Vi var praktiskast och turistiskast möjliga på La Digue. Vi orkade inte vara äventyrliga backpackers med Julie.
Att åka från Mahé kändes som att komma till ett annat Seychellerna. Mycket behagligt måste jag erkänna. (Som ni vet har jag svårt att "bara" vara turist, jag har ju en tendens att bli överexalterad och vilja erövra och bosätta mig och bli lokal...)
Det lustiga med att vara turist på La Digue var att vi inte kände oss som turister från Skandinavien, utan från Mahé.
Och jag vet att ni nu säkert håller på att kräkas på La Digue, men jag ska bara ta er med till Grand Anse också innan vi öppnar Praslin-asken...
2 kommentarer:
Håller absolut inte på att kräkas, det är jätteintressant att läsa och se om er minisemester!!
Jag är för övrigt likadan som du, jag fantiserar snabbt ihop ett liv och ett hem på alla sköna ställen vi semestrar på!
/M
Visst kan man inte låta bli att fantisera? ;)
Skicka en kommentar