25 maj 2007

Längtan bort

Har jag inte fått nog? Nog av obehagliga upplevelser i utlandet? Man kan inte koderna, förstår inte spelen, man ligger öppen för att attackeras. Har jag inte fått nog? frågar jag mig då. Jag vill bara linda in mig i svensk trygghet. Eller vad jag tror är trygghet, från min utländska horisont sett.

Igår var jag skrämd av människors hänsynslöshet här i London. Jag kan aldrig få tillbaka oskulden, jag kommer alltid att veta för mycket om London. Förra gången jag bodde här var jag så ensam och utsatt och flackade runt. Nu har jag i alla fall J, men ändå. Man kommer inte undan helt. Att uthärda i detta land känns allt mer outhärdligt. Jag lämnade denna stad 2005 och svor att aldrig någonsin mer komma tillbaka. Nu sitter jag här. Med ännu fler erfarenheter som jag inte vill ha. Ännu mer desillusionerad. Och bara tanken att bo här i minst tre år till får det att krypa i kroppen. Jag vill inte behöva stänga in mig i min lilla oas här i norra London, jag vill uppleva livet där jag bor, kunna utsätta mig för normala saker utan att någon försöker krossa mig.

Jag fick nog av London för länge sen.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Kom hem nu, för sjutton! Lämna den där staden och kom hem och ta Jakob med dig!

Anonym sa...

London är dekadansens högborg! När tänker du flytta därifrån? Stora städer kan vara kul att besöka, men inte att bygga upp ett hem i. I London verkar folk dessutom vara antingen konstant fulla eller bakfulla, drogerna hinner aldrig gå ur kroppen under dygnets 24 timmar. Dessutom tycks slaveriet inte vara avskaffat, företagen tjänar pengar på att utnyttja människor till bristningsgränsen, för att sedan dumpa dom när dom är förbrukade. För övrigt tycks livet i London handla om öl, fotboll och att visa tuttarna, hjärnorna tycks helt urblåsta av alkohol och droger. Och allt är förfallet, förfallna hus med sunkiga heltäckningsmattor, kackerlackor och drogade människor. Nej, man skulle ha ett hus någonstans med en veranda mot havet...

Lisa Christensen sa...

Jag kommmer snart "hem" - på semester i alla fal. Jag vet, London kan aldrig, aldrig bli hemma. Här är dekadent, men inte med något parisiskt 30-talsskimmer. Jag skulle ha fått nog av Londons nöjen på en weekend. Resten är bara slöseri med liv. Jag vet att alla inte har samma uppfattning om London som jag och kanske har jag haft otur, men jag har fått nog.

Jag är bara kvar här för Js karriärs skull och för att några år i London, i förlängningen, kanske ändå kan ge oss en bättre framtid än om vi gav upp och flyttade till Skandinavien imorgon.