Dimman ligger tät över London denna kalla måndagsmorgon. Luften är fylld av mikroskopiska regndroppar. Vi har flyttat till vårt riktiga kontor på fjärde våningen nu och håller på att installera oss. De föregående två veckorna har vi haft training, men nu börjar allvaret. Nu ska vi arbeta "på riktigt". Min käre pojkvän har förlorat sin hemmafru och pannkakor har blivit ett minne blott. (För övrigt har han "glömt" att säga att han bytte ut sina pannkakor mot massage...)
Igår hade vi ju vår minijul. Den där Christmas puddingen var inte något speciellt, bara frukt, kryddor, cider, sherry och brödsmulor som lagrats i ett halvår för att smälta samman till en brun gegga som utseendemässigt påminner litegrann om blodpudding. Förstår inte riktigt vad människor här blir så lyriska över. Men det ligger kanske en massa nedgrävda nostalgiska minnen i den där julpuddingen.
Det är lugn stämning på jobbet. Som i väntan på jul. Folk knappar på sina datorer och dricker te ett öppet kontorslandskap. Man hör ett sorl av människors prat och skedar som klirrar mot koppar. Och mitt uppe i allt sitter jag, på ett kontor i yttersta delen av nordligaste London, så långt ut i ingenstans att postkoden inte längre är London.
Och Fuglesang svävar lyckligt runt i det blå. Undrar när man själv ska uppnå sina drömmar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar