30 april 2009

Vallée de Mai


Denna urskog är Unesco World Heritage Site. Att gå in i fantastiska Vallée de Mai var som att förvandlas till en lilleputt. Allt är stort och överdimensionerat.

Här växer bland annat den endemiska kokosnöten Coco de Mer. Förr i tiden trodde man att den kom från havet eftersom den ibland strandade i Indien eller på det afrikanska fastlandet. Egentligen kommer den från Praslin, det enda stället på jorden där den växer naturligt.

Denna gigantiska nöt kan väga upp till 22 kg och är världens största nöt. I Kina tror man att den är potenshöjande (kanske för att de manliga och kvinnliga kokosnötterna utseendemässigt har sin - hmmm, hur ska jag uttrycka det - mänskliga motsvarighet).

Vissa menar också att Vallée de Mai är den verkliga Edens lustgård som Bibeln refererar till.

Vi tyckte att vi hade hamnat i Gullivers resor då vi gick runt med paraply mot sol och fallande kokosnötter.

Finn J och Julie!

En manlig Coco de Mer.

Coco de Mer-palmerna kan bli upp till 30 meter höga och bli över 200 år gamla.

Kvinnlig Coco de Mer (oskalad).

Denna bild är hämtad härifrån för att ni ska se hur den skalade varianten ser ut. En Coco de Mer kostar ca 200 euro och man behöver exporttillåtelse för att föra ut den ur landet.



"Pappa, jag vill också titta på kartan!"

"Är du aldrig färdig...?"


Djungelbebis!

6 kommentarer:

Ingela sa...

Det ser verkligen ut som att ni är miniatyrmänniskor där bland palmerna! Häftigt!

Kramar från valborg-Sverige

Julies mormor sa...

Underbar djungelbebis! Vad hon far vara med om!
Tankte saga att kontot verkar tagit slut pa min mobil sa jag kan inte skicka sms just nu. Bara sa du vet. Kommer inte in pa min mejl heller. Sa du far detta halla har pa din blogg istallet. Snart ses vi i Danmark!

Toblino sa...

jösses, sitter här å tappar hakan..bild3 från topp ser ju ut som värsta sagoboken så litet personen e på bilden!

Anonym sa...

Vilka underbara bilder! Verkligen paradiset!

Lisa Christensen sa...

Visst är skogen magnifik!
Jag kikar in på era bloggar och svarar på alla kommentarer mer utförligt när jag är tillbaka i civilisationen :)
Kram

Karin sa...

Det är ett riktigt häftigt ställe det där. Man känner sig verkligen som att man är i urskogen!