Jag packar ner mitt lilla liv i resväskor. Och jag har saker utspridda överallt, i olika länder, i olika hem. Och kanske var det meningen att jag skulle leva ett vagabonderande liv och kanske vill jag det här. Men ibland, när man går där på gatorna i en blå skymning och ser upp mot alla fönster där det lyser hemma med varmt ljus så längtar man också hem. Eller när planet lyfter mot förändringar och staden nedanför glittrar i natten och och man tittar ut genom sitt lilla, ovala fönster och tänker att där nere pågår livet som vanligt. Men mitt liv blir aldrig som vanligt. Man går på främmande gator, förbi barn som talar ett annat språk. Och de leker i solen och är trygga i den där nästan obehagliga atmosfären som man försöker ta in och vänja sig vid. Och så undrar man hur det skulle vara att vara den där pojken som så nonchalant går på sin gata och är hemma.
8 kommentarer:
Att inte ha något hem kanske också kan vara ett hem?
Jag tänker ibland tankarna du skriver om och kan sakna en trygghet i att ha en fast punkt utanför. Men jag vet att den enda fasta punkten är inuti och hem är där mina resväskor och jag är. På väg. Vi är alla på väg.
Jag känner sa väl igen mig i det du skriver, livet med resväska i handen, och känslan av att längta efter att en dag hitta hem till mig...
En annan grej, när jag bodde i London tyckte jag att de "underjordiska" lägenheterna var otroligt charmiga, när jag gick förbi och sag hur det lyste varmt och hemtrevligt därifran... :)
Anne: En fast punkt utanför kan inte hittas utan en fast punkt innanför, men kanske en fast punkt innanför inte kan hittas utan en fast punkt utanför? Vilken skall man hitta först?
Erik: Kanske, ett hem i sig själv...
Anne: Jag brukar försöka tänka så, att jag kan höra hemma varsomhelst, att mitt hem är överallt. Jag vill ha äventyr och spänning samtidigt som jag vill ha ett hem. Kan inte riktigt bestämma mig för om jag vill ha stillhet eller rörelse i mitt liv just nu. Men det är nog inte vagabonderandets fel egentligen, det är nog det att jag och London inte går ihop. Jag tror att jag kanske bara skulle vilja ha en annan plattform som jag sedan kan göra avstickare från.
Sara: Vad kul att du gick förbi de där underjordiska lägenheterna och tyckte de verkade hemtrevliga :) Jag kommer ihåg att jag tyckte att det var lite lustigt första gången jag såg dem, men nu när jag bor i underjorden vet jag att det samlas jättespindlar där.
Ja, vi får hoppas att vi en dag hittar hem, eller i alla fall den där känslan av att känna sig hemma ;)
Erik (igen): Ja, det är det... Vilket kommer först? Jag undrar om jag har en fast punkt någonstans.
Erik: Jag vet inte, men dina ord fick mig att tänka i nya banor.
Lisa: Hoppas att du hittar den plattform du letar efter.
Anne: Tack, det hoppas jag också.
Skicka en kommentar