Vet inte vart, men hem...

Så sitter man här i utlandet, det efterlängtade utlandet, och längtar tillbaka. Som när man är liten och är ”stor” och ”kan själv” och ska ut på äventyr och plötsligt kommit för långt bort. Jag är inte för långt bort från Sverige, men jag är för långt bort från mig själv och mina drömmar.

Alla mina vänner här är i andra hand, via Jakob. Jag har några anslag till vänskap, men det finns ingen som kan ta emot mina bekännelser, mina hemligheter. Det är mitt eget fel, jag investerar inte alls i London. De är alla jättegulliga som jag har lärt känna. Men det är inte precis som när man var barn och kunde säga "Hej, ska vi leka?"

Jag hyr någon annans liv här i London och någon annan hyr mitt. Min lägenhet är någon annans vänthall. Min stackars lägenhet som ingen tycks bli kvar i, som ständigt blir uthyrd. När jag flyttade in där flagade färgen på väggarna och taket var fyllt av spackel. En gammal, sliten och försummad lägenhet i akut behov av lite TLC som man säger här. En lägenhet med spår av fornstora dar.

Jag putsade och sandpapprade och målade och precis när jag var klar fick jag och en kompis idén om att vi skulle dra utomlands. Till livet. Till Paris. Vilket blev London istället. Och så bodde jag i en massa rum runt om i London och drömde om min lägenhet som verkade stort som ett slott i jämförelse med den skokartong jag hyrde på Munster Road.

Och så fick jag nog och flyttade hem. I några månader, sedan sa Jakob: ”Kom till London och bli lycklig!” Och jag tvekade och vägde. Men Sverige hade trots allt blivit några månader gammalt och London kunde bli på nytt. Så jag hyrde ut mitt Stockholmsliv och flyttade hit för att leva Londonliv och bli lycklig.

Och nu längtar jag efter att gå på mina gamla knarrande trägolv igen. Jag vill ha grillfester på innegården, gå ut med min hund i Hagaparken, picknicka på Djurgården, leva svenskt sommarliv…

Men på något sätt vill jag inte växa ifrån min utlandslängtan, min äventyrslust. Jag vill gå med lysande ögon på Manhattans gator igen och inte vilja vara någon annanstans. Jag vill vara den där personen som satt i solen någonstans i Provence och tänkte att här kan jag bli lycklig.

Jag vet inte om det är Sverige, Frankrike, USA eller ett land som inte uppenbarat sig för mig än… men jag vill komma hem.