Jag har legat och tittat på Julie länge, länge - mellan klockan 5 och 7. Hon är ofattbar. Och jag är klarvaken. Vaknade klockan fem och kunde inte somna om, så efter två timmars omsomningsförsök gav jag upp och lämnade J och Julie sovandes på skrynkliga lakan. Gick ner till undervåningen och lite koffein för jag är vaken med tröttheten av att bara ha sovit några timmar kvar i kroppen.
.
Det är tyst, bara några fåglar som sjunger under palmbladen. Fönstren är daggvåta och det är svalt för en gångs skull, regnperioden är tillbaka och igår gjorde jag mousse hela dagen - i lager. Mörk choklad, ljus choklad, kaffe latte... Sedan smakade det bara gummi av allt.
.
Men det var inte det jag ville skriva. Jag tänkte fram en massa inlägg och en massa andra skriverier mellan klockan 5 och klockan 7, men när jag nu sitter här med min kaffe med mjölk har jag så mycket ord i huvudet att jag inte kan destillera fram något konkret. (Det är söndagsmorgon, men jag är varken full eller bakfull, bara småbarnsmammatrött... Sorry!)
.
Jag tror att jag tänkte skriva något om de självständiga kvinnorna och de otrogna männen på Seychellerna.
.
För det är ju så att det är ganska liberalt här.
.
Kvinnorna är självständiga, har ofta barn med olika män. Det är ingen skandal, de är självständiga. Självständiga eller övergivna, beroende på vem man frågar. Det är inte alltid ett val att vara självständig.
.
Kvinnorna jobbar och stoppar strumpor och stryker kalsonger och lagar curry och jag vet inte riktigt vad de tjänat på "jämlikheten".
.
Många män dricker Seybrew och är otrogna. Det är en liten ö, men det bekommer dem inte. Många av kvinnorna vet och det bekommer dem. Men de har inget val. L sägar att hennes väninna är gift med en bra man. Han är bara alkoholist (dvs han är inte otrogen). Ls 60-årige man går fortfarande på Tequila Boom och raggar.
.
Otrohet finns förstås överallt, men här hör jag om det hela tiden, om koncentratet av otrogna män. Även vissa expats tyckts passa på att njuta av denna "tradition".
.
Det är när jag hör om sådant som jag känner mig ännu mer tacksam över att jag inte befinner mig där - på det Seychellerna.
11 kommentarer:
Intressant! Men jag måste ändå säga att kvinnan alltid har ett val. Speciellt om de är självständiga så borde de kunna försörja sig själv. Vem behöver en sådan man? Jag säger inte att det är lätt och jag säger inte ens att det är rätt men det är rätt för mig. Hellre utan än att vara tillgänglig när det passar honom.
Hej hittade din blogg o har kollat lite den är urkul attt läsa du verkar va en gullig tjej som har hunnit med mycket i livet...hur gammal är du? Fortsätt njut av livet
Pumita: Du har rätt, självklart har man ett val, men som du säger är det inte lätt. Även om många kvinnor arbetar är lönen väldigt dålig och maten väldigt dyr. Om de har flera barn att försörja är det kanske svårt att klara det ekonomiskt själv. (Å andra sidan, om mannen inte jobbar utan bara dricker blir det väl ett ekonomiskt uppsving att skilja sig.) Att hitta en ny man som inte är otrogen verkar inte lätt. Så om man kan klara det ekonomiskt och tänka sig att leva ensam har man absolut ett val (vilket jag själv f.ö. också skulle föredra). Eller så är man otrogen själv ;)
Det finns en emotionell sida av det hela också. Emotionella behov som jagar en, hur rik och självständig och ekonomiskt oberoende man än är. Kolla på Jane Fonda, hon har skrivit en bok om det nu. Har inte hunnit läsa den, men hört talas om den. Denna kvinna som framstår som så tuff och oberoende och protesterar mot världens orättvisor och poserar på en stridsvagn i Vietnam. Nu har hon i sin bok avslöjat den djupaste sanningen om sitt liv, att i det emotionella förhållandet till män vågade hon inte ställa några krav alls eller riskera någonting, hon stod ut med det mesta för att få kärlek. Varför är det så här? Jag har sett världens tuffaste, självständigaste och ekonomiskt oberoende kvinnor bete sig som om dom ändå inte överlever utan kärlek och därför accepterar det mesta utan att våga protestera. Är det så att människan faktiskt inte överlever utan kärlek? Hur självständig och oberoede man än är? Det är mindre läskigt att slåss mot en stidsvagn än att riskera att bli avvisad i kärlek?
Intressant inlägg. Det verkar ju accepterat att männen är otrogna men hur är det om en kvinna är det? Jag vet inget om äktenskap på Seychellerna men är "love marrige" det vanliga eller förekommer det mycket arrangerade äktenskap? Kanske kan det vara så att om äktenskapet är mer än ekonomisk uppgörelse än något som sker av kärlek är otrohet inte lika jobbigt. Fast jag vet inte. I Sverige är man ju också otrogen men här är det inte accepterat så man håller det så hemligt som möjligt.
Du har fått en utmärkelse av mig:
http://ingelasdagbok.blogspot.com/2009/01/utmrkelse-underbar-mammablogg.html
Du behöver inte skicka den vidare, ville bara ge dig den! :-)
Kramar
Anonym: Vad kul att du uppskattar min blogg! Det finns så mycket att uppleva att jag aldrig tycker att jag hinner med tillräckligt ;)
Julies mormor: Håller med fullständigt, hade kunnat skriva det du skriver ;) Jag skulle förstås aldrig skulle acceptera otrohet, men det är inte lätt för dessa kvinnor att leva ensamma av många orsaker; ekonomiska, praktiska och kanske framför allt - emotionella.
Thérèse: Kvinnorna är också otrogna, även om det inte är i lika stor utsträckning. Det är ett mycket liberalt samhälle. Man gifter sig med vem man vill - om man vill.
Jag vet att många kvinnor lider av otroheten, av sveket. Men många "accepterar" det för de vet att det inte är lätt att hitta en ny man som inte är otrogen.
Ingela: Tack så mycket, vännen! Vad snäll du är :)
Kramar
Har ingen kunskap alls om just Seychellerna, men väl om övriga Afrika, där jag upplevt mäns otrohet som sjävklar. Frågan måste nästan lyftas fram i det perspektivet som innebär att poligami har varit självklar i Afrikas historia. Och eftersom männen trivs med det är det en lång väg därifrån.
Att säga att kvinnorna har ett val är också komplext. Även om de ekonomiskt klarar sig, kanske de inte kan bära den sociala skam det är att inte ha en man. I Sverige pratar vi om otrohet som en 'bottom line', det är det inte i Afrika. Kvinnorna tycker inte heller att det är hela världen. De har själva ofta varit en gift mans älskarinna innan de gifte sig. Vi har tagit sex till en annan nivå i vår kultur, vi är kräsna med ganska mycket. I Afrika ligger folk med varandra lite hur som helst utan att det betyder så mycket - och vårat synsätt behöver inte vara bättre.
Däremot - poligami (av ett eller annat slag) kan bara existera så långe det inte är jämnlikt. Och det är väl just det man ska tycka till om.
Puh, skulle kunna skriva en bok i ämnet. Facsinerades av det varje dag i Afrika! Trevligt att du tog upp tråden!
Visst finns det en emotionell sida som är mycket viktig. Alla människor vill känna en tillhörighet, bli älskade, bekräftade och respekterade men det blir man ju inte i ett äktenskap där mannen flyger från blomma till blomma. I min våg väger skammen mindre än sveket.
Jag har också bott i Afrika och har haft mycket kontakt med den kulturen. Vad jag sett av månggifte och otrohet där är att det inte alls fungerar utan konflikter och svartsjukedramor. Kvinnorna mår inte bra och männen måste kämpa för att försöka vara rättvisa, vilken aldrig riktigt går. Att stoppa gift i maten för att ta död på den dom är svartsjuk på hör till vardagen i det land jag bott i, bara i närmaste kretsen vet jag flera fall. Nej, månggifte och otrohet är inget jag rekommenderar, det skapar bara en massa lidande.
Mi: Intressant att läsa din kommentar, det är ett spännande ämne! :) Jag har också en del erfarenhet av andra afrikanska länder genom resor och vänner och har ungefär fått samma intryck som du av att otrohet är mycket vanligt och att det har sina rötter i polygami.
För mig står Seychellerna ut lite, de har inte samma afrikanska rötter eftersom de afrikanskättade deporterades hit, rycktes från sitt ursprung och nu är uppblandade med européer och asiater. L som jag skrev om i ett senare inlägg är t.ex 25% vit, 25% svart och 50% indier. Hennes förste otrogna man var svart (dvs afrikanskättad), den andra otrogna vit (europeiskättad).
Det där med månggifte är inte en tradition på Seychellerna (även om tankegångarna kanske kan ha förts med av afrikanska slavar, eller så är det någon fransk älskarinna-tradition som spökar).
Som du säger är det där med att ha ett val komplext. Teoretiskt har de kanske ett val, men de kan inte välja bort den värld de lever i. Jag har inte uppfattat att det är någon skam att inte ha en man här på Seychellerna, men jag tror att endel kanske inte vill skilja sig för barnens skull (som i Sverige).
Folk får väl göra hur de vill, om de vill ha sex hit och dit, om alla parter är med på det. Här upplever jag inte att det är frigjort på ett "jämlikt" och fungerande sätt. Jag har inte uppfattat det som fungerande i andra afrikanska länder heller egentligen.
Pumita: Jag tror inte att det är skammen som avhåller dem från att skilja sig här. På min vän L verkar det som om hon står ut för barnens skull och för att hon inte tror att hon kan finna någon bättre - att alla är likadana - och hon tänker praktiskt (men jag har en känsla av att hon snart kommer att dumpa sin man... ;)
Julies mormor: Det du har sett har ju även jag sett/hört om. Utifrån den horisonten kan man ju inte riktigt se att det fungerar speciellt bra när det faktiskt ganska ofta slutar i mord eller mordförsök...
Om några människor däremot bestämmer att de vill leva i fria relationer är det ju upp till dem och det kanske funkar för dem, men det känns inte som om det gör det i de fall vi har sett; för där har det inte varit någon ömsesidig överenskommelse.
Skicka en kommentar