13 mars 2009

La Digue. En kärlekshistoria

Granitberg som grå elefanter

Är det inte lite Danmark över det hela...? Cyklar + lilleputt.

Här lägger färjan till

"Byn" är ganska begränsad.

La Digue är en värld för sig. Lite Astrid Lindgren goes Seychellerna. Det finns ingen privatbilism. Människor cyklar runt på ön och man kan åka oxkärra. Men det blir inte Skansen av det hela. Folk lever verkligen så. De gör båtar, torkar kokosnötter, fiskar.

Det är lite sydstatskänsla över La Digue. Jag tror det är trädalléer som gör det. Eller så är det hattarna. La Digue är stråhattar och otrendiga kjolar. En gammal man på cykel. En äldre dam med fiskar i korgen. En kvinnlig polis som cyklar utan händerna på styret och blåser gröna tuggummibubblor. Barn som leker så där bekymmerslöst som de alltid gör i sagor för barn mellan 1-5 år. La Digue käns ofarligt. Cyklarna stjäls inte. Vem kan vara tjuv på en så liten ö?

Jag tyckte också att det påminde om Christiania. Vägen mellan La Passe och Anse Sourse d'Argent hade likheter med Christiania bortom Pusher Street. Söta hus, konstnärer, vatten, cyklar...

Turisterna har såklart hittat hit. Speciellt sedan det blev snabbt och tillgängligt med katamaranen. Men det är inte Charterkänsla. Det är inte Mallorca i exotisk tappning. Det är fortfarande genuint.

Jag måste erkänna... jag är kär! Det pirrade redan när vi åkte genom trädalléerna. Efter 20 min deklarerade jag:

"Här vill jag bo!"

J var lagom imponerad och hänvisade till ett tidigare blogginlägg där jag lovat att vara normal och inte tänka nya utvandrartankar.

Men La Digue är som en sävlig dröm. Långsamt, vackert, förföriskt.

Hmmm... går det verkligen inte att ha en sommarstuga här tro?

5 kommentarer:

Fiviva sa...

Låter som en saga för mig som inte vistas mer utomlands än norge och tyskland.
Känner bara för att få smita iväg när man ser att underbara bilder.

Anonym sa...

Härliga reseberättelser...älskar att drunkna i dina bilder.
Särskilt när man sitter i ett snötäckt landskap, passar dina varma bilder extra bra!!

Hoppas ni får en fin helg.
Kram

Anonym sa...

Stråhattar och otrendiga kjolar, ja, det låter befriande. Och att slippa bilar! Låter inte helt fel att ha en hydda där.

Lisa Christensen sa...

Fiviva: Hoppas att du får möjlighet att resa till något exotiskt land!

Linalotta: Ibland när jag ser bilderna blir det nästan overkligt, att jag verkligen är där, på de där öarna.
God fortsättning på helgen! Kram

Julies mormor: Det är verkligen befriande och avslappnande. Inget mode så långt ögat når( fast ibland längtar jag efter att trippa runt på storstadsgator...)!

Fiviva sa...

haha med tanke på att jag polar med kylskåpet och matchar isbjörnarna på sommaren så lär det inte hända.
Blev brännskadad i tyskland när jag var där 2000 hahah.
Men man kan ju drömma.