Första intrycket...

Avskedet från Sverige blev förstås så där stressigt och hektiskt som det anstår en rastlös varelse av min kaliber (om det var någon som iakttog en galning med två Princess Leia-bollar i huvudet som hysteriskt sprang runt på Arlanda så var det nog jag...).

Liten på väg ut i den stora vida världen

Sedan blev fröken Julie förstås haffad och muddrad i säkerhetskontrollen. Vi fick gå in i ett litet bås, men lilla fröken var en tuffing och visade inte en min. Sedan sprang vi vidare mot gaten (ute i sista minuten förstås! Vad annars?). 5 minuter till och planet hade blivit försenat. Och jag som tyckte att vi var ute i goood tid, men livet med en bebis drar uppenbarligen ut på tiden. Men tillslut satt vi alltså fastspända på planet som lyfte mot nya äventyr.

Efter en sju timmar lång och tråkig mellanlandning i Qatar (vill inte ens tråka ut bloggen med ett referat om det) var det dags att flyga vidare mot Seychellerna!

Julie var så snäll och duktig på sin första långa resa. Hon var gullegris hos flygvärdinnorna!

När solen steg upp över Indiska Oceanen visste vi att det bara var minuter kvar till landning...

Julie sov sig igenom både start och landning

Vi närmade oss öarna i soluppgången. Planet sjönk ner genom vackra molnformationer som låg och vilade bara några meter ovanför havet. Cerf Island steg upp ur Indiska Oceanen i morgondimman utanför vårt flygplansfönster. Sedan gjorde piloten en sväng och plötsligt fanns huvudön Mahé under våra fötter.

Det svindlade till när planet saktade ner på landningsbanan framför en liten oansenlig terminal. Palmer dansade i bakgrunden och djungelbeklädda berg kulissade till min bild av Äventyret.

J stod och väntade på oss i ankomsthallen. Efter den långa flygresan gick allt snabbt. Palmer och hus och bilar flimrade förbi. "Där bygger de ett sjukhus, där fångade vi krabbor..." J snabbguidade oss genom ett myller av nya intryck och vi var nya som barn och tittade förundrat i vår spännande pekbok. Julie var storögd och förundrad. Från att ha varit i sin lilla skyddade kokong var det plötsligt ett myller av färger och människor och nya ljud och främmande lukter.

På väg mot vårt nya hem...

Hemma!

Vagt bortdomnad efter att inte ha sovit på ett dygn klev jag in i mitt nya hem och mitt nya liv. J slängde ihop en fantastiskt god sallad med världen godaste fetaost (från Saudiarabien) - mjuk och krämig och mild. Sedan duschade jag och sov bort tre timmar. Sådan där medvetslöshetssömn som man vaknar upp ur helt förvirrad och undrar var man är.

En stund senare var dagen redan på väg över i kväll och vi skyndade oss iväg till stranden. Solen hann precis gå ner innan mina fötter hann känna på havet. Det var svalt vatten och ljummen kväll och ett gäng seychellois stod under träden och pratade. Vi körde vidare till Js engelska vän Debbie som bodde alldeles i närheten. Och sedan satt vi på hennes veranda. De som inte körde bil, ammade eller sög på napp kunde njuta av ett glas vin i den seychelliska natten.

Trött och mörbultad och med en arg fröken Julie kom vi hem och till slut somnade vi alla av ren utmattning...