Efter tredje dagen på jobbet börjar jag återhämta mig från chocken. Första dagen var jag som ett barn och gick och la mig redan klockan 21 och andra dagen 21:30. Jag hoppas att jag idag kan slå nytt rekord och hålla mig vaken till 22.
Arbetet är fullt av koder, förkortningar, siffror och bokstäver som hoppar på skärmen. Det känns som om jag försöker lära mig ett krypterat språk. Hela min tillvaro känns för övrigt krypterad. Allt tycks ske på en nivå vid sidan av vad jag är. Hemma talar jag på svenska, men får svar på danska. På jobbet arbetar jag med litteratur, men på något sätt omkring litteratur, eller vid sidan av. Jag bor i gigantiska London, men just där vi bor är det som sagt mer likt en söt liten småstad. Det är lustigt vilka uttryck mitt liv tar sig.
För övrigt har jag en lugnt skrivstund för Jakob håller på med en "Case Study" för sitt arbete imorgon.
Mitt liv är mycket enkelt i dessa dagar och det är på något sätt skönt. Jag komplicerar det inte med alltför många kryptiska tankar (det lämnar jag åt mitt jobb) - för jag hinner inte. Det är på något sätt bra att lobotomera sig lite med arbete och rutiner. Jag ägnar mig inte åt litterära krumelurer och konststycken. Och jag njuter av varje ledig sekund. När jag levde min "hemmafru-tillvaro" kunde jag slösa med dessa dyrbara sekunder och minuter som jag nu håller krampaktigt fast om. Jakob tycker förstås att jag melodramatiserar. Och det gör jag väl som vanligt. Så nu ska jag fortsätta skriva om mina bagateller. Denna blogg är en liten bagatell. Borde kanske ha kallat den Lisas bagateller. Betraktelser är nog lite för ambitiöst.
Vi har ätit thailändsk wok till middag. Både Jakob och jag tycker om att laga mat. Vi hade tänkt köpa oss lite julstämning på Sainsburys idag, men vi glömde. Fast vi har gjort hemlagad glögg som står och drar och vi har choklad i julgransformationer (ej hemlagad!) som vi snart ska "hygge oss" (sv. mysa) med. Oj, nu är Jakob klar med sin "Case Study" och har just gått ut i köket för att värma på glöggen.
Dags för mig att säga hejdå!
Arbetet är fullt av koder, förkortningar, siffror och bokstäver som hoppar på skärmen. Det känns som om jag försöker lära mig ett krypterat språk. Hela min tillvaro känns för övrigt krypterad. Allt tycks ske på en nivå vid sidan av vad jag är. Hemma talar jag på svenska, men får svar på danska. På jobbet arbetar jag med litteratur, men på något sätt omkring litteratur, eller vid sidan av. Jag bor i gigantiska London, men just där vi bor är det som sagt mer likt en söt liten småstad. Det är lustigt vilka uttryck mitt liv tar sig.
För övrigt har jag en lugnt skrivstund för Jakob håller på med en "Case Study" för sitt arbete imorgon.
Mitt liv är mycket enkelt i dessa dagar och det är på något sätt skönt. Jag komplicerar det inte med alltför många kryptiska tankar (det lämnar jag åt mitt jobb) - för jag hinner inte. Det är på något sätt bra att lobotomera sig lite med arbete och rutiner. Jag ägnar mig inte åt litterära krumelurer och konststycken. Och jag njuter av varje ledig sekund. När jag levde min "hemmafru-tillvaro" kunde jag slösa med dessa dyrbara sekunder och minuter som jag nu håller krampaktigt fast om. Jakob tycker förstås att jag melodramatiserar. Och det gör jag väl som vanligt. Så nu ska jag fortsätta skriva om mina bagateller. Denna blogg är en liten bagatell. Borde kanske ha kallat den Lisas bagateller. Betraktelser är nog lite för ambitiöst.
Vi har ätit thailändsk wok till middag. Både Jakob och jag tycker om att laga mat. Vi hade tänkt köpa oss lite julstämning på Sainsburys idag, men vi glömde. Fast vi har gjort hemlagad glögg som står och drar och vi har choklad i julgransformationer (ej hemlagad!) som vi snart ska "hygge oss" (sv. mysa) med. Oj, nu är Jakob klar med sin "Case Study" och har just gått ut i köket för att värma på glöggen.
Dags för mig att säga hejdå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar