Det blir skönt att vara lite praktisk, att inte tänka, att bara vara mekanisk. Jag måste städa idag för de kommer från mäklaren imorgon för att ta bilder.
Ovissheten börjar tära på mig. Inte bara denna ovisshet med lägenheten, utan all ovisshet. Att aldrig veta var ens hem är, att aldrig kunna satsa, att alltid behöva bromsa.
Och i vissa stunder tänker jag att kanske är inte Sverige så hemskt trots allt. För jag vet inte vad jag kämpar för här i London. Och London kommer inte att vara detsamma om ett eller två år. London är inte detsamma som 2004 och nästan alla mina vänner från den tiden har flyttat någon annanstans. Det är omöjligt att få fäste, struktur, stabilitet.
Sådant har mitt liv alltid varit.
Ovissheten börjar tära på mig. Inte bara denna ovisshet med lägenheten, utan all ovisshet. Att aldrig veta var ens hem är, att aldrig kunna satsa, att alltid behöva bromsa.
Och i vissa stunder tänker jag att kanske är inte Sverige så hemskt trots allt. För jag vet inte vad jag kämpar för här i London. Och London kommer inte att vara detsamma om ett eller två år. London är inte detsamma som 2004 och nästan alla mina vänner från den tiden har flyttat någon annanstans. Det är omöjligt att få fäste, struktur, stabilitet.
Sådant har mitt liv alltid varit.
2 kommentarer:
jag känner igen det där med att aldrig hitta stabilitet. jaghar levt så mycket länge, vid det här laget när stabiliteten håller på att smyga sig in i mitt liv, vet jag inte ens hur jag ska ställa mig till den.
fin blogg!
Tack! Jag vet inte heller hur jag ska förhålla mig till stabiliteten. Jag har blivit så van vid det oförutsägbara att det känns ovant och konstigt och nästan klaustrofobiskt med för mycket stabilitet.
Skicka en kommentar