Det finns stunder i London då staden ter sig underbar. Det finns vissa glimtar, ögonblick i mitt minne då staden skimrar. Som den där kvällen när jag åkte i en stor svart taxi förbi ett stämningsfullt Sloane Square där lyktorna sken så att staden inte kunde bli annat än vacker. Eller när man strosade runt bland de vita vackra husen i Notting Hill. En natt i South Kensington. En sommardag i Regent's Park.
London kanske inte är magiskt just nu, i detta ögonblick. Men kanske på håll, när minnet fått mogna och London hunnit bli nostalgi. Då kommer jag säkert att se tillbaka på denna tid och med vemod minnas den heta tunnelbanan, de röda bussarnas akrobatiska slingrande fram på överbelamrade småvägar, bruset på Oxford Street och allt det där som är London...
Jag ska inte flytta (än), men jag behöver ibland förflytta mig bort från London i tanken för att kunna se staden på håll.
London kanske inte är magiskt just nu, i detta ögonblick. Men kanske på håll, när minnet fått mogna och London hunnit bli nostalgi. Då kommer jag säkert att se tillbaka på denna tid och med vemod minnas den heta tunnelbanan, de röda bussarnas akrobatiska slingrande fram på överbelamrade småvägar, bruset på Oxford Street och allt det där som är London...
Jag ska inte flytta (än), men jag behöver ibland förflytta mig bort från London i tanken för att kunna se staden på håll.
8 kommentarer:
Nu har jag suttit och läst din blogg en bra stund. Gillar den verkligen. Kommer att titta in här regelbundet i fortsättningen
Som tur är minns man oftast det goda...de mindre angenäma minnena av en plats har en tendens att förblekna och jagas på flykt av tidens gång..
Ibland kan jag nostalgera på gamla drömmar och planer. Även om tillvaron var pest och pina i realiteten, så kan jag bli nostalisk när jag ser tillbaka på drömmarna jag hade när jag gick på just den eller den gatan. Då kan till och med gatan eller förorten bli vacker i efterhand, för där såg stora planer dagens ljus.
Tack, Thérèse, vad kul! Och välkommen till min blogg! Fastnade i din också. Intressant läsning.
Nadia: Det är bra. Då kan man förhoppningsvis tänka tillbaka på sitt liv när man är gammal och vara nöjd. Det värsta är när man tror sig längta tillbaka till en plats som egentligen inte var så underbar som ens minne vill påstå.
Eva: Jag med. Vissa deprimerande platser i Stockholm kan t.ex ha en lyster för det var just där, just då man hade de vackraste drömmarna.
Man behöver få längta ibland. När man har allt det där fina och trevliga "inom räckhåll" är det svårare att uppskatta det.
Pumita: Man kan bli lite närsynt ibland och det som är bra flyter bara på, i tystnad.
Nu blev jag sugen på att åka till London helt plötsligt! :) De två korta dagarna som jag fick tillbringa i staden på min språkresa -98 räckte ju inte särskilt långt som du säkert kan tänka dig. :)
London är rätt mastigt att ta in på två dagar. Du får komma tillbaka! :) Så länge regn och terrorattacker uteblir är det en härlig stad att besöka.
Skicka en kommentar