Dagen innan avresan från Seychellerna gick vi en vandringstur som avslutas i en underbar och öde strand som heter Anse Major och dit man endast kan ta sig till fots. Leden går över bergen, längs med havet. Skönheten som möter en är bortom all beskrivning. Det är varmt, det är svettigt, men belöningen väntar i form av ett dopp i oceanen.
Det finns fler och mer krävande vandringsleder, men med Julie i bärsele valde vi "nybörjarleden". 45 min dit, plus att man ska orka vandra hem igen. Det var inte alltför besvärligt, inte heller för en latmask som mig.
Den lilla stranden skymtar!
Sista gången på seychellisk sand... Jag minns att jag försökte memorera allt, varenda känsla, hur det känns när vågen träffar en, simtagen genom det varma vattnet, solen om axlarna, hur otroligt vackra och frodiga de gröna bergen är... Att jag har haft allt det där.
Jag och Indiska Oceanen, sista bilden...
J och Julie tar sitt farväl...
På väg hemåt. Det svalkar mer i solnedgången och efter vårt havsdopp.
Julie har somnat på armen och J blickar för sista gången ut över Beau Vallon-bukten.
Så lagom till den ruggiga, svenska hösten kommer det nog att dyka upp lite mer Seychellerna här på bloggen.
16 kommentarer:
Underbart! Men... Ser det inte ut litegrann som på Korsika? ;)
Så otroligt vackert. Jag förstår att du saknar det. Har man trivts någon annanstans kommer man nog alltid ha en längtan dit, även om man innerst inne vet att det inte är den bästa platsen att bo på.
Själv kommer Washington DC alltid finnas i mitt hjärta, men jag kan inte flytta tillbaka. Jag klarar mig inte, som du, utan familjen och vännerna här.
Åh vad jag får ett hugg i hjärtat, en knut i magen och en klump i halsen när jag läser ditt inlägg. Jag känner verkligen igen den där känslan av att försöka spara något, minnas varje detalj, fastän vetskapen om att man måste lämna det hänger så tungt över en. Likaså är jag också avundsjuk på mig själv och det liv jag levt i Taiwan, Usa och Italien. Och också på det liv jag inte lever just nu. Hur många ställen i världen skulle jag inte kunna vara på nu, istället för att sitta hemma i Lund, Sverige? Jag har inte hittat något bra sätt att förhålla mig till det där ännu, har du? Mitt sätt att hantera det har blivit att inte tänka på det, och att snabbt fokusera på något annat när det där välbekanta hugget i hjärtat känns av...
Vackra bilder, och säkert underbara minnen!!
Tråkigt att läsa om "nästan-svininfluensan"...hoppas du snart får nya möjligheter att skriva.
Ha en fin eftermiddag.
KRAM
Bilder från värmen ser jag fram emot nu när hösten kryper närmare inpå! ... Men jag måste säga att hösten i Stockholm också är väldigt, väldigt fin :-)
Otroligt vackra bilder, vilket paradis.....
Längtar till mer bilder och inlägg.
Det var fantastisk at genopleve turen til Anse Major og nærmest mærke det dejlige varme vand på kroppen. Og, ja træt efter en sådan tur bliver man.
Ååå, nu minns jag hur det var!!! Bergen, djungeln, havet.....sista kvällsdoppet innan jag skulle hem till Sverige, när jag aldrig ville gå upp, bara låg och flöt på rygg i det ljumna vattnet tills månen kom fram...fladdermusen som flög förbi i månskenet....
Vad gör man hääääär???
Lisa...nu har jag ju inte varit där och upplevt det ni har upplevt och har inte med mig samma sak i bagaget. Men dina bilder får mig att bli tårögd och jag kan för mitt liv inte förstå varför man inte vill stanna där hela livet...
Jag ser fram emot att få läsa en massa trevligheter om Seychellerna framåt hösten! Det kan nog behövas!
Vill också ha!
Om man nu skall använda grottspråket:-)
Vilket underbart inlägg! Och jag blir alldeles tarögd. Kunde verkligen känna hur du försökte memorisera varje detalj.
Ser fram emot inläggen under hösten!
Kram fran Lisa
Magiskt!!!!!
Sara: Om Korsika är lika vackert som Seychellerna måste jag åka dit snart, det är ju lite närmare...
Rebecca: Jag kommer alltid att längta dit och tids nog ska vi visa Julie var hon kröp omkring i blöjor :)
Eva: Jag har inte hittat något sätt än, utan drabbas då och då av klaustrofobisk meningslöshetskänsla över att vara i Sverige. Men jag försöker intala mig att det är alldeles, alldeles underbart...
Linalotta: Jag verkar vara motarbetad när det gäller mitt skrivande... Kram
Ann: Jo, när det är sol och inte huttrande kallt i alla fall. Men du har ju något alldeles speciellt att se framemot... ;)
Anna: Kommer snart! :)
Farmor: Visst var man härligt trött efteråt. En fantastisk tur som jag är glad över att ni också fick vandra.
Julies mormor: Jag vet... men samtidigt så gick det ju inte... tyvärr, för underbart var det!
Helena: På bild är det underbart och i verkligheten också, men sedan fanns det saker som gjorde det omöjligt för oss att bosätta oss där permanent. Men på många sätt är det verkligen paradiset på jorden.
Marie: Ja, jag hoppas att det kan pigga upp lite :)
R i Prag: Jag med, när jag ser bilderna.
Lisa: Ja, jag hann ju inte skriva allt jag ville när jag var där, så jag blir tvungen att dela med mig lite mer av Seychellerna nu.
Sanna: Ja, det var magiskt, också för att det var sista gången för oss...
gud vilka härliga bilder (:
Tilda: Tack! Och en massa härliga minnen...
Skicka en kommentar