Jag har blivit lite Sverigenostalgisk och kollat på Madicken - min ultimata svenska idyll. Jag vill bara hoppa in genom tv-rutan och leva ett okomplicerat liv. Om jag någonsin ska bo i Sverige ska det vara à la Madicken. Madicken öppnar mitt sinne och banar ny mark, eller snarare öppnar mig för gammal mark. Det där Sverige är så annorlunda och gammaldags att det på grund av detta faktum framstår som något helt nytt. Men sedan får jag för mig att jag vill leva ett exotiskt liv någonstans långt bort och gunga i en hammock på en veranda ute i djungeln. Samtidigt letar jag lägenhet i London. London som jag aldrig tycks förälska mig i. Att vänta på att den förälskelsen ska dyka upp tycks vara som att vänta på Godot.
Idag har en mäklare varit här och värderat lägenheten vi bor i. Vi funderar på att köpa den om den inte är för dyr. Vår hyresvärd överväger att sälja till oss. Det finns en massa brister i "vår" lägenhet, men faktum är att den - i ljuset av de lägenheter vi sett - inte ter sig så dum trots allt. Just nu är den främmande och opersonlig, men om man kan göra den till sin kan man kanske göra den hemtrevligare. Jag älskar området vi bor i och trädgården är "gigantisk" med engelska mått mätt. Men som det är nu kan jag inte satsa på detta hem, satsa på detta London för man är hela tiden på vägen. Jag har mina planer och London kan vara ett steg på väg, men när kommer den dagen då jag har mer än ett tillfälligt hem?
Det går en massa "leta hus/lägenhet"-program här i Storbritannien och för någon vecka sedan var det ett svensk-engelskt par som vacklade mellan England och Sverige. När jag såg de vackra klippen från Stockholm blev jag inte nostalgisk, för jag har inte så mycket att nostalgera på, men på något vis inspirerad. Jag såg på Stockholm med utländska ögon. En sådan vacker stad när man låtsas som om man inte känner den! Genom dessa ögon kunde jag förälska mig. Och jag tänkte att om man renar sig tillräckligt länge i utlandet kanske man kan komma tillbaka till Sverige med drömmar. Det gäller kanske att ta så mycket skit som möjligt i utlandet för att man ska kunna uppskatta sitt eget land. Men än har jag nog inte fått nog av motgångar. För jag tror på något vis fortfarande att gräset är grönare på andra sida...
Idag har en mäklare varit här och värderat lägenheten vi bor i. Vi funderar på att köpa den om den inte är för dyr. Vår hyresvärd överväger att sälja till oss. Det finns en massa brister i "vår" lägenhet, men faktum är att den - i ljuset av de lägenheter vi sett - inte ter sig så dum trots allt. Just nu är den främmande och opersonlig, men om man kan göra den till sin kan man kanske göra den hemtrevligare. Jag älskar området vi bor i och trädgården är "gigantisk" med engelska mått mätt. Men som det är nu kan jag inte satsa på detta hem, satsa på detta London för man är hela tiden på vägen. Jag har mina planer och London kan vara ett steg på väg, men när kommer den dagen då jag har mer än ett tillfälligt hem?
Det går en massa "leta hus/lägenhet"-program här i Storbritannien och för någon vecka sedan var det ett svensk-engelskt par som vacklade mellan England och Sverige. När jag såg de vackra klippen från Stockholm blev jag inte nostalgisk, för jag har inte så mycket att nostalgera på, men på något vis inspirerad. Jag såg på Stockholm med utländska ögon. En sådan vacker stad när man låtsas som om man inte känner den! Genom dessa ögon kunde jag förälska mig. Och jag tänkte att om man renar sig tillräckligt länge i utlandet kanske man kan komma tillbaka till Sverige med drömmar. Det gäller kanske att ta så mycket skit som möjligt i utlandet för att man ska kunna uppskatta sitt eget land. Men än har jag nog inte fått nog av motgångar. För jag tror på något vis fortfarande att gräset är grönare på andra sida...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar