var hektiskt. En massa saker skulle ordnas, samtal skulle ringas, papper skulle skrivas. På kvällen proppade vi i oss upptinade lussebullar, æbleskiver och annat som vi hade i frysen.
Och mitt i all hektisk lycka började jag tvivla. Är detta verkligen möjligt? Kan jag verkligen få det där livet? Och ändå förbereder vi oss på det där livet. Vi förbereder oss på att hyra ut ett tre, fyra år gammalt Londonliv. Vi förbereder oss på en massa lycka och det gör mig rädd. Kan jag verkligen få allt det där? Kommer inte någon eller någonting ändå trycka på delete snart och rasera allting som vanligt?
Och mitt i all hektisk lycka började jag tvivla. Är detta verkligen möjligt? Kan jag verkligen få det där livet? Och ändå förbereder vi oss på det där livet. Vi förbereder oss på att hyra ut ett tre, fyra år gammalt Londonliv. Vi förbereder oss på en massa lycka och det gör mig rädd. Kan jag verkligen få allt det där? Kommer inte någon eller någonting ändå trycka på delete snart och rasera allting som vanligt?
2 kommentarer:
Vännen! Ibland faller alla bitarna på plats, helt plötsligt. Kanske när man minst anar det. Du minns vad vi sa för snart ett år sedan? Där vid stranden? Jag tror nog vi kan säga nu att vi lyckades. Båda två. Makes me really happy!!
Jag vet!! Är det inte fantastiskt? Jag är så lycklig för oss båda. Vi har hållit vårt "avtal" :)
Kram!!
Skicka en kommentar