Man skulle kunna säga att det inte har hänt så mycket. Och man skulle kunna säga att vi har haft en lugn helg och att vi har klippt gräsmattan och prövat att sätta upp tältet i trädgården. Om man skär bort de högsta topparna och de djupaste dalarna så har man min blogg. Jag kan inte berätta om mina lyckligaste stunder... eller mina olyckligaste. När man har en öppen blogg måste man ibland vara mindre öppen. Och ibland finns det inget att säga för det är för mycket som inte kan sägas.
Bildbevis på att jag inte är så kokett som Jakob tror
Svalkar mig med en smoothie.
Att sätta upp ett tält var ingen konst(även om jag fick viss hjälp från Jakob)
2 kommentarer:
"Och ibland finns det inget att säga för det är för mycket som inte kan sägas."
Visserligen bloggar jag inte öppet, men allt fler känner till bloggen och vissa saker kan man inte skriva om alls.
Jag tycker du verkar ha hittat en balans som du trivs med. Och den där smoothien ser ljuvlig ut.
Jag älskar att blogga, men det är en fin balansgång. Jag vill inte avslöja för mycket om mig själv, men ibland när det pågår så mycket i ens liv som man inte kan dela med sig av känns texten amputerad. Jag är van att skriva dagbok och inte behöva censurera mig. Får nog återuppta min dagbok som blivit lidande av allt bloggande.
Skicka en kommentar