...det är frågan just nu. I morgon ska jag göra ultraljud och förmodligen kan vi då få reda på om det är en flicka eller en pojke. Thérèse skriver ett intressant inlägg om detta. Vill man veta?
Jag vet inte om jag vill veta. Eller jo, jag ska nog erkänna att jag inte tror att jag är behärskad nog att låta bli. Är alltför nyfiken, alltför otålig och har dessutom en J som är ännu otåligare och om han får veta så måste jag också veta. Man måste ju upprätthålla maktbalansen.
Ibland kan jag känna att det är lite finare att inte vilja veta, att man är mer kontrollerad och står över sånt och bara vill ha ett barn. Och här kommer jag och är glupsk och vill veta...
I England är det inte heller alltid man ens har valet att få veta (om man inte betalar för det förstås). Och det finns faktiskt en moral inbakad i detta ovetande. Det händer att vissa här tar reda på könet och är det en flicka skickas frun utomlands för abort.
För mig är det viktigaste att få ett friskt barn.
Men jag vet inte om jag kan låta bli att tjuvkika om jag får...
Jag vet inte om jag vill veta. Eller jo, jag ska nog erkänna att jag inte tror att jag är behärskad nog att låta bli. Är alltför nyfiken, alltför otålig och har dessutom en J som är ännu otåligare och om han får veta så måste jag också veta. Man måste ju upprätthålla maktbalansen.
Ibland kan jag känna att det är lite finare att inte vilja veta, att man är mer kontrollerad och står över sånt och bara vill ha ett barn. Och här kommer jag och är glupsk och vill veta...
I England är det inte heller alltid man ens har valet att få veta (om man inte betalar för det förstås). Och det finns faktiskt en moral inbakad i detta ovetande. Det händer att vissa här tar reda på könet och är det en flicka skickas frun utomlands för abort.
För mig är det viktigaste att få ett friskt barn.
Men jag vet inte om jag kan låta bli att tjuvkika om jag får...
9 kommentarer:
Vår lilla baby försökte sonen och hans flickvän se vid varje ultraljud vad det var och hon knep ihop benen så det gick inte. ;-
Förstår att du är nyfiken. Jag tycker inte det är finare att inte vilja veta. Tror bara att det varit mer regel än undantag att man inte vet i Sverige så därför har många inte brytt sig om att ta reda på det. När jag bodde i Madrid fick två kompisar barn och för dom var det självklart att veta innan. I Sverige är det inte lika självklart. Hoppas att vi som läser här också får veta om du väljer att tjuvkika
Hej och grattis! HAr lagt ned bloggandet så det var ett tag sedan jag var inne här.
För egen del var jag jättenyfiken på könet tills jag gjorde ultraljudet och bebisen låg med ryggen mot så man inte såg någonting. Efter det kändes det faktiskt som krypet i magen ville vara anonym tills han kom ut.Jag var dock själv övertygad om att det var en kille, och rätt fick jag ju kan jag konstatera så här i efterhand.
Jag är lite förvånad över hur viktigt det verkar vara; det är nästan det första folk frågar: Vet ni om det Är en kille eller tjej? Vill ni veta? Osv.
Och jag hade inte alls haft några tankar åt ena eller andra hållet, inte så här tidigt i alla falla, men framöver kommer jag nog att känna mig nyfiken ändå. ;)
Jag förstår din nyfikenhet, vet inte heller om jag skulle kunna låta bli att ta reda på det. Men om du kan, så låt bli. Tänk vad spännande att vänta till sista stund. Hur du än gör blir det säkert bra. Och lyckligt...
Det är klart att man är nyfiken, jag förstår din nyfikenhet. :) Själv skulle jag vilja vänta med att ta reda på könet (säger jag nu i alla fall, långt innan jag har en tanke på att bli gravid) eftersom jag tycker att det skulle vara halva grejen att inte veta vem man väntar.
Min syster som fick barn för 6 månader sedan, var hon lite irriterad över att så många i släkten hoppades på en flicka (det är många pojkar). För min syster var det viktigaste att barnet skulle bli friskt, inte om det var en flicka eller pojke... (Jag har idag världens gulligaste systerson som jag för övrigt barnvaktat idag. :))
att veta eller att inte veta...:) en av mina systrar har just fatt barn o den andra vantar barn o den ena ville absolut inte veta medan den andra har tagit reda pa det! antar att det ar en smaksak, men det ar ju anda en av livets storsta overraksningar sa forstar de som inte vill veta! men jag skulle nog vilja veta, ar alldeles for nyfiken for att inte veta om jag val kan det! :)
Johanna - det där är irriterande när släktingar och andra av olika orsaker hoppas att det ska bli det ena eller andra könet. Jag har en gammal granna som när dom fått sin andra dotter fick frågan om dom var besvikna att det blev en tjej eftersom dom redan hade en tjej. Vem tänker så liksom?
Ursäkta Lisa att jag är inne om kommenterar långt , mycket och svarar på dina läsares kommentarer:)
Londongirl: Så frustrerande om man verkligen vill veta, men man kan ju inte precis själv diktera villkoren :)
Thérèse: Jag tror också att det är mer ovanligt i Sverige. Tror inte heller att du eller de flesta tycker att det är något fel att vilja veta i förtid. Däremot har jag stött på vissa som antytt att man skulle vara ytlig och bry sig mindre om det viktigaste - att barnet är friskt. Men det ena behöver ju inte utesluta det andra.
Jag förstår verkligen om man vill vänta och spara det mest spännande till sist! Tyvärr kunde jag inte hålla mig :) Tänkte att jag kanske skulle vara cool, men när man väl är i situationen och har möjligheten....
P.S. Självklart gör det inget om du kommenterar andras kommentarer, det är bara roligt om det blir en diskussion! Och långa kommentarer älskar jag så skriv gärna på :)
Nadia: Tack! Synd att du har lagt ner bloggandet, men det var roligt att se varför! Tänk att du kände på dig rätt! Det är ju inte alltid man kan se, så man ska inte bespetsa sig för mycket :)
Sara: Ja, så alla frågar och gissar! Är man inte nyfiken så blir man. Tror det har påverkat mig ganska mycket. Jag kan inte känt på mig något speciellt, men jag har hela tiden omedvetet tänkt "hon". Tills för några dagar sedan då jag började tänka "han" för att det skulle vara jämlikt ;)
Prinsessan: Kunde inte hålla mig! ;) Men vet inte om jag blev mycket klokare för det... Allt såg i alla fall bra ut vilket är det viktigaste.
Barajagjohanna: Jag förstår båda sidorna, har ju själv gått från den ena till den andra. Men jag är ju en av de mest otåliga människor på jorden, så... ja, det var inte så svårt att räkna ut hur det skulle sluta när man låg där på britsen... :)
Kan verkligen förstå att din syster var irriterad över det. Det är ju inte huvudsaken. Det är något övervägande flickor i både min och Js familj, men det spelar ingen roll för oss. Vi är lika glada oavsett. Däremot blir man ju så nyfiiiken!
Marie: Jag antar att det är upp till var och en - eller till barnet. Som Nadia skriver kanske barnet vill vara anonymt :) Det är förstås fantastiskt spännande om man kan hålla sig!
Skicka en kommentar