Om man åker längre in mot landet är landskapet ett helt annat. Det som bara var en vacker blånande kuliss åt byar som Beziers och Narbonne är på nära håll ett sönderbränt ökenlandskap. När jag satt och tittade på kartan föreställde jag mig gröna berg, men området var mycket kargt och ensligt. Vi hittade en mycket söt pytteby som hette Pézènes-les-Mines och som klättrade längs bergsväggen. På toppen var ett jättelikt slott, större än hela byn. Först förstod vi inte hur vi skulle komma upp för det stod bara skyltar om att ingången var på andra sida, men vi hittade aldrig andra sidan. Det var som i Kafkas roman. Till slut fann vi i alla fall en liten privat väg som ledde upp till slottet. Undrar vem som bodde där i det jättelika huset. Efter vår lilla rundvandring badade vi i Lac de Vailhan där vattnet var alldels ljummet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar