Jag hade skrivit en text, men J tyckte att det var allt för melodramatiskt så jag raderade. Och om jag inte kan skriva det jag känner då har jag inget att säga.
13 kommentarer:
Anonym
sa...
Wow vilka bilder! Känns det konstigt att lämna äventyret till det förflutna?
Men vännen, du skulle inte ha lyssnat på J. Kanske finns texten kvar i temp. filerna? :-) Har inte varit i din situation, men jag kan tänka mig att det känns vemodigt att lämna en plats där du varit lycklig och där Julie vuxit upp till en stor bebis. Tänk vad liten hon var när ni kom dit! Jag önskar att du och familjen även ska känna lycka och trivas när ni kommer hem! Jag ser fram emot att träffa er så mycket!
Vilken kansla i bilderna! Jag forstar om det kanns vemodigt. Just nu nar jag skriver ar ni val redo att bege er till flygplatsen. Och jag tar taget till Beijing imorgon, sondag, och ar som sagt hemma i Sverige sent pa mandag kvall. Jag ser sa mycket fram emot att vi far traffas snart!!!
Jag upptackte din blogg nyligen och har nu snart tassat igenom alla dina inlagg. Suger in dina texter och kanner igen mig. Det ar som att lasa mina tankar & kanslor i dina ord. Ser fram emot att fa folja din 7 din fina familjs flytt hem! Lii
Alltid svårt lämna. Jag ville verkligen inte flytta från Madrid samtidigt som jag insåg att det var det ända jag kunde göra. Var så vemodig sista dagarna. Hoppas verkligen ni får det bra i Stockholm och nu kan vi ju ta en fika någon gång ;)
Hej på dig!! Jag kan inte förstå hur det kommer sig att jag inte besökt din blogg en enda gång sen.. i somras? Och oj vad det har hänt mycket så jag nu när jag bara skummade genom några inlägg!! Nu kommer jag att sitta framför din blogg i flera dagar för att komma ikapp... :)
Härliga bilder säger jag ivf redan nu! Och ha det bäst!!!
13 kommentarer:
Wow vilka bilder! Känns det konstigt att lämna äventyret till det förflutna?
Men vännen, du skulle inte ha lyssnat på J. Kanske finns texten kvar i temp. filerna? :-)
Har inte varit i din situation, men jag kan tänka mig att det känns vemodigt att lämna en plats där du varit lycklig och där Julie vuxit upp till en stor bebis. Tänk vad liten hon var när ni kom dit! Jag önskar att du och familjen även ska känna lycka och trivas när ni kommer hem! Jag ser fram emot att träffa er så mycket!
Många kramar från oss
Vilken kansla i bilderna! Jag forstar om det kanns vemodigt. Just nu nar jag skriver ar ni val redo att bege er till flygplatsen. Och jag tar taget till Beijing imorgon, sondag, och ar som sagt hemma i Sverige sent pa mandag kvall. Jag ser sa mycket fram emot att vi far traffas snart!!!
Tufft, men tänk på vilka andra äventyr som nu väntar.
Jag upptackte din blogg nyligen och har nu snart tassat igenom alla dina inlagg. Suger in dina texter och kanner igen mig. Det ar som att lasa mina tankar & kanslor i dina ord. Ser fram emot att fa folja din 7 din fina familjs flytt hem! Lii
Det är alltid svårt att lämna en plats, men tillit att det nya blir bättre.
Alltid svårt lämna. Jag ville verkligen inte flytta från Madrid samtidigt som jag insåg att det var det ända jag kunde göra. Var så vemodig sista dagarna. Hoppas verkligen ni får det bra i Stockholm och nu kan vi ju ta en fika någon gång ;)
Men vad ar en blogg till for om inte att bli lite melodramiskt ibland?
Hoppas resan gick bra och att Skandinavien tar emot med oppna famnar!
Kram!
Hoppas verkligen inte du slutar skriva bara för du kommer hem till "vanliga Sverige"?! I så fall kommer jag sakna dig!
Hej på dig!!
Jag kan inte förstå hur det kommer sig att jag inte besökt din blogg en enda gång sen.. i somras? Och oj vad det har hänt mycket så jag nu när jag bara skummade genom några inlägg!! Nu kommer jag att sitta framför din blogg i flera dagar för att komma ikapp... :)
Härliga bilder säger jag ivf redan nu! Och ha det bäst!!!
En weirdo's bekännelser: Känns både konstigt och hemtamt...
Ingela: Vi ser också framemot att träffa er!! Det ska bli så kul och nu är det inte långt kvar :) Kramar
Julies mormor: Vi ses imorgon, hehe! Kram
R i Prag: Ja, just nu är det äventyr i Danmark som gäller!
Lii: Vad kul! Jag har genom min blogg insett att jag inte är helt ensam med mina känslor och att många delar dem.
Anne: Jag känner mig ganska säker på att jag har gjort rätt val :)
Thérèse: Absolut, nu måste vi fika!
Basilika: Ibland blir jag lite väl melodramatisk antar jag...
Mie: Nej, jag slutar inte, även om jag alltid funderar på det, haha! Har bara varit uppslukad av Danmark...
Heydee: Välkommen tillbaka! Ja, det har hänt en hel del sedan i somras.
Det bilderna ger en verkligen en känsla av vemod dock. Fantastiskt vackra. Fast jag skulle nog också vilja läsa inlägget du hade skrivit.
Tack!
Texten var nog lite väl sentimental, så där som man kan bli när man ska säga adjö...
Skicka en kommentar