28 november 2007

Praglängtan

Jag är inne i en ny period av läsande. Har just påbörjat Milan Kunderas Skrattet och glömskans bok och hoppas att den är lika bra som Varats olidliga lätthet som är en av mina favoritböcker (jag menar, bara titeln, även om den kanske är lite pretentiös).

Jag fick en plötslig Praglängtan när jag var i Sverige sist. Jag har längtat till Prag sedan jag var liten och när jag sedan åkte dit första gången råkade jag ut för en obehaglig incident och det var både mardrömslikt och vackert och på något sätt... lockande. När jag satt på planet hem tänkte jag bara Usch! men... jag vill tillbaka. Inte just i den sekunden kanske, då ville jag bara hem, men så fort jag kommit hem och talade med en polsk vän som kände någon tjeckisk filmare där ville jag tillbaka. Jag tänkte att jag bara var en turist i Prag. Jag skulle vilje vara där. Inte bara turista. Jag skulle vilja köpa mat i matvaruaffärerna, göra tråkigheter och vardagligheter i Prag. Men samtidigt, Prag skrämmer mig...

4 kommentarer:

Pumita sa...

För mig är Prag en mysig och mystisk stad, lite läskig också. Förknippar den nämligen med en jättegammal polisserie som hette Prags syndiga folk... ungefär så i en direkt översättning från finskan. Såg den när jag var barn, kanske lite för liten för att titta på sånt.

Lisa Christensen sa...

Det är mycket som gör Prag mystiskt; Kafka, slottet på höjden, de gamla gränderna... Det har varit lite oåtkomligt också i och med järnridån. Jag tyckte att staden var så stämningsfull, men skrämmande.

Tankevågor sa...

Men VAD hände i Prag? Kommer du att skriva om det någon gång?

Har aldrig varit där men skulle gärna vilja åka dit. Men nu blir jag så nyfiken, har bara hört att den ska vara vacker. Men varför skrämmande?

Lisa Christensen sa...

Jag ska skriva om det... Det är en otroligt vacker och fascinerande stad, men man får vara på sin vakt.