Tomhet

Stockholm är ofattbart tomt på människor. Man går på öde gator. Solen segar sig upp mellan nio och tre, sedan är hela staden mörklagd.

London är ett myller. Man kan knappt ta sig fram i folkvimlet på Oxford Street. Men så bor det också ungefär lika mycket människor i London som i hela Sverige.

Jag håller på att tömma min lägenhet på innehåll så att någon annan kan hyra den medan jag (tillfälligt) lever mitt Londonliv. Det går inte att leva i två världar parallellt. Jag måste välja - bort. Det är lite tungt att alltid leva detta lätta, flyktiga kappsäcksliv. Även fastän jag har ett hem i London så är det inte ett liv jag kan investera i eftersom det är så tillfälligt. Så tillfälligt och så i andra hand att jag inte ens kan sätta upp något på väggarna. Men jag är inte nostalgisk över Sverige. Jag nostalgerar på en framtid någon annanstans. Om man nu kan nostalgera framåt...