Innan snön faller

Jag har sådan julkänsla, så här amerikanskt i förtid. Det måste bero på ovanan vid denna kyla. Detta kunde vara Londongrader kring jul och det triggar väl igång en del minnen. Morgonkylan är en kalldusch. Men det är mysigt på det där sättet som det bara kan vara här i vodkabältet.

.

Jag njuter av kontrasterna, av att frysa och sedan få komma in i värmen. Det var länge sedan jag kände kyla av den här kalibern närma sig. Men ännu skiner en sol över det krispiga.

.

Det är kalla, rosiga kinder. Stövlar som lämpar sig för lövprassel och den gamla höstkappan som känns som ny. Och bara det att vi har världens bästa varma choklad om hörnet (mer om denna nyfunna hemlighet i ett senare inlägg), lite undangömt, med obskyra öppettider och en kaffeklubb. När det ligger tjockt med snö och vi har åkt skridskor nere på sjön där vi bor ska vi slinka in där och dricka vam choklad. Det är planen.

.

Jag längtar...

.

Men innan dess... innan snön faller, innan julgranar och pepparkakor, innan ny bebis i bärsele, innan pulkåkning med Julie ska jag skriva. Klart. Med höstlöven utanför fönstret.