Grillmys på altanen - i alla fall på bild...Det var visst inte bara vi som gästspelade hos den stillsamme amerikanen. Redan första kvällen dök det upp kackerlackor och ödlor. Lite senare hörde jag mamma och J viska ute i hallen och mammas röst som gjorde tonartbyte på ordet "Mus?". Jag tog det förstås coolt, men tyckte inte riktigt att min hårdkokta attityd hade uppmärksammats tillräckligt så när vi satt på altanen och åt middag blev jag tvungen att gå rakt på sak.
- Tycker inte ni att jag har varit ganska cool med allt här nere?
Mamma och J brast ut i ett unisont gapskratt och undrade hur jag någonsin kunde tro att jag var cool efter krabbincidenten i söndags.
- Äsch, det gills inte, försökte jag förklara. Jag har ju en fobi mot krabbor.
Sekunden efteråt for jag upp ur min stol där vi satt och mumsade på Js goda grillmat (förutom den grillade brödfrukten - det låter bättre än det smakar). Någonting hade gått över min fot och när jag tittade under bordet rusade en gigantisk kackerlacka runt mellan våra fötter. J kastade sin flip flop efter den och mina fötter trummade som popcorn för jag tyckte mig se kackerlackor överallt.
Inomhus var det inte bättre. Decimeterstora kackelackor härjade runt även där. Jag tog ett djupt andetag och föreställde mig att jag var Marguerite Duras eller Karen Blixen så kändes det lite bättre...
Det är tufft att vara husvakt ibland...
Inte ens bakom fönstergaller går man säker
4 kommentarer:
De som inte levt med kackerlackor vet heller inte hur fruktansvärt otrevligt det kan bli: de finns överallt och det är stört omöjligt att bli av med dem!
Ja, kul är det inte. Speciellt inte när de springer under Julies baby sitter... :(
Så kul att läsa om ditt "nya" liv, ser verkligen ut som en paradisö. Men kackerlackor är verkligen inte de trevligaste djur att leva med och vänja sig vid dem kan man nog aldrig.
Nadia: Nej, kackerlackor är ett djur som jag inte ens har lust att vänja mig vid...
Skicka en kommentar