Min veckor börjar på tisdagar, helgerna sträcker sig in i måndagar för J jobbar inte då. Så nu har jag min egen tillvaro.
Det är vackert ute och man hör hur någon klipper gräset några trädgårdar bort. På BBC i bakgrunden talar man om att Storbritannien vill åtala KGB-agenten Andrej Lugovoj. Det är han som förmodas förgiftade Alexander Litvinenko på en sushirestaurang i London. (Litvenko bodde för övrigt inte långt ifrån oss...) Mediabevakningen kring den försvunna 4-åriga Madeleine McCann har mattats av, även om man fortfarande kallar det "Breaking News" om pappan åker tillbaka till England på blixvisit för att hämta några personliga tillhörigheter.
Jag vet att jag tjatar, men jag längtar verkligen så desperat efter ett hem. Vi misstänker att han som äger lägenheten vi bor i har fått en köpare redan för det har inte varit några fler visningar. Och de vi ska köpa lägenheten av har ännu inte hittat något att köpa själva.
Att bo i London känns som att ha livet intryckt på paus. Speciellt när man bor i en tillfällig lägenhet. Men hela London är en mellanlandning. Vi vet att vi inte ska bli kvar här, att det bara är ett trappsteg för J, men jag längtar bort... Kanske kan man ta bilen till någon strand vid kusten på somrarna, men för mig är London så klaustrofobiskt bebyggt och att försöka finna ro i någon av de stora parkerna räcker inte. Jag känner mig som ett djur på zoo, fortfarande instängd och ofri.
Det är vackert ute och man hör hur någon klipper gräset några trädgårdar bort. På BBC i bakgrunden talar man om att Storbritannien vill åtala KGB-agenten Andrej Lugovoj. Det är han som förmodas förgiftade Alexander Litvinenko på en sushirestaurang i London. (Litvenko bodde för övrigt inte långt ifrån oss...) Mediabevakningen kring den försvunna 4-åriga Madeleine McCann har mattats av, även om man fortfarande kallar det "Breaking News" om pappan åker tillbaka till England på blixvisit för att hämta några personliga tillhörigheter.
Jag vet att jag tjatar, men jag längtar verkligen så desperat efter ett hem. Vi misstänker att han som äger lägenheten vi bor i har fått en köpare redan för det har inte varit några fler visningar. Och de vi ska köpa lägenheten av har ännu inte hittat något att köpa själva.
Att bo i London känns som att ha livet intryckt på paus. Speciellt när man bor i en tillfällig lägenhet. Men hela London är en mellanlandning. Vi vet att vi inte ska bli kvar här, att det bara är ett trappsteg för J, men jag längtar bort... Kanske kan man ta bilen till någon strand vid kusten på somrarna, men för mig är London så klaustrofobiskt bebyggt och att försöka finna ro i någon av de stora parkerna räcker inte. Jag känner mig som ett djur på zoo, fortfarande instängd och ofri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar