När jag var liten och proppen i huset gick eller - ännu bättre! - om strömmen i hela området försvann, då blev jag alltid lyrisk. Man måste tända stearinljus och det var som förr i tiden och lite spännande och man kunde leka att det var farligt.
.
När jag var 19 år och vi körde vilse i New Jersey-trakten kände jag samma rus bubbla upp, ville inte hitta hem! Ville komma bort och kanske snubbla över en drömprins någonstans, snubbla in i ett helt annat liv eller så. Men vi hittade naturligtvis tillbaka och min kompis var lättad och jag var besviken.
.
Några år senare, på en ö i Afrika, går strömmen en tidig förmiddag och jag får panik. AC:n stannar, Julie kan bli varm, hemtelefonen fungerar inte och min mobil hade lite batteri kvar, hjälp!
.
Plötsligt vill jag ha en bil med ABS-bromsar (eller vad det heter), EU-märkta-säkerhetsanordningar på alla Julie-saker, funderar på om man inte kan sy en störthjälm åt henne av skumgummi nu när hon har börjat kunna stå utan stöd.
.
När jag var 19 år provflög jag ett litet propellerplan över Stockholm, nu vill jag sitta på ett väl rengjort golv och leka med legoklossar med min dotter.
7 kommentarer:
Hihi. Ja, man omevaluerar nog sin omgivning när man får barn. Men man får ju inte tappa äventyrslystnaden helt!!
Inte en chans att jag tappar bort den! Jag coolar bara ner mig ett snäpp... ;)
Det finns "lära gå" hjälmar i skumgummi. Om jag mot all förmodan någon gång skaffar barn tänker jag bestämt se till att det stackars barnet får gå runt med hjälm och andra skydd på kroppen i fall de gör illa sig!
Ja nog har du en massa vuxen poäng, men det vore ju trist om du inte hade det eftersom du är mamma!
En weirdo's bekännelser: Jaså, en sån måste jag införskaffa! Tack för tipset :)
Hihi en sån hade jag när jag var liten! :) Fast jag har både hört och läst att det är "bra" att barn lär sig att akta sig och att de gör det bäst genom att slå sig lite lätt, att det hör till utvecklingen så att säga..? Att om det inte "gör ont" så lär de sig inte att ja, typ ta emot med rumpan när de ramlar.
Det är möjligt att det inte kommer att behövas i Sverige där vi har trägolv, men här på Seychellerna har de stengolv så om jag skulle ha stannat här skulle jag definitivt ha investerat i en hjälm (för bebisar står ganska ofta på huvudet).
Jo, det där känner jag igen. Spänningsmomenten ligger liksom på ett helt annan nivå idag.
Skicka en kommentar