Jag har längtat efter Sverige och beskrivit hur vackert det är. Ändå har jag medvetet valt att lämna detta land. Jakob skrev en kommentar till den Stockholmska idyllen:
Jeg laeste paa en dansk avis' hjemmeside at svenskere nu er officielt kaaret som de smukkeste i verden. Og stockholm er vel den smukkeste storby jeg har vaeret i nogensinde. Og saa alligevel fortaeller lisa at svenskere har en af de hoejeste selvmordsrater i verden, og at mange unge mennesker forlader sverige for at finde lykken et andet sted. Hvordan kan det vaere at et saa smukt og dejligt land ikke er paradis paa jord? Maaske er mennesker indrettet saa vi aldrig er helt tilfredse, maaske soeger vi altid noget bedre. Og indimellem glemmer vi sikkert at det bedste kan vaere lige for naesen af os men vi er saa fokuserede paa hvad vi kan faa istedet for at fokusere paa, og saette pris paa, det vi har.
Men det er vel hele pointen med ambition og evolution.
Så varför lämnar många svenskar denna idyll? Är vi bara bortskämda och tror att gräset är grönare på andra sidan?
Jag kände att det inte räckte till att svara i form av en kommentar, så det blir ett helt inlägg om det.
Man möter ju andra utlandssvenskar på sina utlandsvistelser. Många tycks helt enkelt bara lockade av äventyret. De tycker att Sverige är jättebra och förmodligen flyttar de hem när de bildar familj, men de vill resa av sig lite först.
Andra flyttar utomlands för att de inte kan få jobb här hemma. Många med utländskt namn har t.ex svårt att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Andra kan kanske få ett bättre betalt jobb i utlandet eller har blivit utsända av sitt företag.
Vissa känner sig, trots allt det vackra och idylliska, inte hemma i Sverige. Det är inte heller alla som är priviligerade nog att bo på de där vykortsvackra ställena.
Dåliga minnen kan göra Sverige betingat med obehag. Det kan vara mobbing, utanförskap eller vad som helst. I ett annat land kan de börja om, utan förutfattade meningar, utan en pådyvlad identitet om vilka de är.
Vissa har kanske föräldrar från ett annat land och känner sig därför inte helt välkomna i Sverige. De kanske känner att de bättre skulle kunna smälta in någon annanstans och vill söka sig en ny identitet och bli adopterad av ett nytt land. Även de som är helt etniska svenskar kan också känna på det sättet. Endel tycker att det saknas en värme och spontanitet som de finner i andra länder. Andra tycker att det är fysiskt kallt och vill bo i ett varmare klimat.
Vissa kanske bara tror att gräset är grönare på andra sidan, men för vissa är kanske också gräset grönare.
Man kanske inte lämnar sitt hemland på grund av hat mot det egna landet utan av kärlek till ett annat land, en man eller en kvinna.
Jag tycker också att det skulle vara intressant att veta varför många lämnar den svenska "idyllen" (för vissa kanske det inte ens har varit en idyll). Inte för att jag tycker att det skulle vara konstigt, utan bara för att jag är nyfiken på varför andra valt att lämna sitt hemland på bestämd eller obestämd tid.
Jeg laeste paa en dansk avis' hjemmeside at svenskere nu er officielt kaaret som de smukkeste i verden. Og stockholm er vel den smukkeste storby jeg har vaeret i nogensinde. Og saa alligevel fortaeller lisa at svenskere har en af de hoejeste selvmordsrater i verden, og at mange unge mennesker forlader sverige for at finde lykken et andet sted. Hvordan kan det vaere at et saa smukt og dejligt land ikke er paradis paa jord? Maaske er mennesker indrettet saa vi aldrig er helt tilfredse, maaske soeger vi altid noget bedre. Og indimellem glemmer vi sikkert at det bedste kan vaere lige for naesen af os men vi er saa fokuserede paa hvad vi kan faa istedet for at fokusere paa, og saette pris paa, det vi har.
Men det er vel hele pointen med ambition og evolution.
Så varför lämnar många svenskar denna idyll? Är vi bara bortskämda och tror att gräset är grönare på andra sidan?
Jag kände att det inte räckte till att svara i form av en kommentar, så det blir ett helt inlägg om det.
Man möter ju andra utlandssvenskar på sina utlandsvistelser. Många tycks helt enkelt bara lockade av äventyret. De tycker att Sverige är jättebra och förmodligen flyttar de hem när de bildar familj, men de vill resa av sig lite först.
Andra flyttar utomlands för att de inte kan få jobb här hemma. Många med utländskt namn har t.ex svårt att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Andra kan kanske få ett bättre betalt jobb i utlandet eller har blivit utsända av sitt företag.
Vissa känner sig, trots allt det vackra och idylliska, inte hemma i Sverige. Det är inte heller alla som är priviligerade nog att bo på de där vykortsvackra ställena.
Dåliga minnen kan göra Sverige betingat med obehag. Det kan vara mobbing, utanförskap eller vad som helst. I ett annat land kan de börja om, utan förutfattade meningar, utan en pådyvlad identitet om vilka de är.
Vissa har kanske föräldrar från ett annat land och känner sig därför inte helt välkomna i Sverige. De kanske känner att de bättre skulle kunna smälta in någon annanstans och vill söka sig en ny identitet och bli adopterad av ett nytt land. Även de som är helt etniska svenskar kan också känna på det sättet. Endel tycker att det saknas en värme och spontanitet som de finner i andra länder. Andra tycker att det är fysiskt kallt och vill bo i ett varmare klimat.
Vissa kanske bara tror att gräset är grönare på andra sidan, men för vissa är kanske också gräset grönare.
Man kanske inte lämnar sitt hemland på grund av hat mot det egna landet utan av kärlek till ett annat land, en man eller en kvinna.
Jag tycker också att det skulle vara intressant att veta varför många lämnar den svenska "idyllen" (för vissa kanske det inte ens har varit en idyll). Inte för att jag tycker att det skulle vara konstigt, utan bara för att jag är nyfiken på varför andra valt att lämna sitt hemland på bestämd eller obestämd tid.
8 kommentarer:
Första gången jag flyttade från Sverige var det främst i syfte att förbättra mina språkkunskaper. Det handlade lite om att lämna något utan mer om att vinna något. Andra gången jag flyttade utomlands var det för att jag fick den tjänst jag verkligen ville ha. Sedan har det rullat på.
Jag tror inte alls att människor lämnar Sverige enbart pga att de inte är nöjda med platsen, utan det finns många olika anledningar. Att flytta utomlands är ett konkret sätt att förändra sitt liv och få nya perspektiv.
Det är möjligt att jag känner att jag vill åka tillbaka till Sverige och stanna en dag, men det känns inte så nu.
I dag är det ju även svårt för akademiker med tämligen svenskt utseende och namn att få ett vettigt jobb, inte konstigt att många tappar hoppet och lämnar landet.
Ibland undrar man om det inte är något rutten i staten Sverige. Vi kanske har ett gott rykte och ett vackert landskap men tro mig... nåt är ruskigt fel.
Anne: Intressant att läsa varför du flyttade utomlands. Jag tror inte heller att alla drivs av missnöje mot Sverige. Många är nog bara nyfikna på något annat. Jag kände att jag genom att flytta utomlands kunde ta kontrollen och styra över mitt eget öde. Jag hade inte bara, av slentrian, blivit kvar där jag var född. Ibland skulle det vara bekvämare att flytta hem till Sverige, men det känns som en utmaning att tillslut lyckas göra det främmande hemma.
Ann: Det är sant, det är även svårt att få jobb för de med svenskt namn och utseende nuförtiden. Men om man har ett utländskt namn eller utseende kanske man tror att det är därför.
Det där goda ryktet lever kanske på övertid. Sverige har mindre klyftor än t.ex UK, men jag tror att bäst-före-datumet för den välfärd vi hade har gått ut.
Jag åkte först ett halvår till Costa Rica "på prov" tillsammans med sambo härifrån, och blev sedan kvar här.
Costa Rica är bättre för oss båda, speciellt när det gäller arbetsmarknaden. Här är det lätt att få intressanta och med costaricanska mått mätt högavlönade jobb för oss båda, medan det är mycket svårare i Sverige, speciellt för honom som inte har perfekt svenska. Här anses man som "högutbildad" bara man kan engelska.
Sen är det förstås jättekul att bo utomlands, i en annan del av världen, och leva i en annan kultur och annat klimat. Det är otroligt lärorikt.
Nu har jag varit här i nästan ett och ett halvt år och det blir nog länge till... :-)
Tack för att du ville skriva och berätta! Det är alltid så spännande att höra varför andra gett sig av. Skandinaver verkar ju också ha gott rykte utomlands när det gäller jobb. Costa Rica måste vara mycket spännade! Det är så berikande att uppleva andra kulturer på djupet, så som man kan när man bor i ett annat land.
Mycket väl skrivet Lisa! Jag är en av de utlandsfödda svenskarna som bott i väldigt många år i Sverige. Välutbildad och hade t om jobb i Sverige, men man fick aldrig riktigt känna sig som hemma där. Alltid fanns det visst obehag över att vara invandrare i Sverige. Det når till slut en nivå där man bestämmer sig för att ge upp trygghetens hemland och fara vidare till en plats där man får känna sig hemma. Detta även om man vet att det kan vara svårt att starta om på nytt. Kan bara säga att jag än så länge trivs med mitt val att emigrera, jag känner mig levande på nytt, jag känner mig som en i mängden, en som respekterar och respekteras. Här känner jag mig som hemma, fastän jag spenderat betydligt fler år i Sverige.
Vill inte smutskasta någon eller förstöra din blogg genom detta inlägg, men ditt inlägg tvingade mig nästan att skicka en kommentar. Lycka till med allt och ha det bra!
Tack! Självklart har du inte förstört min blogg - tvärtom! Känner verkligen igen mig i det du skriver. Det var väl därför jag skrev det inlägget, för att jag känner på samma sätt. Härligt att du emigrerat!
Ha det bra i Utlandet :)
lasa hela bloggen, ganska bra
Skicka en kommentar