19 juni 2007

Jag skulle vilja...

Jag har köpt en bok. Anna Gavaldas novellsamling. Jag fingrade på den redan för flera år sedan i Frankrike. Men jag vågade inte köpa den, verka övermodig och tro att jag skulle kunna bemästra den på franska. Jag skulle kanske bara plöja igenom den som en zombi med en vag aning om vad som stod för sedan kunna säga att jag hade läst Je voudrais que quelqu’un m’attende quelque part. Men jag la alltid ifrån mig boken i bokhandeln. Inte tro för mycket på sin franska. Farligt att veta att man vet för lite. Utan boken kunde jag tro att jag kanske kunde ha läste den i alla fall.

En tunn liten bok också som inte borde ha varit någon konst på franska. Det finns ju lexikon också. Och på den tiden, för flera år sedan, kunde jag ju konversera och förstå. Jag hade ju faktiskt läst Marguerite Duras Älskaren på franska. Duras skrev enkla meningar, repeterade, poetiskt kanske, men pedagogiskt för mig. Men det var fyra-fem år sedan. Om jag hade köpt den där Je voudrais… någon gång av de där gångerna när jag stod i bokhandeln vid Cours Mirabeau i Aix-en-Provence hade jag säkert också kunnat läsa den med lite tålamod och mod.

Så. Jag hade glömt bort Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans när jag såg den i Akademibokhandeln häromdagen. Och denna gång var franskan för dammig och jag kunde med gott samvete köpa boken igår. Har redan hunnit läsa fyra-fem noveller. Och det går så lätt att läsa på svenska. Borde kanske ha köpt den redan då, på franska. Eller till och med nu, på franska.

Jag ska börja läsa franska igen till hösten. Förbereda mig för mitt nya liv. Men först. Minst två-tre år i London.

Jakob fick kontraktet igår, sms:ade att man inte får ha husdjur hemma eller någonting stående på sin balkong. Vad är det för mening då att köpa sig ett hem om man knappt får leva i det? Två år till – minst – i London på nåder. Och jag som skulle ordna ett litet pass till Tilly och så kunde hon komma och bo med oss. Jag och min mamma har delade vårdnad, eller hade delad vårdnad, om vår hund. Nu måste jag avsäga även Tilly för London. I Frankrike skulle hon ha fått gått på restaurang!


6 kommentarer:

Anonym sa...

Nej, va trist! Eller alltså GRATTIS till lägenheten förstås :), men du hade nog mått bra av att ha lilla söta Tilly där ibland.

Men jag förstår inte riktigt... vad ska man ha en balkong till om man inte får ha blommor och utemöbler på den..? London verkar lite konstigt ibland.

P.s Sola på Ingarö imorgon? :)

Lisa Christensen sa...

Förstår inte heller vad som är meningen med balkongen... En prydnadsbalkong eller vad? Advokaten säger att vi bara ska göra som vi vill och tala med grannarna om det blir problem. Värst är att Tilly inte kan komma! Jag saaaknar henne! Får passa på att njuta av henne de sista dagarna...

Ja! Imorgon blir det sol och Ingarö! (Och lycka till imorgon bitti!!)

Sara sa...

Jag har alltid varit skeptisk till noveller, men föll pladask för "je voudrais que...". Men jag kan varmt rekommendera Gavaldas romaner ocksa, som jag är nästan säker pa finns översatta till svenska! De är underbara; och jag undrar om inte den senaste "Ensemble c'est tout" ska bli film?

Lisa Christensen sa...

Jag är också jätteskeptisk mot noveller av någon anledning, rädd att jag inte ska känna mig mätt kanske, men den här är verkligen bra! Har hunnit halvvägs och kan inte sluta läsa. Såg att hennes romaner också blivit översatta. Men jag kanske kan jag läsa dem på originalspråk när jag förbättrat min franska lite... :)

Anne sa...

Det bästa sättet att förbättra franskan är att läsa på franska! Jag hittade också Je voudrais... i Frankrike och föll pladask. Speciellt den första novellen med övergångsstället har etsat sig fast. Lysande. Första gången jag flyttade till Frankrike läste jag en bok på franska och sedan en på engelska. Jag läste bara chiclit eller filmatiserade böcker som var minsta möjlige motstånd. Efter ett tag gick det bra att läsa "vanliga" böcker utan att svimma av anstränging.

Annars tyckte jag att radio var en favorit att snabbt lära vardagsspråk. Hoppas det blir Frankrike sen igen om du längtar dit. Du har fördelen att bo nära Frankrike i alla fall.

Lisa Christensen sa...

Jag borde verkligen läsa mer på franska. Det går rätt ok att läsa tidskrifter. Man får väl ta baby steps och börja med enklast möjliga litteratur. Vi ska skaffa fransk tv också så att man hör språket oftare. Vill gärna flytta tillbaka till Frankrike. Tror jag.