Londonska trädgårdar

Ibland kan man få aha-upplevelser av de mest triviala ting. För en tid sedan satt jag på vårdcentralen här i London och läste förstrött i något modemagasin. Jag fastnade i en intervju med Liv Tyler. Hon fick frågan om hon kunde tänka sig att bo i London och hon svarade till min förvåning ja (hon som redan bor i N.Y., en av mina absoluta favoritplatser). Och så fortsatte hon med att säga att mitt i London kan man bo i ett hus med trädgård, det kan man inte i New York.
Jag vet ju mycket väl att det finns trädgårdar mitt i centrala London, men ändå var det som om jag hörde det för första gången. Plötsligt förstod jag hur ovanligt detta fenomen är i en storstad av Londonmått. Ok, det är väl mest de som har pengar som kan bo centralt och ha trädgård. Men det finns även vanliga dödliga som har små uteplatser, med betoning på små. Även när jag bodde i Fulham fanns det en minimal rastplats som i och för sig var en sådan djungel att man inte kom ut. Och där vi bor nu (kanske inte är supercentralt, men ändå, här gäller det att vara positiv!) har vi också en trädgård. En trädgård som vi snart kommer att förlora. Men då kommer vi att ha skogen som trädgård...