Sist jag gick förbi en Starbucks och såg alla människor som satt där med sina laptopar började jag fundera. Blir böcker fortfarande till på rödvin och rökiga caféer eller är det där helt passé? Förlegat eller ej, det låter i alla fall konstnärligt och en smula depraverat. Författare ska ju helst sitta på café och skriva sin roman eller poesisamling för att få lite extra credit. Men hur coolt och Kafkaaktigt det än kan kännas tycker jag att det verkar lite omständligt. Det var kanske ok på Kafkatiden när allt man behövde släpa med sig var en penna och papper. Men idag, med bärbara datorer... Och när man ändå har datorn vill man ju helst kunna gå online också så att man kan göra lite litterär research samtidigt (eller maila/facebooka/blogga) och så är man plötsligt beroende av ett modernt café med wifi eller annan internetuppkoppling... Och dessutom, hur kan man koncentrera sig och gå in i sin egen värld när tout le monde är där?
Här i London finns det få caféer. Här är det puben som gäller. Människor ses inte för att "gå på café" som i Stockholm. Här tar man en öl efter jobbet. Och vill man prompt gå på café är det någon av de stora kedjorna som gäller. Det är Starbucks caffe latte grande decaf (eller i vilken ordning man nu vill säga det) eller frappuccino på Café Nero.
Det är här de sitter, de som skriver. Med sin latte och sin laptop. Men det är inte Kafka, utan businessmänniskor med mobilen mellan axeln och örat och fingrarna på tangentbordet.
Det där romantiska skimret med att sitta på café och skriva litterärt tycks ha försvunnit.
Här i London finns det få caféer. Här är det puben som gäller. Människor ses inte för att "gå på café" som i Stockholm. Här tar man en öl efter jobbet. Och vill man prompt gå på café är det någon av de stora kedjorna som gäller. Det är Starbucks caffe latte grande decaf (eller i vilken ordning man nu vill säga det) eller frappuccino på Café Nero.
Det är här de sitter, de som skriver. Med sin latte och sin laptop. Men det är inte Kafka, utan businessmänniskor med mobilen mellan axeln och örat och fingrarna på tangentbordet.
Det där romantiska skimret med att sitta på café och skriva litterärt tycks ha försvunnit.
7 kommentarer:
Vet inte riktigt om man ska kalla det för utveckling... låter ganska trist i mina öron... inte för att jag skulle vilja skriva en hel bok för hand.
Går inte på café? Vad vore livet utan fika?! Fast det kanske blir roligare böcker på puben... =)
Nejdå, de finns de finns de finns. Jag vill tro det.
Jag har nog aldrig skrivit på café när jag tänker efter, men jag har skrivit på spelningar jag har varit på, på bussar, på ja nog lite överallt när jag tänker efter. Men sällan på laptopen som är tung att släpa på. Jag skriver fortfarande hastiga texter i mina visual diarys.
Jag har hört att första boken om Harry Potter skrevs på ett kafé dit Potter-fans numera vallfärdar. Jag skulle nog inte släpa med mig datorn till ett kafé och sitta och skriva.
I Madrid där ja har bott är inte heller kafér så vanliga fast dom finns och Starbucks finns överallt. Men oftast tar man en kaffe på en bar. En spansk café cortado (kaffe med lite varm mjölk) smakar absolut bäst på en bar.
Pumita: All utveckling behöver kanske inte vara positiv.
Här i London ska man nästan ha en pint till allt. Puben är engelsmännens andra vardagsrum. Tror dessvärre aldrig att jag har sett någon sitta och skriva på puben (ja, det skulle vara sitt telefonnummer i så fall...).
Anne: Jag tycker också att det vore tråkigt om caféskrivarna är på utdöende (men som Thérèse skriver blev ju Harry Potter till på café). Jag skriver också ner tankar överallt; på bussar, tunnelbana, parken (säkert på café också), men det är mer plötslig inspiration som slår till varsomhelst och som jag bara måste få på print. Jag har aldrig tänkt att "nu ska jag sitta och skriva lite på en offentlig plats" (om det inte är frågan om artiklar förstås). Fast tycker att det hade varit lite coolt (men bökigt) att skriva på café.
Thérèse: Det är sant! J K Rowlings hade jag glömt. Men att ha Edinburgh (som är en sån fantastiskt vacker stad) som skrivarstad verkar skönare än hektiska London.
Jag trodde att Madrid vimlade av caféer, att det var som i Frankrike. Men kaffe på en bar låter också bra.
Här i Stockholm lever i alla fall cafélivet vidare. Visst händer det att man ser människor sitta och skriva i en vanlig anteckningsbok. Själv gör jag så och har jag glömt en bok så skriver jag på allt möjligt annat.
Har också lagt märke till alla affärsmän ( ser de ut att vara i alla fall) som sitter på Starbucks med sina bärbara datorer.
Men jag gillar verkligen Starbucks när jag är i London. Det finns alltid delar med så sköna fåtöljer som man kan sjunka ner i. Koppla av med en latte och trevligt sällskap.
Pumita; haha jo det blir nog roligare böcker på puben!
Lisa; men usch säg inte att det romantiska skimret över cafékåserier e på väg å dö ut, för visst känns det väl så?
Londongirl: Måste erkänna att jag också älskar Starbucks, men det borde finnas mer caféutbud här, inte bara kedjorna.
En anteckningsbok kunde vara bra att ha med sig, en liten som man kan ha i väskan. Det är lätt att nedklottrade ord på baksidan av kvitton försvinner...
Anonym: Ja, tyvärr, men vi får hoppas att det gör en comeback!
Skicka en kommentar