7 december 2006

I stormens öga

Det lär visst ha varit en orkan i norra London. Det var genom Aftonbladet jag fick reda på att vi befann oss mitt i stormen! Där satt vi alla på ett kontor på femte våningen i norra London och märkte ingenting mer än att det var åska och sol om vartannat.

Om bara några timmar ska den mycket tålmodige och hårt prövade astronauten Christer Fuglesang äntligen få göra sin rymdtur - om vädret tillåter. Det är visst ett moln över avfyrningsrampen. Fuglesang väntar på att ta steget ut i rymden.

Och jag tar mina stapplande steg ut i världen. Eller jag gör sannerligen mina försök. Först en avstickare till Frankrike, äventyr bland människor och elefanter i Sri Lanka och nu sitter jag här i London. Det underliga är att London bara känns som en förlängning av Stockholm. London är liksom inte skrämmande eller annorlunda nog för att göra mig nervös. Staden är bara storleksmässigt en högre oktav av vår huvudstad. Jag inser att jag missar något. Jag måste själv lära mig att turista i denna stad. Jag och Jakob har skapat oss vår egna lilla mysiga oas. Vi kunde egentligen befinna oss var som helst. Jag måste låta London göra sitt intryck på mig.

Annars har det inte inträffat något speciellt idag som förtjänar utrymme på denna blogg och inte mycket betraktelser värda att redogöra för. För mig har det varit ännu en dag fylld av kodade ord. Och Jakob (som på något sätt har lyckats tillskansa sig någon slags huvudroll på min blogg) är på julbord med sitt jobb så jag kan inte heller berätta om hans bravader.

Det enda nya som har skett är att det ringde en person jag inte har hört av på mycket länge. Johanna. Hon hade hört via Chris som hade hört via Andy att jag var i London. Chris hade meddelat Johanna att jag eventuellt skulle vara med och fira honom när han fyller år på tisdag. Så Johanna ringde upp mig i lunchpausen. Och tro det eller ej, hon vill att jag och Jakob ska möta upp henne på King's Head på lördag. Allt är alltså i sin ordning.

(Fotnot. För er som inte vet är King's Head en pub i Bayswater som är något av ett stamställe bland mina fd kolleger. Om någon skulle få för sig att använda min blogg som en reseguide så vill jag bara utförda en liten varning för känsliga läsare och resenärer. King's Head är en genuin engelsk dekispub med allt vad det innebär. Personalen är sympatisk, men om ni bara ska tillbringa en weekend i London rekommenderar jag inte att ni slösar bort en kväll på KH.)

Nej, denna kväll går mot sitt slut för en arbetare som jag. Bara en sak att säga: Godnatt!

Inga kommentarer: