4 november 2007

Ute på vischan, del II

Jag är på ett hotellrum. Ventilationen susar så om natten att jag måste tänka att jag är ombord på ett skepp. Jag gör ofta sånt, lägger fantasi på verkligheten för att förbättra den.

På den här orten är verkligheten utan utsmyckningar. Det finns inget pittoreskt över bygden, inga affärer eller restauranger förutom ett fish & chips-ställe och ett apotek som nästan inte har någonting att sälja. Detta ska visst vara den mest rasistiska trakten i England. Men det vet jag förstås inte någonting om eftersom jag ägnat mesta tiden åt att skriva, bada i bubbelpool och äta på puben som ligger några meter från motorvägen som ska ta mig tillbaks till London om några timmar.


Att tänka sig att Sherwoodskogen ligger alldeles nära är svårt att föreställa sig. Idag räcker min fantasi tyvärr inte till för att sträcka sig bortom motorvägen...

4 kommentarer:

Tankevågor sa...

Det gäller att ta vara på det som finns. Tur att du har haft tillgång till bubbelpool och pub i alla fall. :-)

Jag längtar tillbaka till London. Har inte ens varit hemma ett dygn.

Lisa Christensen sa...

Nu är jag tillbaka i London. Känns så skönt! Synd att du inte fick fler dagar här... Men som tur är verkar du ju resa till L rätt ofta.

Miss Marie sa...

Var du i narheten av Nottingham? Jag blev grymt besviken nar jag var dar, det maste vara en av de fulaste staderna i England! Tur att du ar tillbaks i London nu :)

Lisa Christensen sa...

Ja, tyvärr var jag i närheten av Nottingham. Men aldrig i just den stan. Det räckte med minibyarna omkring. Totalt charmlöst.