Att flytta tillbaka till Stockholm är något av det läskigaste... Läskigare än att flytta till Seychellerna. Jag har aldrig känt mig hemma i Stockholm (Sverige) trots att det är där jag är uppväxt. Jag har alltför många dåliga minnen. Jag har aldrig känt att jag har passat in.
Att känna sig rotlös i ett annat land är lättare än att känna sig rotlös i sitt eget land. I utlandet kunde jag finna konkreta, geografiska skäl till detta. Då kunde jag låtsas att jag hade ett hem där borta i norr, låtsas att jag hörde hemma någonstans, att jag tillhörde någonstans. Jag har aldrig känt mig svensk och det är lättare att känna sig svensk utomlands än i Sverige.
Jag hoppas att jag inte kommer att göra mig illa på Sverige.
J är lycklig över att flytta till Sverige. Lycklig på det där bekymmerslösa vis som man är när är ny och inte vet för mycket. Lycklig som man kan vara i en okänd stad som aldrig har gjort en illa.
Men när Julie föddes i Sverige fick jag en ny känsla för mitt land. Det räddade oss.
10 kommentarer:
Jag känner väl igen mig i din beskrivning av att inte känna sig svensk. Att liksom aldrig riktigt höra hemma någonstans. Och jag har också gjort erfarenheten att inte känna sig hemma i landet man befinner sig i är lättare och känns mer naturligt när man inte växt upp i landet ifråga.
Jag skulle oxa tycka att det vore jätteläskigt att flytta till Stockholm. Känner precis som du att jag inte passar in. Känner mig hemma i mina föräldrars hem ute i förorten, och när jag cyklar till sjön och badar. Men i Stockholm, nej inte alls faktiskt. Men jag älskar stan ända! Pa nat konstigt sätt.
I Paris känner jag mig hemma däremot. Tararna rann idag när vi lyfte mot Warszawa, fast vi kommer hem igen pa mandag.. ;)
Det kommer nog bli jättebra för er i Stockholm. Det är ju annorlunda nu, man är lite äldre och du har din J och Julie. Det är ju det viktigaste.
Kram Lisa
Jag älskar Stockholm förbehållslöst och kan verkligen sakna stan. Vågade knappt säga till folk i början när de frågade vad jag saknade att jag saknade att gå över Västerbron, ta en promenad runt Kungsholmen osv. Fick säga att jag saknade familj och vänner istället... (som jag iofs saknar men de kan man ju alltid Skypa med). Kanske beror det på att jag inte växte upp där utan bara har bott där som vuxen.
Jag tror nog att vi kommer att bo ett par år i Stockholm i framtiden men i långa loppet så blir det nog något annat land. Även om jag skulle vilja bo i Stockholm tror jag inte att Y skulle trivas där.
Ni kommer ju till Stockholm när det är som finast och det gör det nog lättare att känna sig som hemma där. Och den där känslan som du har efter Julies födsel är nog riktigt värdefull. Lycka till!!
Nadia: Ja, för då är det liksom legitimt att inte känna sig riktigt hemma.
Lisa: Jag älskar staden, rent estetiskt. Och jag älskar den förstås också för att jag har vuxit upp där, men Stockholm och jag har ett lite komplicerat förhållande...
Förstår att det var hårt att lämna Pars som är en underbar stad, men jag hoppas att ni kommer att trivas i Warszawa, tycker det låter jättespännande!
Kram
Karin: Tack! När jag läser det där du skriver med att promenera på Kungsholmen osv blir jag alldeles sugen på Stockholm ;) Jag har längtat tillbaka till Stockholm, men blir ändå lite rädd när jag väl ska bo där igen. Men det blir nog bra. Det blir ett nytt Stockholm.
Jag kanner sa igen det dar. Jag har forsokt att flytta tillbaka ett par ganger under de senaste 15 aren men jag mar alltid sa daligt. Dock har jag alltid kannt mig svensk men jag passar anda inte riktigt in. Det nagot med att jag inte kan de sociala koderna.
Det kanns skont nu, att saga att nej, jag tror inte att jag kommer att flytta tillbaka. Men samtidigt varker det i mig efter svensk sommar. Jag maste, maste, maste till Roslagen varje ar. Som tur ar kan jag ju det.
Jag har hela mitt liv varit bra på att vara svensk i Frankrike och fransk i Sverige. Det var först när jag flyttade till Afrika som svenskheten kändes självklar. Jag jobbade med mänskliga rättigheter och blev så vansinnigt stolt över allt som var så självklart för en svensk, så som allas lika värde. Och visst, i Sverige är jag kanske inte svenskast, men det kvittar, lättnaden ligger i att jag vet att här har jag formats.
Basilika: Jag tror faktiskt också att det är något med de sociala koderna för min del. Jag har aldrig riktigt förstått dem.
Mi: När det gäller sådana saker som du beskriver är jag också väldigt svensk. Jag är också jättesvensk och vill ha nyttig mat utan tillsatser, i jämförelse med många här har jag en massa nyttighets- och försiktighetsgrejer för mig över lag.
Lycka till med flytten. Det är alltid svårt att komma tillbaka till en plats och känna att man har förändrats, men att komma till Sverige är i många sätt lättare. Jag var nog en aning motvillig när jag flyttade tillbaks till Stockholm, men jag tyckte verkligen det var skönt och trivdes hur bra som helst efter ett tag. Framförallt närheten till familj och vänner.
Håller med dig!
Anne: Tack! Det är blandade känslor, men jag längtar sååå mycket efter att våra familjer ska få träffa Julie.
En weirdo's bekännelser: :)
Skicka en kommentar