1 mars 2009

Plåster på såren

Just som jag mådde som jag mådde ett inlägg tidigare kom världens bästa J hem och berättade att vi skulle åka till La Digue nästa helg! Jag ska äntligen få bli turist över en weekend. Ser framemot att skämmas bort och bada i pool och göra absolut ingenting förutom att strosa längs med en av världens vackraste stränder. Jag ska ta semester från prematurtankar och orostankar och expatliv.
.
Jag vet inte vad det är med mig, varför jag aldrig bara nöjer mig med att semestra på platser, jag vill alltid bo lite överallt. Så fort jag kommer till ett främmande ställe börjar min hjärna kalkylera "Hmmm, är det beboeligt? Vad kostar hus? Hur är människorna, hur är maten, hur är kulturen? Är detta min plats på jorden?" Så alltså började jag genast fundera över om en sommarstuga på La Digue kunde vara möjligt. Det är det inte. Expats får inte köpa hus här och för övrigt har vi inte råd.
.
Nej, jag ska sansa mig och vara normal och åka på semester till La Digue. Punkt slut.

8 kommentarer:

Pumita sa...

Vad härligt det låter! Att samla krafter för vardagen på det där sättet är inte fel heller. Ta hand om dig!

Anonym sa...

Har du tid och lust så ta gärna lite foton och lägg upp här på bloggen.

Så vi andra kan åtminstonde njuta av bilderna. :-)

Anonym sa...

Om vi er misundelige? Nej, ikke spor, og dog. Der skulle vi jo også have været. Men nyd det nu, og vi glæder os til at se billeder fra dette fantastiske sted. Rigtig god tur til jer alle 3.

Basilika sa...

Later harligt! Ha en fin liten semester.

Och jag vet precis vad du menar, jag ar likadan nar det galler att fantisera om nya platser att bo pa. Var i Istanbul i 4 dagar och borjade fundera pa om jag inte kunde hyra en lagenhet for ett halvar och borjade kolla upp var jag kunde plugga turkiska i London...

Lisa Christensen sa...

Pumita: Ja, det blir perfekt! Jag vet att det kan tyckas som om jag redan lever semesterliv, haha! Men livet på Mahé blir vardag det också...

Dennis Nilsson: Jag kan lova dig att jag kommer springa runt med kameran (som alltid) och jag lär publicera ett antal bilder här... :)

Farmor: Ja, om du inte hinner komma över en sväng igen får du gärna följa med oss till La Digue här på bloggen!

Basilika: Hahaha! Jag är precis likadan! I min fantasi har jag bott överallt; i Prag, Västindien, Chile, Dubai.... Men egentligen längtar jag Hem - vart det nu är.

sof sa...

låter helt underbart, ser fram emot att få se lite bilder här på bloggen så jag kan drömma mej bort från snöslask och gråväder!
mina tankegångar går i liknande banor när jag är ute och reser. fastnar alltid utanför mäklarfirmornas fönster för att kolla in vad som erbjuds på just den platsen.
får man inte köpa hus alls som expat på seychellerna, eller bara just där?

Millan sa...

Vad harligt det later med lite semester! Jag langtar sa otroligt mycket efter lite sol och varme nu!!

Appropa inlagget nedan sa skrev jag ju om nagon liknande forr aveckan. Jag har inte alls upplevt nagon sadant du gick igenom forra aret men eftersom skracken att forlora sina sma ar sa pataglig fast man inte har nagon synbar anledning att oroa sig, sa kan jag bara forestalla mig hur fruktansvart det maste kannas nar man gar igenom nagot sadant. Men sa skont att liten gor sa bra ifrna sig och vaxer och frodas!! Jag har en kompis som fick barn i vecka 26. Hennes lille plutt vagde 800 gram och var verkligen pyttig. Men det har gatt valdigt bra for honom ocksa. Han ar lika gammal som Nils och utvecklas precis som han ska!!
Kram

Lisa Christensen sa...

Sof: Jag hade fått veta att man inte får köpa om man är expat (förutom på Eden Island). Eller, om man är en arabisk prins får man förstås. Och man får också om man har ett företag på Seychellerna. Men nu har jag hört rykten om att även vanliga dödliga kan köpa, hmm... måste kolla upp ;)

Millan: Det verkar vara mer eller mindre standard att man oroar sig när man får barn. Förmodligen för att man är så himla lycklig och för att ens älskling(ar) är det dyrbaraste i världen!
Kram