Hon må vara den mest änglalika, lilla docksöta prinsessa, men det förhindrar henne inte från att ställa till en scen på restaurangen. Så snart vi hade fått in pizzorna gav hon upp ett illvrål som fick gästerna att sätta i halsen. Sedan var det full ammunition; tårarna sprutade och jag tvingades fly ut till bilen. J satt kvar och försökte förgäves påkalla uppmärksamhet från restaurangpersonalen som tog det mer än lugnt, medan jag satt i bilen med en fröken Julie i sprättbåge.
.
En tinnitusskada senare, eller en kvart om man ska vara nogräknad, kom J med min kalla pizza inlindad i servetter och körde hem. Det dröjde inte lång tid innan den lilla sötnosen tystnade och slog upp sina stora blå med den mest oskyldiga min ni kan tänka er.
.
Och som om vi inte lärt oss. Igår begav vi oss av med en liten söt rosenknopp iförd sin finaste dräkt för att inte vara sådana där vuxna som lägger om hela sina liv när de får barn, för "vi-kan-minsann-fortfarande-gå-på-bjudningar" och bla bla bla...
.
Vi hade knappt anlänt innan jag misstänkte att det hela skulle sluta i katastrof. Vi klev innan för dörren, kindpussades med kanske sju personer innan Julie hade fått nog av att höra att hon var söt och hade stora ögon och just som T sa att Julie uppförde sig väl såg jag hur underläppen plötsligt började pluta alltför mycket, så där oroande trumpet mycket och sedan var det bara att rivstarta bilen och köra därifrån.
.
Men vi hann i alla fall bli fotade av någon fransman som jag inte vet vad han heter och vi kan i alla fall säga att "Igår var vi på grillfest!". I fem minuter förvisso, men det behöver man ju inte säga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar