Det är så här. För det mesta är allt bra, men det känns som om jag lever under hot och vecka 30+3 närmar sig och jag orkar helt enkelt inte skriva inför publik just nu. Jag mår fysiskt bra - tror jag - men jag går på nålar och efter två akutbesök på sjukhus denna höst känner jag mig känslomässigt utmattad. Lyckas jag ta mig förbi vecka 30+3 och ännu längre tror jag att jag kommer att slappna av, men just nu känner jag så här: Käre gode Gud, låt mig bli en elefant! Jag överlever inte att få ett till för tidigt fött barn. För att uttrycka det på mitt vanliga dramatiska sätt.
Sedan är det en annan sak också. Jag måste ge avkall på bloggandet för jag skriver på en annan grej... Och jag vill bli klar innan barn nummer två kommer. Och eftersom jag älskar att skriva till er är bloggen lite av en underbar distraktion som tyvärr leder mig bort från mitt andra skrivande. Därför blir det inte så många betraktelser här på ett tag - av ren självdisciplin helt enkelt. Ok, helt inläggslöst blir det nog inte. Ett och annat inlägg poppar förmodligen upp under 2009, bara som en liten uppdatering och sedan... om ni orkar vänta på mig... hoppas jag att jag är tillbaka på bloggen i fulltidstjänst i början på nästa år. Senast. Och kanske tidigare om jag saknar er alltför mycket!
.
Kram på er!!
20 kommentarer:
Ta din tid. Jag är här och väntar och håller mina tummar att allt går vägen! Puss på dig!
Jag förstår hur du tänker och menar men jag kommer sakna dig ändå ;-)
Sen ville jag bara berätta om en bekant till mig. Hon fick sitt första barn i vecka 34 el 35 samma sommar julie/juno föddes. Nu går hon och är tjock som en elefant och är nu i vecka 40+4. Pip och gnäll, aldrig får man vara riktigt nöjd :-)
Jag önskar dig INTE att gå över utan att du går till 38+3, då kommer du vara lagom rund, go och less och bebisen rund, go och helt färdig <3
Okej, fast när du är klar med skrivandet så, måste du skicka mig en kopia........om du vill:-)
thohej
Jajemen jag vantar har :-). Jag haller aven tummarna att du ska fa bli stor som en elefant och foda ditt barn mycket senare den har gangen. Forstar att det maste vara en stor oro! kram
Ta hand om dig! Ses när du hinner och när det känns rätt igen.
Ta hand om dig...jag väntar gärna kvar =)
KRAM KRAM
Kære Lisa.
Det er forståeligt, at du er nervøs i denne tid, men vi tænker på dig og krydser fingre for at det går bedre den her gang. Tænk på, at graviditeten har været så meget anderledes denne gang, så mon ikke det betyder, at den sidste tid også bliver anderledes.
Knus og kærlige tanker
fra familien i DK
förstår din rädsla.. men man kan ju inte göra mycket annat än att ta var dag som den kommer och försöka va så duktig som möjligt med alla vitaminer och mat som behövs..
hoppas verkligen för er skull att du får bli stor som en elefant (;
och att du får uppleva en fullgången graviditet som slutar bra <3
tror nog också att oron kommer att släppa lite efter v30+3.. ta hand om er! kramkraam
Du gör så rätt så gumman...och jag förstår din rädsla...vette tusan om jag någonsin kommer våga försöka ens:(...
Men maila gärna om du vill...om du behöver få ur dig lite tankar å funderingar...en del av det förstår jag ju iaf kanske liiite bättre än andra.
kramar på dig å magen...och resten av familjen
Försök att inte oroa dig, oro är inte bra. Tänk att det kommer att gå bra, slappna av och vila när Julie är på dagis eller skriv på din andra grej...
Kramisar!!!
Ibland är det bra att prioritera andra saker än bloggen!
Vi finns kvar här och läser när och om du kommer tillbaka.
Blir nyfiken på ditt andra skrivprojekt!
Lycka till med såväl skrivande som bebis!
Ta det lugnt kära Lisa! Försök att inte oroa dig. Du ska se att bara du kommer förbi den magiska gränsen för när Julie kom till världen så kommer det att kännas mycket bättre...
Lämna gärna ett litet avtryck här ibland om du orkar så att vi ser att du mår bra! Men bara om du själv vill/orkar förstås.
Tänker på dig och håller tummarna för att du blir en rund och go elefant och att bebisen blir flera kilon stor! :-)
Varma kramar från
Lisbeth
Såklart vi väntar! Lycka till med det andra skrivandet, och jag håller tummarna för att du får en frisk, knubbig bebis i vecka 40!
Kommer sakna dig, dina fina ord och texter! Hoppas att du snart slipper oroa dig och att du far klart skrivande som du vill bli klar med. Vi finns kvar här!
Kram Lisa
Förstår dig precis. Önskar allt gott, i hälsa och med dina skrivprojekt. Kram!
Hej Lisa! Det var länge sedan jag var och läste här, men tillbringade igår flera timmar med att läsa igenom alla inlägg som du skrivit sedan mitt senaste besök.
Ditt beslut att ta en paus från bloggandet låter smart, och jag vill önska dig all lycka med resten av din andra graviditet (grattis!!) och med skrivandet. Efter gårdagens läsande är jag helt övertygad om att din bok blir väldigt omtyckt: ditt sätt att skriva är bara så härligt på något sätt. Du beskriver allt så bra och gör så att man vill läsa mer och mer.
Julie har blivit en söt flicka (söt var hon iofs redan i första bildern jag sett från henne) och det var trevligt att läsa att hon mår så bra! Vad jag tyckte var jätteroligt att läsa, är att hon börjat på förskolan. Eftersom jag dagligen möter mammor och pappor som vill höra allt om sina barns dagar på förskolan så kan jag gott föreställa mig hur det är hemma hos er när Julie kommer hem! :D
Och dina bilder är alltid så fina!
Alltså: ta hand om dig nu! Och njut av livet du har med dina Js. :)
Hej!
Ville bara säga att jag tänker på dig och saknar bloggen! Jag hoppas du stånkar runt med din mage och har det så bra du bara kan!
Ta hand om dig och de dina!
Hej!
Ville bara titta och och säga att jag saknar dina inlägg och att babbla med dig. Jag hoppas skrivande och graviditeten gar stralande!
När du är tillbaks skulle jag jättegärna vilja att du läser en text som jag skrev pa min blogg för nagra veckor sen. Men det kan vi ta da! :)
Var rädd om dig!
Kram fran Lisa
Tittar bara in här och ser om du har skrivit nåt...
Fortfarande paus här alltså. Hoppas du har det riktigt bra Lisa och att du passar på att vila magen och vara rädd om dig!!! Tänker på dig.
varm kram
om man tjatar lite längtas du efter oss då?
;)
Skicka en kommentar