Danmark vs Sverige

Fotboll utifrån min vinkel.

Lördag var bara fotboll. Det började i Regents Park när J och hans danska vänner spelade i Regents Park. Det gör de varje lördag. Jag la mig till ro med jordgubbar, en bok och solen. Det kändes som om det var den varmaste dagen hittills.

Det fortsatte med fotboll på kvällen. En kväll som var ljummen och fylld med svenskar och danskar i kortärmat. Vi gick på Famous Three Kings, en pub i West Kensington där J och jag träffades första gången. (Den gången trodde han att han hade hittat en fotbollsintresserad tjej, men jag hade blivit övertalad av några vänner att gå dit.)

Jag stod kamouflerad av en grupp danskar (har ju nästan blivit adopterad av danskarna här i London) och tittade på matchen. Kände mig ganska kaxig där i början när Sverige öste in mål och jag kastade nöjda blickar mot mina danska vänner. J funderade på att konvertera till svensk och jag var ganska stolt.

Men i andra halvlek var det inte lika kul att stå mitt i en hop av danskar. Ölen flödade och danskarna sjöng. 3-3. Jag sippade lite vin och tänkte att nu är det kört för Sverige, och mig. Men plötsligt vet jag inte vad som hände på plan. En dansk slog till en svensk och en annan dansk (supporter) försökte ge sig på domaren. Matchen blåstes av och Sverige hade vunnit med 3-0 (om resultatet står sig återstår att se). Ganska snopet. Danskarna pös ihop som en hög på puben och jag var väl glad över att Sverige hade vunnit, men på det sättet? Kändes inte helt rätt.

Hur som helst, vi gick vidare, glada (trots allt) och berusade. Det var en varm natt, folk gick fortfarande i kortärmat. Vi tog en drink på en bar i Covent Garden och när klockan slog tolv begav vi oss hemåt och jag hade blivit ett år äldre...