Är det verkligen bara jag som har förfärligt många och komiska smeknamn på min bebis? J håller sig helt sobert till Julie (Hur kan en människa bara ha sådan självbehärskning?). På sin höjd kan han sträcka sig till Lille Skat vilket är ett helt normalt och vedertaget danskt smeknamn. Ibland kan han använda något av mina vansinniga namn för skojs skull och då inser jag hur absurda de är. De slår liksom krumbukt på sig själva (men det är bara för att jag tycker att Julie är så gullig och inte vet till mig).
Jag fick verkligen hålla i mig när Js föräldrar och syster var här för att inte säga [censurerat] som om det var den mest naturliga sak i världen.
Vad ska jag ta mig till? Jag kan ju inte hålla på så här när hon blir lite äldre, tänk om jag försäger mig inför hennes kompisar! Är jag den enda som är så här, hmmm... innovativ med smeknamn...? Julie kommer ju aldrig att lystra till sitt vackra namn!
11 kommentarer:
Åh, så nyfiken jag blir! =) Kan du inte avslöja något av namnen? Min kompis kallar sin dotter för "strumpan" och "strutsen", vilket jag tycker är ganska lusigt. Är du värre? =)
Haha, vi är likadana både Henrik och jag! Han heter 100 saker mer än "bara" Nils - just för att man ju blir så till sig och inte vet vad man ska säga för att sätta ord på alla känslor, antar jag...
Han har ju förvisso ett namn, framförallt det mest uppenbara smeknamnet kanske, som är rätt så tacksamt att halvrimma på och sätta ihop med diverse andra ord. Typ KissNisse, FisNils, RumpNisse osv. :)
Mitt favvo är dock Gullskrutten!
Kram på er!
Jag är precis likadan och har inte bättrat mig fast mina barn är ganska stora nu. Men man kan ju låta bli att använda dom mest puttinuttiga smeknamnen inför kompisar. Barnen tycker än så länge det är mysigt att bli kallade för olika smeknamn , men börjar dom protestera får jag väl sluta.
Det är nog mer ovanligt att INTE ha en massa smeknamn på sin bebis. Vår kallas bland annat för skruttan, odjuret, lille skrutt, korven...
Eva: Ja, jag är rädd för att jag är värre... ;) Här på Seychellerna där ingen förstår svenska går det ju bra att tilltala Julie vid smeknamn offentligt, men i Sverige skulle jag få passa mig.
Johanna: Det är väl just det, att man inte vet hur man ska krumbukta sig för att sätta ord på sin kärlek. Pussa lilla Rumpnissen :)Kramar
Thérèse: Bra att de gillar smeknamnen. Man får hålla sig i skinnet när de har vänner på besök så att man inte generar dem.
Cliff Hanger: Det är väl mest det att mina är så absurda, smått vansinniga, inte det att jag har smeknamn på Julie. Smeknamn har nog alla ;)
Jag kan önska att min mor hade din insikt för vid 32 års ålder kan jag fortfarande få höra alldeles nya namn på mig själv inför offentligheten. Fast det är okej. Från föräldrar. Däremot har jag svår fobi för när par har pyttenuttiga namn på varandra. Det är liksom rent av obehagligt.
Jag är bara moster och kallar ändå Oliver inte bara för Oliver utan även för Olvan, Olvovich, lillskiten, lillgubben, lilleman, lillplutten, snygging, gullegris, plutten, pluttefnask och så vidare...
Igår på tåget hörde jag en mamma kalla sina två barn för väldigt många olika saker. Det blev nästan lite för mycket till mig. Det verkade som om bebisen (kanske fyra månader) inte hade något namn. Åtminstone nämnde hon honom aldrig vid namn, inte ens när hon pratade om honom inför storasystern (då var han bara "lillebror"). Storasysterns namn fick jag höra, men det var mest "gosestumpan, storasyster, gosetjejen, älsklingstjejen, älskling" och så vidare. Just sådär offentligt blev det lite mycket, för det var två timmar av oooooooerhört mycket högljutt pluttenuttprat.
Men bara du behärskar dig inför Julies kompisar om tretton år, så är det nog lugnt. ;)
Oj, det var jag som råkade bli anonym...
Gubbsen och Snigel är de mest använda smeknamnen på prinsen :)
Min mormor kallade länge min moster för "gummsiguttan". Tills en sommar när hon råkade försäga sig och högt och ljudligt ropade Gummsiguttan inför min mosters då 14-15 åriga kamrater. Det var inte populärt.
Så, ja. Någon gång måste man nog sluta ;)
Det er ikke svært at finde på kælenavne til en dejlig baby som Julie, og det var vist mig, som præsenterede Lisa for forskellige kælenavne, bl.a. skattepige, trold, sveske og snuske. Sidstnævnte var ikke populær for en svensker fandt jeg ud af. Kælenavne skal ophøre, når barnet bliver ældre medmindre det selv synes det er ok. Jeg har selv haft et "øgenavn" som barn, og først som voksen kom jeg af med det efter lang tids kamp.
Knus til vores lille skattepige.
Mi: Föräldrarna kan väl få hållas om det är i det privata, men om man är ute på offentlig mark kan det ju bli lite pinsamt...
Johanna: Det kan bli lite för mycket om man är ute på stan. Här på Seychellerna är det ju bara att babbla på för ingen förstår (hoppas jag!), men i Sverige skulle jag lägga band på mig.
Nadia: Oj, stackarn! Det är ju känsligt och man vill inte göra bort sina barn. Är just rädd att jag ska försäga mig.
Farmor: Smeknamn är ok, öknamn är det absolut inte. Det ska vara kärleksfullt.
Vissa danska ord får en helt annan betydelse på svenska och vice versa :)
Skicka en kommentar