6 maj 2009

På gränsen till nervsammanbrott i Tyskland

Det var hårt att lämna Seychellerna. På många sätt. Det var varmt och sent och vemodigt. Vi lyfte över Indiska Oceanen med 180 kg bagage. Tror aldrig att jag någonsin har haft så mycket övervikt - och kommit undan med det.

10 timmar senare landade vi i Frankfurt, Tyskland. Ett land som har ordning och reda som sin evig slogan. Men det var värre än Seychellisk oreda på högsta nivå. Först måste vi checka ut från hela flygplatsen för att åter checka in och J blev förstås fast i säkerhetskontrollen och muddrad efter att ha svettats (i 30-gradig värme) och kallsvettats och sprungit hit och dit för att hinna med ett plan vidare till Hamburg. Och handbagaget blev konfiskerat på grund av Julies flytande alvedon (som var under 100 ml-gränsen). Sedan kom vi äntligen till gaten. Då vill de inte släppa ombord oss.

Resebyrån Condor, som vi köpte biljetterna via, har inte överfört pengarna till Lufthansa så vi ombeds att gå tillbaka förbi säkerhetskontrollen och vidare till avgångshallen, tillbaka till punkt 1 alltså, för att köpa nya biljetter till ett senare plan (vårt ska gå om 5 min).

Då förvandlas jag till en kvinna på gränsen till nervsammanbrott. Jag visar vårt kvitto där det står att vi har betalt. Jag förklarar att vi har rest ända från Seychellerna med en liten bebis. Jag säger att Js föräldrar har kört bil från Danmark i 4 timmar för att hämta oss. Och jag gör klart att vi ska bara med det planet. Och så lite tårar ovanpå det.

Då uppenbarar sig en man bakom mig och säger att han ska göra allt i sin makt och 5 minuter senare går vi ombord på planet.

Efter 20 timmars resa kommer vi äntligen fram till vår destination!

8 kommentarer:

Karin sa...

Ibland finns det inget som kan stoppa en - allra minst gammal hederlig tysk byråkrati! Jag hatar verkligen Frankfurts flygplats, den är hemsk. Skönt att ni kom med planet iaf och njut av att få umgås med släkten nu!

Lisa sa...

Men sa far det inte ga till! Det var säkert en vitlögn fran deras sida pga överbokning eller sa. Förstar att det var stressigt!

Skönt att höra av dig igen, var lite orolig att du skulle sluta blogga. Ha det sa härligt i Danmark!

Ingela sa...

Herregud! Jag hade brutit ihop tror jag. Otroligt skönt (och bra gjort!) att ni kom med planet!

Kramar

R i Prag sa...

Ja tyska- och svenskar vid gränserna är inte alltför sällan är ett gissel för resande:-/

Lisa sa...

Slutet gott, allting gott i alla fall! :)

Marie sa...

Åh, herrej*vlar! Jag hade nog inte varit långt ifrån att slå till nån där! Hårt och flera gånger.

Man gör vad man måste, och uppenbarligen funkade det!

barajagjohanna sa...

Jag vet inte vad det är med mig, men jag har läst ikapp lite och mina ögon tåras av allt jag läser.

Lisa sa...

Marie: Ja, jag kände mig ganska mordisk om jag ska vara ärlig, haha!

Barajagjohanna: Du kanske har smittats av mitt vemod... ;)