Så till mina egna Breaking News... ok, kanske inte så breaking för alla (riktigt så egotrippad har jag inte blivit av mitt bloggande än). Låt mig göra en resumé av senaste tidens utvecklingar. Efter en ansökan, väntan, intervju och väntan skriver jag den 29 februari 2008:
(Urklipp från min dagbok)
Jag har väntat hela dagen på svar om S. och det har varit som att vänta på ett samtal från en kille som aldrig ringer. Jag kan inte återvända till London mentalt. Det är fängelse eller frihet. För varje timme minskar hoppet och klockan är 17:05. Allt beror på detta. Hela mitt liv, hela min existens.
(Ja, som ni märker är jag liite melodramatisk i min dagbok.)
Efter uteblivet svar i en månad och Vad är väl en bal på slottet-tankar hade jag dock återhämtat mig, lagt det hela bakom mig och hade ett pågående Sverige-återfall istället.
Men....
28 mars 2008
På Stansteds flygplats, på väg till Danmark, upptäckte J att han fått ett meddelande på sitt mobilsvar. Det var Mr S som hade talat in att J fortfarande konkurrerade om jobbet. De hade fått in massa ansökningar och intervjuade fortfarande. De skulle förmodligen höra av sig inom tre dagar. Tre dagar passerade och jag har inget tålamod så jag avskrev det hela (coolt och iskallt förstås.) Så igår kväll kl. 22.30 kom ett sms om att J skulle ringa dem vid tolvtiden nästa dag.
Klockan 12:00 nästa dag ringde den punktlige J till Mr S, men naturligtvis var Mr S upptagen med en patient och skulle återkomma om 5 minuter. Klockan 12:27, dvs i skrivande stund, smsar J: ”Intet nytt.”
Det ösregnar utanför och klockan är 12:36.
Klockan 12:38 ringer J, jag får nästan hjärtattack, men intet nytt.
Vid tvåtiden ringer J till mig igen. Han tror att han har fått jobbet. Mr S hade ringt tillbaka, frågat om J fortfarande var intresserad och när han kunde börja. Sedan ville han träffa J för en tidig middag i Knightsbridge.
Ett par timmar senare är det bekräftat: J har fått jobb på Seychellerna!
6 kommentarer:
London eller Seychellerna, Seychellerna eller London... Hmmm, tufft! =) Grattis! Att vara mammaledig på en paradisö är väl underbart! Åh va roligt för er, och för oss som förhoppningsvis får följa med er dit på bloggen! =)
WOW!! Häftigt! Go for it, och det ska bli kul att följa er via bloggen! Och om ni (mot förmodan) inte trivs finns ju alltid UK kvar (eller vart ni vill bo).
Men det är helt fantastiskt. Grattis Lisa!
Ah josses, vilken grej! Grattis, grattis, grattis! (till er bada) Ska bli sa kul att lasa om dina aventyr ute pa koralloarna.
Det är ju helt otroligt: SUPERGRATTIS och bra jobbat!
Wow, vilken möjlighet och vilket äventyr som väntar - vänta, när kan jag och mina 19 släktingar hälsa på er...?! ;-)
Marie: Ja, det blir perfekt! Klimatet är också behagligt, vanligtvis mellan 24-32 grader. Och självklart får ni följa med :)
Christel: Absolut, så ser jag det också. Europa finns kvar, men detta är en chans i livet!
Anne: Tack! Det känns helt oerhört, även om jag inte får komma ner på en gång utan måste ge mig till tåls.
Basilika: Tack! Känns helt overkligt... Kul att du följer med till korallerna :)
DMH: Tack! Ehum, det är mest J som har jobbat måste jag erkänna :) Är sååå stolt över honom!
Alla vill hälsa på oss nu! Vi lär få mer besök än vi någonsin fått här i London. Kan inte förstå varför...
Skicka en kommentar