En expressresa genom historien

Seychellerna har endast varit bebott i ca 200 år, även om sjöfarare snubblat över öarna lite då och då långt tidigare. Det tidigaste bevisen på mänskliga fotspår på seychellisk sand finns från 851 e.Kr då arabiska sjömän passerade här. 916 e.Kr refererar araberna till det som "high islands beyond the Maldives". Sedan har det omväxlande kallats för "Seven Sisters" och "Almirante" av portugiser och beskrivits som "paradis på jorden" av engelsmän.

På 1700-talet tog fransmännen för sig och proklamerade att ögruppen nu tillhörde dem. Nu kolonialiserades Seychellerna och många av öarna namngavs (därför har också många gator och områden franska namn). 1770 började öarna att bosättas, först hade man slavar, men 1835 frigavs de under brittiskt styre, franska flaggan hade fått ge vika för den engelska 1814. Frigivna slavar från andra territorier fick nytt hem på Seychellerna.

När man befinner sig på Seychellerna kan man känna att de kulturella rötterna inte har någon särskilt afrikansk prägel. Det känns lite som ett land mittemellan, inte så rotat, inte så förankrat i sig själv. Ganska europeiskt i jämförelse med andra afrikanska länder jag har besökt.

En seychellois kan lika gärna vara vit som svart och allt däremellan. Under 1800-talet blandades befolkningen samman av engelsmän, fransmän, afrikanska fd slavar, samt kineser och indier som anlände under 1800-talets senare hälft. Dagens seychellois, kallade kreoler, är en mix av alla dessa folk och någon rasism känns inte av. Eller i alla fall är jag för nyanländ för att känna av några subtilare stämningar av det slaget.

Även maten är en blandning av europeiskt, asiatiskt och en smula afrikanskt, men jag tänkte spara det kulinariska till ett senare inlägg.

Seychellerna blev självständigt 1976 när Storbritannien helt odramatiskt lät befolkningen överta och styra sitt land. Men redan följande år, när president James Mancham befann sig på Commonwealth Conference i London, arrangerades en coup d'état av Albert René som tillhörde ett socialistiskt parti. Detta parti har fortfarande makten, nu under ledningar av James Michel.

Jag hade ingen aning om att lyxturistosande Seychellerna var en socialistisk republik. Sovjetunionen och Nordkorea har stött landet och många expats här kommer från forna östblocket eller Kuba. Folket får gratis sjukvård, skolgång och många skickats utomlands för att studera, allt sponsorerat av staten. Lustigt nog är inkomstskatten bara 2,5%. Men istället är det hög skatt på allt annat, man betalar t.ex skatt på hyran. Lyckligtvis är många husägare för tanken har varit att varje person skulle äga sitt eget hus och därför beviljade regeringen lån och när folk inte kunde betala efterskänktes de.

Man skulle kunna säga att det finns en typ av allemansrätt. Stränderna är till för alla och därför tillåts inte hotellanläggningar att privatisera stränder så som det är i många andra länder. Man har överhuvudtaget varit sparsam med att exploatera landet och många delar är nationalpark. Nu har landet tyvärr råkat i ekonomisk knipa och börjat säljas ut till utländska investerare, arabiska prinsar och liknande. Har man tillräckligt med pengar kan man köpa en av landets 115 öar som reas ut nu i kristider. Eftersom landet inte producerar mycket annat än tonfisk och turism (till och med det egna ölmärket Seybrew bryggs på importerade varor av ett irländskt företag) är de beroende av importvaror och tonfiskexporten är inte stor nog att kompensera för det så deras stora selling point är de sagolikt vackra stränderna. De lockar turister och helst lyxturister eller smekmånadspar som är villiga att betala för engångilivetsemester.

När det gäller den framtida historien är det lite skakigt. Efter att ha levt relativt gott börjar priserna nu stiga och valutan att falla och man anar ett missnöje hos folket. Medelinkomsten är ungefär 3500 rupees och priset på kyckling har t.ex ökat med 150% till 155 rupees på bara två månader. Mat har blivit extremt dyrt och när J frågade en seychellois hur de egentligen klarade sig fick han svaret: "Vi ber till Gud."

Många använder nu sina sista besparingar. Det har varit upprorsstämning i luften på senaste tiden. För att förhindra upprorsmakare är det olagligt att samlas på allmän plats med ett gemensamt ändamål om man är fler än tre personer (denna lagparagraf måste göra det lite svårt att vara laglydig medborgare). I en av oppostitionstidningarna står det att det kanske snart blir liknande situation som i Thailand. De partivänliga tidningarna menar att krisen är en del av den världsomfattande ekonomiska krisen och att anledningen till att Seychellerna drabbats extremt hårt är för att partiet tjänat folket med gratis skolor osv.

Som en följd av allt detta satsar man ännu mer på turismen. Stora delar av södra och västra Mahé är sålt till araber. Qatar Airways vill bygga ett stort hotellkomplex vid Anse à la Mouche. Emirates Airways bygger ett stort hotell på styltor ute i vattnet vid Cap Ternay så att mangroveträsken blir ödelagda och påverkar fiskarnas bestånd enligt många seychellois. Den fd fängelseön Long Island är sålt till Shangri-la-kedjan (hotellkedja). Ryssarna har köpt Beau Vallon och planerar att bygga en massa hotell.

Det jag älskar med Seychellerna är att man bara kan ta bilen, åka över de djungelbeklädda bergen och stanna till vid en nästan orörd strand och för ett ögonblick låtsas att man hamnat på en öde ö. Avsaknaden av utbud är faktiskt ett av landets förtjänster. Om man nu väljer att se det på det sättet. Man kan ju också irritera sig på bristen av restauranger, glasskiosker och strandförsäljare som dyker upp just när solen känns som varmast. Strandförsäljare är för övrigt förbjudna.

Jag är glad att få uppleva de sista resterna av ett oexploaterat Seychellerna, för jag misstänker att det kommer att förändra sig ganska snart och bli ett turistland bland alla andra.