Igår förmiddags:
Så... är ditt efternamn spanskt, eller? ...Inte. Nähä. Ok. Så är dina föräldrar från Skottland? Nähä. Ok. Eh... men var kommer du ifrån? Men...! (Lång förklaring.) Aha... Så varför är du i London? Ah, din pojkvän jobbar här. Inte engelsk? Va? Dansk! Ööh...
Nu har det hänt både idag och igår. Varför denna (nästan dagliga) gissningslek? Vad är det med mig och mitt utseende som retar folks nyfikenhet? Jag är också underlig i kombination. Med Jakob t.ex. (Vad är det där för konstigt? Med olika färger och olika språk och nästan från samma land.)
Men det är inte bara när jag är ute och går med min pojkvän. Värst är det när jag är ute och går med min hund. Vad är det för konstig sort? Va?! En kinesisk nakenhund! Med hår! Och vad är jag för en konstig hybrid? Va?! En svensk! Med mörkt hår!
Jag förstår inte intresset...
Så... är ditt efternamn spanskt, eller? ...Inte. Nähä. Ok. Så är dina föräldrar från Skottland? Nähä. Ok. Eh... men var kommer du ifrån? Men...! (Lång förklaring.) Aha... Så varför är du i London? Ah, din pojkvän jobbar här. Inte engelsk? Va? Dansk! Ööh...
Nu har det hänt både idag och igår. Varför denna (nästan dagliga) gissningslek? Vad är det med mig och mitt utseende som retar folks nyfikenhet? Jag är också underlig i kombination. Med Jakob t.ex. (Vad är det där för konstigt? Med olika färger och olika språk och nästan från samma land.)
Men det är inte bara när jag är ute och går med min pojkvän. Värst är det när jag är ute och går med min hund. Vad är det för konstig sort? Va?! En kinesisk nakenhund! Med hår! Och vad är jag för en konstig hybrid? Va?! En svensk! Med mörkt hår!
Jag förstår inte intresset...
4 kommentarer:
För det mesta handlar det bara om nyfikenhet och 1000 frågor leken drar dom flesta inte igång av illvilja men, jag förstår dig helt! Ibland kan jag bli j-vligt trött på att få massa frågor om mitt ursprung för folk jag just mött. Inte ställer jag en massa ingående frågor om deras släkthistoria. Men tydligen är det ok att göra det så snart någon ser lite annorlunda ut.
Jag vet, de vill väl. Men jag förstår ändå inte att det kan vara sååå intressant att man vill springa fram till en främmande person mitt på gatan och utbrista: "Åh! Varifrån kommer du?" Man blir inte irriterad, men trött. Och förvånad, framför allt. Har de aldrig sett nån med mörkt hår förr eller vad? Ibland svarar jag bara att jag är från Pluto eller nåt ;) Å andra sidan kan jag förstå att folk blir lite undrande över mig. Mitt utseende, efternamn och nationalitet går inte alls ihop. Och ibland är det nästan kul att se hur förvirrade folk kan bli.
Det finns sa väl inarbetade uppfattningar och normer av hur vi "bör se ut", och bilden av blonda, långa skandinaver hänger envetet fast...
Att se skandinavisk ut i Taiwan väcker enorm nyfikenhet, och det är rätt tröttsamt, Det är första gangen i mitt liv som jag är den som ser mest annorlunda ut. Och det är minst sagt tröttsamt.
Sara: Ja, det måste vara en liknande upplevelse för dig i Taiwan. Förstår att det kan vara tröttsamt ibland. Men man tycker ju att Londonborna (om några) borde vara vana vid internationella människor. Tror det är kombinationen svensk och mörkt hår som inte riktigt går ihop.
Skicka en kommentar